Söndagsmusik

Efter fredagens utflykter i mer experimentel pop är det dags att stadigt plantera båda fötter på säker mark. Söndagens tips blir därför 浜田真理子, [Hamada Mariko], vars senaste skiva får Jones Norah att framstå som äventyrlig. Jag köpte skivan, 夜も昼も [Yoru mo hiru mo] idag och den har berett mig stor glädje. Än så länge är låt nummer nio: 爪紅のワルツ (Djupröda naglars vals) min favorit. På Marikos hemsida kan man lyssna på utdrag ur låtarna. Den första som lyckas ladda ner någon låt från hennes senaste skiva illegalt vinner ett hemligt pris.

På något sätt börjar jag tänka på fransk schlager när jag lyssnar på skivan som på svenska kanske skulle heta "Både dag och natt" eller "Såväl dag som natt". Kanske för att jag lyssnat ohälsosamt mycket på franske snuskgubben Serge Gainsbourg den senaste tiden.

Det är en smula irriterande att jag inte kan handla musik på Apples japanska iTunes store, eftersom jag inte har ett japanskt kreditkort. Jag umgås med vissa planer på att försöka införskaffa ett VISA kopplat till mitt japanska bankkonto, men darrar som ett asplöv inför det ångestfyllda uppdraget att ordna med pappersarbetet. Risken är nog överhängande att de kommer att neka mig ett kort i alla fall. Som det är nu måste jag släpa mig till en musikaffär för att i egen hög person köpa en rund skiva av plast där musiken är fastgjuten liksom i mikroksopiska gropar, avsedda att avläsas med en laserstråle. Så nittiotal.