Om jag lämnar tankaformens trygga trettionenmoraiska 575–77 rytm för ett ögonblick, så blir det i höstdikten från föregående inlägg ungefär
Höst
Ensamheten
har inte bara
dessa enda färger,
städsegröna står på berget
i höstskymningen
Överhuvudtaget är jag osäker på om jag bör räkna lång vokal som en eller två slag när man använder japanska versmått på svenska. Det känns som sammanhanget bör avgöra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar