Ich bin ein Berliner

Det såg mörkt ut för Västberlin. Ja, för hela det fria Tyskland. Berlinmuren hade rests. Östtyskland försökte blockera transporter in till Västberlin. Den amerikanske presidenten Kennedy reste till Berlin och gav i ett av sina bästa tal medborgarna Amerikas oreserverade stöd.

Two thousand years ago the proudest boast was civis romanus sum [I am a Roman citizen]. Today, in the world of freedom, the proudest boast is »Ich bin ein Berliner«...All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words »Ich bin ein Berliner!«

Enligt en anglofon myt så skall Kennedy ha gjort ett grammatiskt misstag genom att skjuta in obestämd artikel innan berlinare, och på det sättet liknat sig vid en Berliner Pfannkuchen, en sorts syltmunk. Det är naturligtvis nonsens. Det var absolut inget fel på meningen, förutom ja, uttalet då.

Nå.

President Reagan höll i november 1983, i ett mindre pressat läge får jag anta, ett tal för den japanska riksdagen, Dieten. Enligt en transkription av talet försökte han uttala

日米の友好は永遠です
(Nichibei no yûkô wa eien desu),

vilket ju betyder »Japansk-amerikanska vänskapen varar för evigt«.

Tyvärr var hans uttal så visset att det sägs att vad folk hörde därhemma framför TV-skärmarna var

日米の湯女は大変です
(Nichibei no yuna wa taihen desu)

alltså, »Japansk-amerikanska badhushoror är verkligen krävande«