-

新丸ビル, ursprungligen uppladdat av haruakisora.

F-kupa-kaka

Idag gör vi inte många knop, jag och Pär. Bland annat för att jag glömde de enda nycklarna vi har till Forden i Agnetas bil, och hon är på jobbet. Annars hade vi nog tänkt åka iväg och kopiera upp några extranycklar till bilen idag.

Istället sitter vi framför varsin dator i Matt & Agnetas hus och mailar varandra. Jag kan inte underlåta att visa er dagens fynd från Pär: Fcup cookies!.

Äter man dessa kakor (68,7 kkal) så blir brösten större, medan rumpan stannar kvar i samma storlek. Denna effekt ska garanteras av en ört som kallas プエラリアミリフィカ (direkt transkriberat tillbaka till latin blir det "Pueraria Mirifika"?). En googling efter örten ger 319.000 träffar på japanska sidor. Så det verkar vara big business i landet som gav världen bröstförstoringsoperationen.

I like the Wright brothers, but no airplanes

I morgon åker jag hem. I stället för att packa färdigt sitter jag här och försöker gissa vad jag kommer sakna mest, förutom de människor man mött.

1) Maten. Billig, god, närande. Kommer kanske mest av allt sakna ätbart ris. Kommer inte att sakna brödet som är en skymf.
2) Civilserade toaletter. Ja: en toalett måste ha display och knappsats. Varenda inställning är viktig. Blir jag någon gång bofast någonstans kommer jag importera en japansk toalettring.
3) Hövligt bemötande i resturanger och butiker. Till och med tonårsbuttra studenter som extraknäcker i snabbköpet är hövliga.
4) Texter skrivna på japanska, maskingöversatta till engelska, och utan skam tryckta på alla möjliga föremål.

Uppdatering Och nu har jag fastnat framför TVn. Carl Lewis kunde inte hålla sig för skratt när en super-genki flicka översatte hans svar till japanska.

さよなら、och tack för fisken

来週の月曜日にスウェーデンに帰る。日本にたぶん永久に去るからさびしいさ。日本の生活は大好きだ。特別な日本のクライミングとクライミングの友達はいつも忘れないでいる。
９月半ばから１２月半ばまではクライミングのために米国に行くつもりです。後は何処にいるかはまだ知らないけど、ヨーロッパでクラミングのために来たら、連絡をためらわないでください。特に北欧のクラミング（スウェーデンとノルウェー）はよく知ってる。
僕のメアドは左側の"Visa hela min profil"か顔写真をクリックすれば見つかります。

(Om er Japanska är lite halvdan och ni prompt vill veta vad jag skrivet kan ni ju alltid testa att läsa denna sida via googles language tomfooleries. Det kanske inte gör någon klokare.)

Lite okallt

Nagoyabon tillbringar tiden från regnperiodens slut till dess de första höstvindarna svalkar med att ljudligt klaga på att det är varmt. Av förståeliga skäl. Staden ligger inte bara i en, allt som oftast, helt vindstilla varmluftssänka, utan är också hårt drabbad av lokal stadsuppvärmning. Outtröttliga luftkonditioneringsanläggningar spyr konstant hetluft ut mot gatan, där bilar stockas på den svarta asfalten längs vägar som går kors och tvärs på flera plan.

I år lamenteras det mer än någonsin förr. Torsdagen var anmärkningsvärd, inte bara för att jag stukade foten uppe fjällen, utan det var också den varmaste dagen i Japans historia.

Uppdatering: Att jag inte kan skriva är välkänt, tydligen är det så varmt att jag inte tänka heller. Ändrat rubriken från jamaicansk till norrländsk syntax.

Hello Kitty Kit

Är din katt inte nog lik Hello Kitty? Vad gör väl det? Håll i er för dagens gärning, som består av att sätta över denna sida från gizmodo.jp till äran och hjältarnas språk. Inlägget från juni i år är ju obetalbart, så det har säkert valsat flera varv runt internet vid det här laget. Nå.
-------------
Vi kan härmed erbjuda en Hello Kitty©-kostym exklusivt för din katt. Settet som består av hatt, blus, och brosch, är avsedd för katter mellan 1 och 10 år. Morfar Katt och Mormor Katt tänker nog däremot »vad varmt!« kanske.

Vi måste också påpeka detta:

• Varken kläderna eller broschen är för dagligt bruk. Vid långvarigt eller överdrivet användande slits produkten ut.
• Från kattens synvinkel är det inte särskilt festligt att vara ›stylish‹.

Okej när det är sagt så...

När kissemisse är klädd i stylish first-class haute couture samlas alla unga fotografer runt katten, tro inte något annat!

För övrigt är ovanstående modell Fröken Pudding (5kg).

[...fler bilder av katter förnedrade med hello kittet...]

Betänk att priset är 18900 Yen. (1142 SKR i dagens kurs)

Antalet set är begränsat till 90 st., de första 30 seten kunde bokas från den 17^e, så skynda er om ni är intresserade!

Beställ denna produkt via Rakuten.
-------------

Sällan har »garbage in/garbage out« kännts så träffande. Den tredje meningen innehåller verkligen tre[!] markörer för att utrycka tveksamhet i orginal. Det har jag inte ens hört bland tonårsflickorna i tunnelbanan. Katten i bilden heter verkligen »プリンちゃん«; jag hittar inte på.

Tipstack: gizmodo.com

Humle & Dumle i fjällen

Sunflowers turning in Yamanashi prefecture, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Tja nu har Humle & Dumle vart och klättrat i fjällen. Denna gång var det min tur att ta ett idiotiskt fall.

Glada i hågen åkte vi till Mizugaki i går. Fem minuter senare sa det knak när jag landade olyckligt på vänster fot. Jag tror knappast något är brutet eller av, bara en stukning. Jag kan nästan gå, och svullnaden täcker knappt halva foten.

Nackdelen när jag och Wataru klättrar ihop är att förnuftets röst saknas.

Solrosos heter himawari, vilket skulle kunna direktöversättas till »vänd mot solen«.

0°C

0°C, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Så här ser alltså ett ovanligt smakfult kärlekshotell ut. Se "忘れっぽい

Vem kan motstå ett kärlekshotell som har en sådan här skylt vid entrén? Och på engelska och allt.

Stenåldersmat

Djur jag ätit råa:

• Lax
• Tonfisk
• Sill och strömming (beroende på definition av rå)
  
• Ostron
• Flundra
• Räka (många sorter)
  
• Kalmar, tioarmad bläckfisk, eller vad de nu kan tänkas heta
  
• Bläckfisk. Visste ni förresten att i Storbritannien räknas bläckfisk som honorary vertebrates (»hedersmedlemmar av familjen ryggradsdjur«) under deras djurskyddslagar? Därför har de många rättigheter som ryggradslösa djur annars förvägras
  
• Kalv
• Häst
• Kyckling
• Det som på sushiresturanger kallas 鯵 (aji=taggmakrill) trots att det är namnet på en hel familj fiskar bestående av 151 arter eller så. Det rör sig nog om Trachurus japonicus eller 真鯵 (ma'aji=›sann taggmakrill‹, kanske »japansk taggsill« på svenska? Vet någon? Klas kanske?)

Godast så länge är, utan inbördes ording, den fetaste delen av tonfisk, flundra och häst.

Uppdatering: Enligt FishBase är det danska namnet på Trachurus japonicus Japansk hestemakrel. Det är siter som FishBase som gör att jag har problem att hantera mitt internet-surfande.

忘れっぽい

Hur nära ert hem har ni övernattat på ett hotel? Mitt personliga rekord har numera sänkts till 250 meter.

Igår lämnade jag nycklarna på kontoret, sedan gick jag glad i hågen ut på krogen. Kom hem vid midnatt och insåg mitt misstag. Stefan och Miki i våningen under verkade ha lagt sig, och från hyresvärdens lägenhet sken inget ljus. Så jag bet ihop och svalde min frustration och självhat och gick till ett av kärlekshotellen runt hörnet.

Jag valde ett hotell som heter 0°C. Enligt en mycket märklig skylt utanför hotellet erbjuder de designade rum i urban stil. Enligt samma skylt heter de 0°C eftersom kvinnors hjärtan är kalla. Ehh. Förvisso sant, men...

En skillnad mellan kärlekshotell och vanliga hotell är hur de förstnämnda erbjuder anonymitet. Entrén sker vanligtvis genom garaget, som har en oupplyst infart. Från garaget på 0°C klev jag direkt in i en reception som var utrustad med en stor dataskärm och en liten smal draperad lucka i midjehöjd. Jag valde det billigaste lediga rummet och klickade in det på skärmen. Sedan gick jag fram till luckan från vilken en kvinna (att döma av röst och händer) sträckte fram en bricka där jag fick lägga en depositionsavgift i kontanter, kreditkort accepteras naturligtvis icke.

Lustigt nog får man ingen nyckel, utan när jag kom upp till rummet var det öppet, och när jag stängde dörren klickade låset igen.

Rummen såg väl ut som i stort sett vilket hotell som helst, förutom ett gäng detaljer som gör dem lämpade som kärleksnästen. Jag kanske bör bespara er en uppräkning av dessa detaljer. På morgonen var det i alla fall trevligt att ha ett jättestort badkar med en TV ovanför.

När jag skulle checka ut upptäckte jag att den låsta dörren saknade låsbygel. Inne på rummet upptäckte jag en skylt som berättade att man ska ringa lobbyn när man, så att säga, är klar. (Jag kan inte nog rekommendera att lära sig att åtminstone stava sig igenom skrivna meddelanden på det lokala språket.) Från receptionen öppnar de den fjärrstyrda dörren .

Väl tillbaka i lobbyn fick jag igen växel på depositionsavgiften. Priset beror på hur länge man stannat på rummet. Såvitt jag begriper så finns det väsentligen två avgifter, en för »vila« och en för övernattning. Normalt sett kan man inte få tillgång till rum för övernattning förrän efter klockan 10.

Kärlekshotell finns över hela Japan. De frekventeras mest av par som behöver ett avskilt ställe för att idka samlag. Dels används de av par som av trångboddhetsskäl har svårt att få till det annars, och dels för prostitution. Hotellen finns över hela Japan, men framförallt i »röda distrikt« och runt motorvägskorsningar i utkanten av städer. Kärlekshotell är svåra att finna i bostadsområden då lokalbefolkningen i allmänhet motsätter sig deras etablering.

Jag var lite besviken att den mänskliga kontakten inte helt hade tagits bort. Jag har hört att på många kärlekshotell så betalar man genom att stoppa ner pengar i ett rör.


Ett billigare alternativ om ni är utlåsta är att gå till ett internet- eller till ett serietidnings-café. De är i allmänhet öppna dygnet runt.

Hade jag vart yngre hade jag väl gått till Lounge Creek och hållt mig där till dess att hyresvärden vaknat. Här stänger krogarna när gästerna gått hem, eller annan slumpmässigt vald tidpunkt. Lounge Creek håller ofta öppet till 9-tiden på morgonen. Gästerna måste ta av sig skorna i entrén och man får dansa i socklästen på en heltäckningsmatta. Bara en sådan sak.

Rå lever

raw liver, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Det börjar bli bråttom med att hinna äta allt som ska hinna ätas. Igår käkade vi på en izakaya/yakitori. Rå kyckling* (»torisashi«) tyckte de tydligen var helt normalt, men när jag och Dalibour beställde in rå lever (»rebasashi«) kom ägaren ut och berättade att trots alla deras försiktighetsåtgärder så kunde vi bli sjuka om vi åt rätten, och det var i så fall vårt problem.

Smakade inte särskilt starkt förstås. Vad kan man säga, taste like chiken...liver liksom.

Jag blev mycket riktigt svårt sjuk idag, men det var nog helt vanlig alkoholförgiftning.

Så här koncentrerad ser jag ut när jag sjunger Pizzicato Fives スェート・ソウル・レヴュー

* Fotnot: Nej kycklingen är inte helt rå, det skulle vara olagligt på grund av risken att infekteras av campylobacter. Därför hettar de upp ytan på kycklingen under några sekunder. Smittskyddsinstitutet skulle ha en hel del att säga om detta förfarande.

Forskningsobjekt

Denna dag gick i modersmålets tecken.

I förmiddags var jag försöksperson för en stackars fonetik-doktorand som vill undersöka japanska med svensk brytning. Än så länge har hon lyckats hitta väldigt få svenska nagoyabor som talar lite japanska, men känner du till någon japansktalande svensk som kan ta sig in till Nagoya så kontakta gärna mig så vidarebefodrar jag kontakten. Försöket tog drygt en halvtimme.

Försöksledaren pratar förbluffande bra svenska, med ett utal till och med bättre än man kan förvänta sig av en fonetiker.

Dessutom träffade jag Johan och Ann idag. De är på japansemester och stannade till i Nagoya på väg norrut. Så nu har jag lärt mig tala svenska igen.

Utan bil i Nagoya

Min Mitsubishi Minica – som jag kom att kalla Lady Macbeth – är skrotad. Jag köpte henne för 70,000 ¥ av en egyptier som misslyckades omvända mig till den sanna tron. I nio månader har hon fört mig på ett inte allt för pålitligt sätt till de ställen jag velat åka. Jag har bytt kabel mellan fördelardosan och tändstiften, två däck, och bromsbackar höger fram.

För att fortsätta köra henne skulle jag bli tvingad att besiktiga henne, samt betala två års viktskatt. Om hon mot förmodan skulle klara besikningen, skulle det allt som allt kosta drygt 50,000 ¥. Så nu måste jag genomlida min sista månad i Japan utan bil. Ack!

Att skrota en fullt körbar tio år gammal bil ger i och för sig höga poäng på nihonrashi-rankingen.

Dante Gabriel Rossetti ritade bilden, The Death of Lady Macbeth.

Samurai Champloo

Gillar ni japansk hiphop och anime så kan det vara väl värt att kolla in TV-serien »Samurai Champloo«. Tjugosex avsnitt med tecknat våld över svängiga rytmer från Nujabes, Shing02, Minmi, o.s.v.

Serien utspelar sig under den sortens Edo-era där Yakuza-bossar bär ray-bans, stekarna har blonderat hår, och slottet i Hiroshima bombas med grafitti.

Något säger mig att varken de regerinsgstyrda eller de vulgära kommersiella kanalerna kommer att sända serien inom den närmaste framtiden, men det skulle inte förvåna mig om alla episoder finns på en torrent nära dig. På amazon.co.uk kan man köpa en box med alla avsnitt, tyvärr kodade för region 1. Via amazon.co.jp, kan man naturligtvis köpa den på japanska, men de uppger inte huruvida den har engelsk textremsa. För ett randfolk är det besvärligt att konsumera denna sortens kultur utan att stjäla.

Körkort

Jag har uppdaterat min andra blogg med lite information om bilkörning i Japan. Det kan vara intressant även för er som inte klättrar. Hursomhelst är den mest relevanta infromationen detta:

Förare som använder ett internationellt körkort fast de är bofasta i Japan kan bli arresterade. »Vad är då en ›bofast‹?«, undrar du kanske. Tja, exakt vad som konstituerar gränsen mellan »bofast« och »icke bofast« är inte klart. Enkelt uttryckt ankommer det på polisen att veta och på dig att upptäcka. Hursomhelst, att köra utan ett giltigt körkort är ett allvarligt brott: tänk inte ens på det.

Ingen antingen-eller kultur här inte.

Nazi-uppfinningar

Solkorset används som en allmän symbol för tempel, och en japansk vägkarta är i allmänhet översållad med små spegelvända nazi-kors. Man sluter ganska snart rycka till av röda flaggor med solkors som vajar för vinden runt templen, men när jag såg travar av boken »Nazisternas uppfinningar« ligga framlagda på ett bord på universitetsbokhandeln kunde jag liksom inte låta bli att lyfta på ögonbrynet.

Den version av boken som låg på universitetsbokhandeln såg ut som bilden ovan, fast med extra text under svastikan som proklamerar: raket! jetmotor! motorväg! o.s.v. Enligt förlagets text så urskuldrar inte boken nazisternas grymhet, men försöker återföra de uppfinningar som gjordes under nazisternas välde till dess rätta plats i teknikhistorien. Boken går att beställa via amazon.co.jp. En av kundrecensionerna på amazon.co.jp gör den naturliga invändningen: det är tyska uppfinningar, inte nazi-uppfinningar.

Jag träffar ofta klättrare ute vid klipporna som jag utan etikettsbrott kan kalla tant eller farbror, ty de är äldre än mor och far.

Igår skulle ett gäng klättrare från Nagoya åka till Hōrai. Eftersom det skulle regna på eftermiddagen var deras plan att möta upp klockan 4:50 vid Sakurayama. Jag som inte är av japansk börd behöver tyvärr sova ibland så jag avböjde respektfullt och planerade köra i egen bil lite senare. På grund av diverse omständigheter blev de dock väldigt försenade och kunde hämta upp mig 6:15 istället. (Slöfockar.)

Vi hann upp till klippan innan det började regna på allvar. Eftersom stenarten är vulkanisk tuff så trycker vatten inte igenom de brant överhängande bergssidorna. Förhållandena var dock löjligt dåliga: 25 C°, spöregn och drivande dimma. Jag gjorde två hoppfulla press på Banis en lätt överhängande, krimpig 5.13a som kändes knallhård. Jag började en lång föreläsning om att det var den hårdaste 13a jag känt på. Kato tyckte väl att jag yrade och tröstade mig med att han inte ens kunde göra rörelserna på den förra sommaren, men att den var hemskt lätt på hösten.

När jag tjurat färdigt gick vi ner till Demonklippan för att få lite mängdträning. En tandlös gubbe gjorde en lång överhängande 5.12b medan hans gråhåriga fru slängde iväg några press på en 5.11d direkt till vänster. Det känns definitivt kul och annorlunda att diskutera rörelserna på så pass svåra brant överhängande sportturer med damer i pensionsåldern.

Japanska bergsbestigare av höga snöklädda toppar håller sig också i fin form upp i mogen ålder. För någon månad sedan blev den pensionerad läraren och rutinerade bergsklättraren YANAGISAWA Katsusuke förste 71-åring på toppen av Mount Everest/Chomolungma (ཇོ་མོ་གླང་མ).

Sommarsolstånd

夏至
[げし]
Sommar-klimax

För tolv timmar sedan vände jordaxeln och på norra halvklotet lutar axeln nu mer och mer bort från solen . Det blir mörkare för varje dag. Det kan väl vara värt en grogg?

Glad midsommar!

Plommonregn

Nu står risfälten dränkta i vatten. Bönderna kommer inte dränera fälten förrän risplantan är fast rotad och marken ointaglig för ogräset. Hägern är lycklig.

Kära dagbok

Kära dagbok,

fick vi välja skulle vi vara någon annan. Jag ville jag var någon med ett bättre minne. Inget går mig enligt planerna.

I lördags var planen att åka in till Sakae för att fota gatumode, ganguroflickor och bara allmäna åkerspöken. Jag kom ihåg vidvinkeln och telezoomet, men glömde tyvärr normalobjektivet och kameran. Så blev istället tvungen att hänge mig åt mina laster: tvångsmässig bokshopping och koffein.

Idag var planen att åka till Horai. Jag hade förvisso ingen att åka med, men planen var att dyka upp och tigga säkring av någon godtycklig klättrare. När jag skulle åka iväg upptäckte jag att jag glömt repet någonstans, förmodligen i klättergymet. Jag skulle skämmas för mycket för att både tigga rep och säkringsman så jag åkte till Fukube istället. Jag hittade naturligtvi inte guideboken över Fukube, för den har jag lämnat på jobbet.

Uppdatering: Jag gjorde mig en bunke glass smaksatt med kaffe och Yamazaki single malt whiskey whisky. Det känns bättre nu.