Jonas frågelåda

Idag öppnar jag min nya service: Jonas googlefrågelåda. Det finns ju så många som halkar in på denna sida när de söker information som inte direkt finns på denna blogg. Alls. Eftersom jag är en sådan allmänt hygglig person så har jag bestämt mig att svara på några utvalda googlefrågor, för er som hamnat här av misstag.

>Ge mig namnet på någon topologi!

Den triviala topologin.

>Hur ritas kinatecknet/kanji/det japanska tecknet för kärlek/kvinna/etc.

Om det är för något permanent, t.ex. en tatuering: fundera först ut vad det kan vara på engelska, gå sedan till http://www.dsfy.com/ och få hjälp av någon som har japanska som modersmål. Annars finns det gott om engelsk/japanska kanjiordböcker på nätet.

>Varför finns det inget nobelpris i matematik?

För att Alfred Nobel inte ansåg matematik vara värdigt ett pris. Precis som ekonomi. Tro inte på ryktena du hör om groll med Gösta Mittag-Leffler om någon kvinna.

>Jag använder tyskspråkiga google och vill se bilder på vibratorer.

Ni är skrämmande många så här kommer svaret på min allra vingligaste skoltyska:

Hallo. Wenn Sie nach einer Abbildung eines Vibrators suchen, kann ich Ihnen leider nich helfen. Ich habe nur eine Abbildung des Einbandes der englischen Ausgabe des Romans „Vibrator“. Sie finden das Poster für den Film „Vibrator“ hier.

>Vad betyder texten till Garth Brooks »The Dance«?*

Inte helt säker, men jag skulle säga att han använder minnet av den första dansen med sitt ex som en metafor för ett förhållande som trots allt var värt all smärta som kom senare.

>Hur viker man papperstranor?

Ja, vad gör man inte för freden. Naturligtvis finns det en instruktionsfilm på youtube.com. Youtube, nu bättre än UR.

>Hur är det med tranor?

Här kan jag kan kanske inte vara till allt för stor hjälp då google-sökningarna tycks allt för ospecificerade men »uggleupplagan« av Nordisk familjebok upplyser att

Tranor »äro skygga, intelligenta och lifliga; ej blott under fortplantningstiden, utan ock eljest anställa de ofta riktiga danslekar, intaga egendomliga kroppsställningar och vridningar, göra höga hopp, gripa hvarjehanda föremål med näbben för att kasta dem i luften o. s. v. Deras röst är trumpetartad.«

----
* Fotnot: Jag har inte hittat på denna själv! Ärligt.

Höst, version 2

Om jag lämnar tankaformens trygga trettionenmoraiska 575–77 rytm för ett ögonblick, så blir det i höstdikten från föregående inlägg ungefär

Höst

Ensamheten
har inte bara
dessa enda färger,
städsegröna står på berget
i höstskymningen

Överhuvudtaget är jag osäker på om jag bör räkna lång vokal som en eller två slag när man använder japanska versmått på svenska. Det känns som sammanhanget bör avgöra.

Hösten tar nog slut

Misty, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

寂しさは
sabishisa wa
その色としも
sono iro to shimo
なかりけり
nakarikeri
真木立つ山の
maki tatsu yama no
秋の夕暮
aki no yûgure

–（寂蓮法師）

Nej, ensamheten
den har väl inte bara
sådana färger.
Städsegröna träd står på
berget i höstskymmingen.

– (Fader Jakuren)

(Version ett, innan jag hunnit fråga experten angående en grammatisk finess som dött ut i nutida japanska.)

Författaren tänker väl på att även när hösten exploderar i gult och rött står de städsegröna växterna kvar i djupt grönt. »Höstfärger« är inte klart definierbara. Inte heller »ensamhet«.

Förresten. För att det ska bli övertydligt klart. De översättningar av japansk lyrik som publiceras på denna blogg är tyvärr gjorda av mig. Eftersom min japanska är betänkligt dålig och min språkkänsla överhuvudtaget är lite sådär blir översättningarna haltande exempel på simpel stavelseräknande. Nåja. Det är inte så att ni har många valmöjligheter om ni vill läsa förstahandsöversättningar.

Janine Beichmann väljer att sätta över 真木 till cypress i stället för evergreen, その色 enbart till colour, inte such colours, och får i sin översättning

Loneliness is not
a single
color:
Cypress covered mountains
in the autumn dusk

Tacksägelsemåltid

The Turkey, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

För första gången någonsin har jag ätit kalkon som inte är skuren i tunna skivor med majonäs på. Det smakar som kyckling.

I går var det alltså den sista torsdagen i november då amerikanarna firar thanksgiving. Vi var ett gäng löst folk med utlänningar som firade dagen hos en japansk-amerikansk familj. De hade lyckas hitta en hel kalkon, vilket, har för mig försäkrats, är ett konststycke i sig själv.

I bakgrunden brusade naturligtvis TVn som visade amerikansk fotboll. Trots mina och australiensarens intelligenta frågor kunde vi inte begripa mycket av det mystiska spelet.

Bättre gick det att begripa maten. God och närande. Jag hade släpat med mig det universiella smörjmedlet Skåne akvavit. Den drycken gör succés i alla sammanhang. Ja, förutom bland buddhister.

Fantastic plastic machine

Eftersom jag inte har något att säga fortsätter jag med mina meningslösa musikinlägg. Framförallt gillar jag snubben med höga vita byxor i denna video. Han vet minsann hur man dansar. Geishan har några justa flytt också. 田中知之, [Tanaka Tomoyuki] är känd under namnet Fantastic Plastic Machine. Liksom exempelvis Flipper's guitar och Pizzicato Five brukar han räknas som en av hörnpelarna i Shibuya-kei pop. Själv tänker jag rätt mycket på saligt avsomnade tokyobandet United Future Organization.

Söndagsmusik

Efter fredagens utflykter i mer experimentel pop är det dags att stadigt plantera båda fötter på säker mark. Söndagens tips blir därför 浜田真理子, [Hamada Mariko], vars senaste skiva får Jones Norah att framstå som äventyrlig. Jag köpte skivan, 夜も昼も [Yoru mo hiru mo] idag och den har berett mig stor glädje. Än så länge är låt nummer nio: 爪紅のワルツ (Djupröda naglars vals) min favorit. På Marikos hemsida kan man lyssna på utdrag ur låtarna. Den första som lyckas ladda ner någon låt från hennes senaste skiva illegalt vinner ett hemligt pris.

På något sätt börjar jag tänka på fransk schlager när jag lyssnar på skivan som på svenska kanske skulle heta "Både dag och natt" eller "Såväl dag som natt". Kanske för att jag lyssnat ohälsosamt mycket på franske snuskgubben Serge Gainsbourg den senaste tiden.

Det är en smula irriterande att jag inte kan handla musik på Apples japanska iTunes store, eftersom jag inte har ett japanskt kreditkort. Jag umgås med vissa planer på att försöka införskaffa ett VISA kopplat till mitt japanska bankkonto, men darrar som ett asplöv inför det ångestfyllda uppdraget att ordna med pappersarbetet. Risken är nog överhängande att de kommer att neka mig ett kort i alla fall. Som det är nu måste jag släpa mig till en musikaffär för att i egen hög person köpa en rund skiva av plast där musiken är fastgjuten liksom i mikroksopiska gropar, avsedda att avläsas med en laserstråle. Så nittiotal.

Fredagsmusik

Cornelius har för första gången på fem år givit ut en skiva med nytt material. Sensuous som kom för sisådär en månad sedan fick ett mycket varmt mottagande i japanska »Music Magazine«, vilket i och för sig inte verkar särskilt svårt.

Låten Smoke från förra skivan, Point, kan nog med sin progressiva rock intressera svenska matematiker i Singapore?

Vill ni lyssna på mer så kan ni gå till Cornerlius hemsida. Annars är jag lite svag för fru Cornelius—Takako Minekawas, hit, eller vad man nu ska kalla det, Fantastic Cat som det naturligtvis finns miljoner amvs till. (Det där med katter igen...)

Uppdatering: Största överraskningen vid första genomlyssningen av Sensuous var naturligtvis låten "Omstart" med norsk text skriven och sjungen av mummelrockarna Erlend Øye och Eirik Bøe från Kings of Convenience. Det tog ett bra tag innan jag begrep att jag helt plötsligt faktiskt begrep vad som sjöngs.

Wind's nocturne

Spelet Lunar Silver Star släpptes 1996 för Sega Saturn konsolen i Japan, men har senare översatts till många olika spelplattformar. Spelet, med grafik i animestil, kom naturligtvis med en temasång som förstås finns på den helt oumbärliga sajten youtube.com. Videon är en så kallad »amv« – anime music video – och har inget med spelet att göra. Ett fan har helt enkelt klippt ihop lämpliga delar från en eller flera tecknade filmer, anime, de gillar och satt musik till klippet. I detta fall sången »Wind's Nocturne« från Lunar Silver Star.

Hur söt än sången må vara är det inget mot den nästan hjärtskärande söta flash animeringen som gjordes 2001, till den engelska versionen av sången, och som, enligt min kattälskande kollega, är mycket berömd. De som gjorde denna animering vet hur man trycker på alla känsloknappar samtidigt, den är ju så söt att mitt förhärdade hjärta blir mjukt som velour... Ja titta själva på www5d.biglobe.ne.jp/~yokato/c-song.swf
eller sök själva på »Shii's song« på google.

Uppdatering: Shizuma är alltså namnet på en animefigur och har inget med sången att göra, därför har jag ändrat titeln på inlägget. Tack till Yamauchi!

Tsunami

Den hamnvåg, 「津波」[tsunami], som min syster varnade mig för i kommentartråden till förra inlägget, och medierna ivrigt väntade träffa Hokkaidos nordöstra del blev tack och lov ett antiklimax. Myndigheterna utrymde 22 städer, samhällen, och byar, men om jag förstår asahi.com rätt blev vågen aldrig högre än 0,4 meter.

Nå, TVs direktsändning från hamnen i vilken stad det nu kunde röra sig om på Hokkaido blev ju riktigt ointressant, tack och lov för innevånarna, som fått sin beskärda del av naturkatastrofer denna vinter.

Nya tekniska prylar

Har passat på nu när japanska valutan är toksvag att shoppa loss på lite tekniska prylar. Ja, att min lön också är i japansk valuta struntar jag liksom i: jag tänker i kronor och ören så verkar det mycket billigare.

Dels har jag gett upp och köpt en iPod. En produkt jag inte har något bruk för alls skulle jag gissa, men den marknadsförs verkligen på ett skickligt sätt och efter tre år av Apples tjat har jag gett upp och lurat mig själv att jag behöver en. Nå det är inte en så intressant produkt.

Jag har köpt något mycket häftigare. En våg. Jag klev in på en vitvarubutik och köpte den billigaste digitala vågen jag hittade. Efter jag inspekterat de söta teckningarna i bruksanvisningen och med Sergey Kurikins JEDict i högsta hugg har jag kommit åt några av de mer elementära funktionerna. Vågen berättar inte bara vad jag har för massa i förhållande till referenskilot i Paris, utan den skickar även en ström genom min kropp och mäter reaktansen, d.v.s. imaginärdelen av impedansen. Med hjälp av den informationen och information om min längd och ålder kan vågen upplysa mig om att min benstomme väger 3.1 kg, hur många kilokalorier jag bör förbruka om jag inte rör mig alls (tror jag), och att jag till 15.5% består av fett, vilket enligt den japanska instruktionsmanualen är precis i mitten av normal fetthalt för yngre män.

Vilka extra trolleritrick de dyra digitala vågarna kan utföra vet jag icke.

Twiggy Twiggy

Här är något att öva på inför karaokekvällen

トゥイギー・トゥイギー
〜トゥイギー対ジェイムズ・ボンド [Twiggi- Twiggi- ~ Twiggi- tai Jeimuzu Bondo]

三時間も待っていたのよ [sanjikan mo matte ita no yo]
わたし猫と一緒に [watashi neko to issho ni]
x2

トゥイギーのミニスカートで [Twiggi no miniskuaato de]
トゥイギーみたいなポーズで [Twiggi mitai na poozu de]
トゥイギーのミニスカートで [Twiggi no miniskuaato de]
トゥイギーみたいに痩せっぽちのわたし [Twiggi mitaini yaseppochi no watashi]

そのとき電話のベルが [sono toki denwa no beru ga]
わたし猫みたいに喋った [watashi neko mitai ni shabete]
TVのヴォリューム下げて [TV no vory-mu sagete ]
わたし嘘みたいな声で [watashi uso mitai na koe de]


Jag orkar inte vara seriös och översätta mer japansk lyrik på ett tag, så ni får hålla till godo med en översättning av de djupa textraderna till denna sång.

twiggy twiggy〜twiggy vs james bond

Jag väntade ju tre timmar
tillsammans med min katt.

Med Twiggys minikjol,
en pose som Twiggy.
Med Twiggys minikjol.
ett benrangel likt Twiggy, det är jag.

Då ringde telefonen.
Tjattrade som min katt,
sänkte volymen på TVn,
och talade med tillgjord röst*


----
*en smula osäker översättning av denna rad om jag ska vara ärlig.

Sär skrivning's fest i val

Jag har alltid hållit teorin om att det skulle vara inflytande från engelskan som gör att många brukare av svenska väljer att stava yrken som »sjuk sköterska« och »kassa personal« med ett extra – förvisso komiskt – mellanslag, kanske för att särskilja huvudleden i orden, för att vara helt felaktig, med motiveringen att det inte alls är skickligaste brukarna av främmande språk som visar upp sådana idiosynkrasier. Jag brukar som istället skylla på Rune Andreasson och hans excesser i binde-streck i serien om världens starkaste björn.

Jag tror jag måste backa från min tidigare ståndpunkt. Det är tydligt för varje läsare av min blogg att jag för varje dag som går får jag lättare och lättare att komma åt mellan slag's tangenten på mitt tangent bord. Jag har också börjat med o vanan att sätta Stor bok stav på snart varje Substantiv. Jag skriver för tillfället de flesta E mejl på Engelska; för att inte tala om de små Pamfletter jag filar på i mitt dagliga värv. Jag skyller helt enkelt på det. Strax kommer jag väl börja apostrofera varje genitiv's S ock så.

Nä nu får det vara slut jollrat nu måste jag fila på mina Satser och Teorem. Vecko slutet kommer rusande.

Lord of Light

Angående buddhism.

His followers called him Mahasamatman and said he was a god. He prefered to drop the Maha- and the -atman, however, and called himself Sam. He never claimed to be a god. But then, he never claimed not to be a god. Circumstances being what they were, neither admission could be of any benefit. Silence, though, could.

Gör er själv tjänsten och läs den utmärkta »Lord of Light« av science-fictionmästaren Roger Zelazny. I »Lord of Light« har en besättning från ett rymdskepp som lämnat jorden koloniserat en planet. Tack vare överlägsen teknologi kan de överföra själen till en ny kropp och har på så sätt skapat en cykel av återfödelse. Efter generationer av pånyttfödslar, genom sammanslagning av flera själar i samma kropp, och med hjälp av högteknologiska attiraljer poserar den ursprungliga rymndbesättningen som gudar ur det indiska panteonet för sina avkommor.

På teknisk väg återskapar de alltså hinduism och den indiska kulturen från ungefär 1000 f.Kr. med sig själva som gudar. Endast två motståndsmän finns att uppbringa, dels den gamla skeppskaplanen och dels Sam. För att skapa en motrörelse mot sina skeppskamraters förkvävande slavreligion bestämmer sig Sam för att utge sig vara Buddha, ljusets herre. Har det fungerat en gång kan det fungera igen.

Zelazny är väl annars mest känd för sin, annorlunda, fantasy-sf-dekalogi rörande hovet i Amber. Antologin finns dessutom översatt till svenska och är lätt att hitta om ni går till en bokhandel och letar reda på böckerna med de allra kitchigaste omslagen.

Pånyttfödda buddhister

Nu vet jag varför mannen som hjälpte mig med bärgning av Lady Macbeth var så balanserad och rofylld. Han fann Buddha för fem år sedan.

Efter han hjälpt mig med bilen frågade han om jag ville följa honom och dricka te med några vänner. Tja, det lät perfekt tyckte jag. På de sättet fick jag ju tid att köpa någon gåva som tack för hjälpen. Oturligt nog slog jag till på ett helrör Skåne akvavit i min lokala vin, sprit och delikatessbutik. En rätt opassande gåva till en djupt troende buddhist.

Hursomhelst visade sig hans vänner vara fantasilösa men rätt ivriga missionärer för ljusets herre, och ville berätta om 仏教 [Bukkyou], Buddhas lära. De verkade tillhöra en lite mer missionerande sekt, med vackra fyrfärgspamfletter skrivna i ungefär samma stil som Jehovas vittnens informationsmaterial. Jag försökte spela ut protestantkortet, men de verkade vara utbildade i vad man ska säga till kristna protestanter för att övertyga dem om den rätta vägen. Oturligt nog för dem är min religiösa vokabulär begränsad till fyra glosor, så man måste nog säga att de högg i sten.

Jag har haft någon sorts fördom om att buddhism är den sista religionen i en trött civilisation, och att irrläran kommer att självdö av ljumhet, men tydligen finns det missionärer, så ivriga att de är beredd att försöka omvända även de man inte kan tala med.

Oprovocerad vänlighet

Japan är fantastiskt! Visst finns det rötägg här, men ofta får man uppleva helt oprovocerad vänlighet från främlingar.

I söndags hade jag problem med överhettning av Lady Macbeth som jag har börjat kalla min bil. Så fort det blev minsta uppför började varningslampor blinka och en vedervärdig lukt av bränd olja nå min näsa. Av någon anledning var det knappt någon olja alls i motorn. Så i måndags försökte jag med hjälp av det världsomspännande datornätverket internet lokalisera en verkstad i närheten av mitt hem, en inte helt enkel operation.

Av någon anledning gav dessutom tanken på att försöka beskriva problemen med min bil för någon mekaniker mig någon sorts förupplevd ångest över min begränsade kommunikationsförmåga. Jag menar, det finns väl exakt ett språk jag kan föra ett otvunget samtal om vevstakar, överfall och vevlager. Möjligen ett till om jag får tillbringa 20 minuter med att memorera relevant vokabulär. Japanska är inte det språket. Milt sagt.

Så jag gjorde som jag alltid gör så fort något tar emot. Skjuter upp till morgondagen. Nå. Idag var alltså måndagens morgondag. Av någon anledning beslöt jag mig för att den nya oljan skulle göra underverk för motorn. Jag kom hela 20 meter innan bilen bröt ihop. Mitt i en korsning på min trånga bakgata. Inget problem, eller hur? Bilen är så pluttig att det bara är att skjuta hem dem för egen hand. Tja, det skulle säkert gå göra om inte automatlådan låst sig i parkeringsläget.

Vad gör man om man står hemskt olämpligt till i en korsning med en bil som inte vill starta och inte går skjuta undan? Den frågan är lätt att svara på, bor man på landet ringer man någon granne, bor man i stan ringer man bärgningsbilen. Jag besparades problemet med att finna på ett telefonnummer till en bärgningsfirma av en vänlig man som stannade till och frågade om allt var okej. Jag förklarade situationen (tack Gud för koppspråket) och han halade direkt upp mobilen och ringde bärgningsbilen.

Innan bärgarn till slut lyckade lokalisera ett öppet garage* och situationen vart helt klar för mig (jag var tvungen att fuska på slutet och sprang och hämtade min tolk Miki) hade den vänlige grannen spenderat nästan en timme med mig vid korsningen. Utan minsta tecken på otålighet! Om jag förstod saken rätt så använde han också sitt kort för att garantera betalningen vid upphämtningen. Ibland möter jag här sådan värme och vänlighet från främlingar att jag känner att jag måste bli en bättre människa för att fortsätta sprida den goda karman eller något.

För övrigt har ni märkt att språkfärdigheter är omvänt proportionellt till hur välkommet budskapet är? Jag menar om en underskön dam vill ha kontakt kan jag nog klara konversationen på i stort sett vilket språk som helst.

Idag kände jag att jag klarade kommunikationen hyfsat till dess att bärgarn började tala om att bilen nog inte kunde bärgas idag, då slutade jag — helt ärligt — förstå vad han sade och sprang och hämtade Miki. Det visade sig förvisso vara en bra idé i allmänhet. Påminn mig om att aldrig förhandla om något viktigt med henne. Jag har i och för sig också en vag känsla av att hennes sociolekt medför lydnad i ett hierarkiskt samhälle.

-----
*tecken på att du bor i en storstad: nattöppna garage

Spam!

Nu har de vänliga själar som gör massutskick med information om förträffliga produkter till gagn för min privatekonomi och sexuella fortplantningsförmåga lyckats komma över min epostadress till institutionen. Hur exakt det har gått till fyller mig med undran. De enda som känner till adressen är de som jag skickat epost till. Adressen finns inte publicerad på institutionens sida eller, så vitt jag vet, annorstädes. Jag har en gnagande misstanke att någon av alla dem som tycks vara djupt oroade över mitt ungkarlstillstånd har tecknat mig för en dejting-service.

Idag fick jag alltså mitt första bulkmejl till institutionsadressen. Det är också mitt första japanska bulkmejl. Japanska massutskick kan av naturliga skäl inte vara från »olika marsianer vid namn Frghhsfkv eller Glurvan Horky som försökte sälja sin hemplanets motsvarigheter till “generic viagra” — inte sällan hette produkterna saker i stil med gLeneric vyaLgra« som David Nessle skriver på sin blogg. Det finns ju på moderna computers ingen särskild teckenuppsättning för att skriva nästan korrekta ritade kinesiska tecken. Det borde ju alltså vara särskilt enkelt att skriva ett filter som sorterar bort dessa mejl.

Hursomhelst är de hemskt artiga och börjar med att be om största möjliga ursäkt för att de tar kontakt på ett sådant abrupt sätt. Om jag vill använda deras service vill de att jag vid registreringen uppger om jag söker evig kärlek, otukt(!), eller enbart köttslig kontakt; så att inga pinsamma situationer uppstår. Jag är nu nyfiken: hur många gifta personer går in på en webbsida och klickar att de är enbart är intresserade av en affär vid sidan av, och vilka av relevant kön lockas av detta? Jag gissar att man i en del andra kulturer skulle bli hyfsat stenad om man försökte sätta upp en webbsida för att bland annat facilitera* äktenskapsbrott.

Uppdatering: Enligt Miki, min granne och ena halvan i Stefan och Miki, det trevliga och ordningsamma tysk-japanska paret på våning tre, är bulkmejl från dejting-företag den vanligaste förekommande japanskspråkiga skräpposten. Det borde också säga något.

----
* Har ni märkt att de som använder facilitera istället för, öhh, underlätta, har en tendens att använda uttryck som benchmark, workshop, processmål och liknande managementspeak.

Metaforce

Untitled, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Oh Yeah. Klättringen i Hourai är helt acceptabel.

Litet tips från mig till er. Planerar ni att lämna Nagoya med bil halv nio första morgonen av en tredagarshelg? Tänk om. Ni tänker nämligen precis som alla andra.

Parkeringstillstånd

Jag fortsätter mina självömkande rapporter från mina möten med japanskt ordningsinne och pappersvändande. Förhoppningsvis är dagens jeremiad den sista i ordningen rörande bilköp.

I dag åkte jag till polisstationen för den, tror jag, fjärde gången i ordningen. Jag har äntligen införskaffat ett parkeringstillstånd. Först åkte jag till polisen för att hämta formuläret.

Formuläret var väl rätt komplicerat som formulär betraktat. Jag satt i ungefär en timme och dechiffrerade byråkratjapanskan innan jag gav upp och fick hjälp av min kontorsgranne att fylla i det sista.

I den del av formuläret hyresvärden ska fylla i sina garantier att jag hyr en parkeringsplats hade Watanabe-san utlämnat en del nödvändig information. Det var inte så märkligt eftersom instruktionerna från Polisen innehöll logiska motsägelser. Vi var tvungen att leta reda på vilken information som egentligen efterfrågades på internet.

I formuläret måste man rita en karta med boningen och parkeringen markerad. Parkeringen får inte vara mer än en kilometer från hemmet, så avståndet mellan parkeringen och hemmet måste markeras. Sedan måste man rita en annan karta över parkeringen, med alla mått markerade: bredden på gatan, bredden på infarten, bredden på självaste rutan bilen står på, o.s.v.

Namnet på bilmärket får inte skrivas med »engelska bokstäver« om märket är japanskt. Så nu har jag lärt mig den rätt onödiga kinesiska symbolen 菱 för vattenkastanj (eller möjligtvis sjönöt, mina språkfärdigheter är lite skakiga när det kommer till frukt och grönsaker) så jag kan skriva namnet på min bil: 三菱 eller Mitsubishi*.

Första gången jag gick till polisen så läste damen i luckan min ansökan, såg från siffrorna att bilen såg liten ut och förhörde sig om det inte möjligtvis var så att det var en småbil? Jodå, den har gula nummerplåtar fick jag ju erkänna. Aha! då måste jag fylla i en annan, helt identisk blankett.

Fair enough. Hem och fylla i en likadan blankett, fast med en annan rubrikrad. Tillbaka till polisen och räcka över den. Nix det går inte. Jag hade ritat tecknet 区 lite slarvigt på en rad. Så ansökan kunde inte godkännas. Jag hade också glömt min namnstämpel hemma så jag kunde inte skriva en ny ansökan på plats. Vid det här laget skulle en del som inte har en väldigt avslappnade attityd till att saker och ting funkar lite annars här i Japan än hemmavid börja misstänka att tanten bak luckan bara vill djävlas med utlänningar. Ingeting kunde vara mer bortfört från sanningen: byråkratens hjärta mjuknade och hon sa åt mig att om jag kom tillbaks nästa dag med min namnstämpel så skulle hon skriva ansökan åt mig.

Så i morse så behövde jag bara dyka upp med min inkan i högsta hugg. Tanten i luckan stämplade till och med papperna åt mig.

------
* Fotnot och uppdatering. Man kan ju fråga sig varför ett företag heter tre sjönötter? Det är inte helt klart, men 菱 betyder inte bara sjönöt utan också i överförd betydelse rombisk eller diamantformad (som en sjönöt antar jag). Därmed är även Mitsubishis logotyp förklarad.