torsdag, november 09, 2006

Lord of Light

Angående buddhism.

His followers called him Mahasamatman and said he was a god. He prefered to drop the Maha- and the -atman, however, and called himself Sam. He never claimed to be a god. But then, he never claimed not to be a god. Circumstances being what they were, neither admission could be of any benefit. Silence, though, could.


Gör er själv tjänsten och läs den utmärkta »Lord of Light« av science-fictionmästaren Roger Zelazny. I »Lord of Light« har en besättning från ett rymdskepp som lämnat jorden koloniserat en planet. Tack vare överlägsen teknologi kan de överföra själen till en ny kropp och har på så sätt skapat en cykel av återfödelse. Efter generationer av pånyttfödslar, genom sammanslagning av flera själar i samma kropp, och med hjälp av högteknologiska attiraljer poserar den ursprungliga rymndbesättningen som gudar ur det indiska panteonet för sina avkommor.

På teknisk väg återskapar de alltså hinduism och den indiska kulturen från ungefär 1000 f.Kr. med sig själva som gudar. Endast två motståndsmän finns att uppbringa, dels den gamla skeppskaplanen och dels Sam. För att skapa en motrörelse mot sina skeppskamraters förkvävande slavreligion bestämmer sig Sam för att utge sig vara Buddha, ljusets herre. Har det fungerat en gång kan det fungera igen.

Zelazny är väl annars mest känd för sin, annorlunda, fantasy-sf-dekalogi rörande hovet i Amber. Antologin finns dessutom översatt till svenska och är lätt att hitta om ni går till en bokhandel och letar reda på böckerna med de allra kitchigaste omslagen.

5 kommentarer:

Hans Persson sa...

Jag beställde ett begagnat exemplar av Lord of Light från ett antikvariat (tillsammans med en massa annat). När jag fick den upptäckte jag att den var signerad! Tyvärr har det inte blivit av att läsa den än, men det borde jag nog göra.

Jonas Wiklund sa...

素晴らしい!

Men borde och borde. Startar du bara så går det nog väldigt raskt skulle jag gissa. Det finns i och för sig mycket annat bra att läsa här i världen.

Jon sa...

Jag är inget Sci-fi fan, men det här låter rätt roligt. Och framförallt en väldigt underlig idé.

Ibland kan jag inte låta bli att förundras över var författare hittar sin inspiration och sina uppslag. På den gamla goda tiden är det kanske lättare att förstå hur Strindberg fick visioner och uppslag i sina Absinthrus, men nu i vår upplysta tid!? Är det verkligen så att vissa författare tar till de skadliga drogerna för att ge glöd till sin skaparanda? Ja, förmodligen...

Jag ska se om jag hittar boken någon gång, men som du säger så finns det så mycket bra att läsa. Främsta målet är att hitta de tidigaste Clive Cussler deckarna.

Hans Persson sa...

Sumimasen. Kanji o wakarimasen. Och inte kan jag skriva hiragana på den här datorn heller...

Jonas Wiklund sa...

Hans> Aa, so desu ka. Ja, yomikatta wa "subarashi" desu.

Jon>När det gäller underliga idéer så har många sf-författare verkligen ansträngt sig.