För att minimal förvirring ska uppstå har jag beslutat mig att skriva japanska familjenamn med VERSALER första gången jag använder de i ett inlägg för att det ska bli tydlig vilket som är familjenamnet och vilket som är det unika namnet. Det finns ingen tydlig konvention i svenskan för vilken ordning man bör skriva kineiska, koreanska, och japanska namn. Jag ser alla möjliga varianter, men en tumregel verkar vara att kinesiska namn alltid skrivs med familjenamnet först, japanska i slumpmässig ordning, och koranska alltid med det givna namnet först.
Ser det för taskigt ut eller är det OK?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Ja, då blir det ju tydligt och klart, och en klar betoning på familjenamnet, även om jag känner det som att du höjer rösten lite väl överdrivet, blir kul att höra hur andra tolkar denna "stilfråga"
Astrid
Ja, visst ser det ut som jag skriker. Grafiskt ser det för taskigt ut, men det är faktiskt viktigt att veta vilket som är familjenamnet och vilket som är det givna namnet.
Ok, gör så, men skriv familjenamnet efter tilltalsnamnet, annars blir man (åtminstone jag) förvirrad.
Jag har haft viss kontakte med Japaner i ca. 20 år och, trots att jag är helt okunnnig i det uppåtgående solens imperiets språk, så har jag alltid sett att de använde familjenamnet först.
Carin> Tilltalsnamn, liksom förnamn, skulle vara en olyckligt vald benämning av det vi kristna kallar dopnamn i detta fall. Det är nämligen familjenamnet som är tilltalsnamnet.
Carlos> På japanska kommer alltid familjenamnet först. Tidigare skrev japaner det givna namnet först och familjenamnet sist när de skrev på europeiska språk. Nuförtiden skriver också japaner i slumpmässig ordning när de skriver främmande språk.
Men vadå, du skrev ju nyss "ONO Yōko", och då verkar det ju som att ONO är familjenamnet, men alla säger ju Yoko Ono - eller hur? Så du menar alltså att alla i en viss familj har SAMMA tilltalsnamn! Typ - Wiklund hämtar soporna så får Wiklund hjälpa mig att skala potatis medan Wiklund talar i telefon? HELT orimligt. Jag tror inte på det. *något irriterad* :)
Inte i Japan inte. Ono Yoko kommer från den tokigt rika bankirfamiljen Ono. Men på västerländska språk säger vi ju familjenamnet sist. Yoko Ono alltså.
Hur man använder namn och tilltal är naturligtvis lite av en konst. De flesta i min ålder använder utelslutande familjenamn. Men med lite yngre män använder jag deras dopnamn ifall de säger åt mig att göra det.
Inte för att jag vet, men det sägs att dopnamn mest används inom familjen när man förmanar någon. Mamma skulle alltså mest kalla mig Jonas när hon förmanar mig.
Mor och far kallar man naturligtvis mor och far, vad föräldrarna kallar sina vuxna barn i vanliga fall vet jag icke, men eftersom det är helt ok att utelämna subjekt i japanska meningar så skulle jag gissa att de i de flesta fall utelämnar namnet. Småttingar verkar få heta sitt dopnamn om deras namn nödvänigtvis måste petas in i meningen. Det finns ju prononomen också men de används mest för att förolämpa folk.
Ibland är det ett mörker att nysta upp en japansk skriven mening, just eftersom de underlåter att skriva ut subjektet. Detta är inte bara ett nybörjarproblem för mig men tydligen kan infödningar i hög grad gissa vem som åsyftas.
Nu har jag i alla fall förstått att det är svårt att förstå....
Astrid
Yappari, föräldrar använder allt som oftast dopnamnen även till vuxna barn säger mina inhemska källor. Lite booring men sant.
Ha! Jag tar det som att jag hade rätt.
Ja vill man hitta intressanta språkkomplikationer i samband med tilltal så finns dom ju här borta också. Den här utläggningen om hur det här med I/Ni/Du har varierat med tiden tyckte åtmisntone jag var rätt intressant. Den reder ut hur man hamnade i meningar helt utan personliga pronomen på svenska "Vad får det lov att vara? "
Om I/NI/DU
Jag undrar hur mcket det här har varierat mellan olika delar av sverige.....
Tack för länken Klas. När min lärare i Japanska frågade hur man markerade artighet på svenska fick jag svara att det är liksom på engelska oerhört komplicerat. I princip omöjligt att göra innan man talar flytande svenska, men att de huvudsakliga tricket är att konstruera passiva meningar.
Det enda pronomen som man kan använda på japanska, om man inte muckar gräl, är "jag" eller "vi", och det hör man ganska sällan. Fast de har ledtrådar på verben vem det rör sig om. T.ex. finns verbet "att ge" i fem olika varianter beroende på givarens person och givaren och mottagarens sociala förhållande. "Att få" finns i tre varianter.
Jag kan se att man nog inte alls reflekterar över hur man använder sitt hemspråk till dess man försöker tränga in i ett annat språk. Intressant Jonas!
Astrid.
"koranska alltid med det givna namnet först."
Que? Är det inte tvärtom; Kim Il-Sung och Kim Jong-Il med flera är väl exempel på detta?
Skicka en kommentar