fredag, november 24, 2006

Tacksägelsemåltid


The Turkey, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.


För första gången någonsin har jag ätit kalkon som inte är skuren i tunna skivor med majonäs på. Det smakar som kyckling.

I går var det alltså den sista torsdagen i november då amerikanarna firar thanksgiving. Vi var ett gäng löst folk med utlänningar som firade dagen hos en japansk-amerikansk familj. De hade lyckas hitta en hel kalkon, vilket, har för mig försäkrats, är ett konststycke i sig själv.

I bakgrunden brusade naturligtvis TVn som visade amerikansk fotboll. Trots mina och australiensarens intelligenta frågor kunde vi inte begripa mycket av det mystiska spelet.

Bättre gick det att begripa maten. God och närande. Jag hade släpat med mig det universiella smörjmedlet Skåne akvavit. Den drycken gör succés i alla sammanhang. Ja, förutom bland buddhister.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att du är sjukt cool som har utmämnt "Skåne akvavit" till den universala gå-bort-presenten. Handen på hjärtat, vem vill inte ha en flaska sprit? Du är en äkta norrlänning och jag är stolt över att vara din syster!!

jwi sa...

Tackar. Tja, det skulle väl vara roligast att ge dem gammal norrlands akvavit, eller mer typiskt: hembränt. Men man tager vad man haver, och "aasa", min lokala spritmånglare, säljer bara en typ av intressant svensk alkoholhaltig dryck. De andra akvaviterna han säljer är danska (Aalborg) och norska (Linje). Absolut vodka vägrar jag naturligvis att ge bort som gåva.