söndag, juni 17, 2007

Kära dagbok

Kära dagbok,

fick vi välja skulle vi vara någon annan. Jag ville jag var någon med ett bättre minne. Inget går mig enligt planerna.

I lördags var planen att åka in till Sakae för att fota gatumode, ganguroflickor och bara allmäna åkerspöken. Jag kom ihåg vidvinkeln och telezoomet, men glömde tyvärr normalobjektivet och kameran. Så blev istället tvungen att hänge mig åt mina laster: tvångsmässig bokshopping och koffein.

Idag var planen att åka till Horai. Jag hade förvisso ingen att åka med, men planen var att dyka upp och tigga säkring av någon godtycklig klättrare. När jag skulle åka iväg upptäckte jag att jag glömt repet någonstans, förmodligen i klättergymet. Jag skulle skämmas för mycket för att både tigga rep och säkringsman så jag åkte till Fukube istället. Jag hittade naturligtvi inte guideboken över Fukube, för den har jag lämnat på jobbet.

Uppdatering: Jag gjorde mig en bunke glass smaksatt med kaffe och Yamazaki single malt whiskey whisky. Det känns bättre nu.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Käre son, jag tar på mig allt. Du är förvisso din mors son och din farbrors systerson, och andra sidan är det inre livet rikt...
Mor

Martin Berggren sa...

Käre systerson, du blir nog också professor. Men först måste du nog lära dig stavningskonventionerna för destillerat öl.

Martin

jwi sa...

Oj här får man inte slappna av. Martin har rätt i sak: japansk whisky är mer lik skottsk whisky än bourbon/irländsk whiskey och skall därför stavas »whisky«. En snabb blick på flaskorna ger vid handen att de japanska distillerierna också stavar just så (ja och ウィスキー förstås).

Anonym sa...

Jag vet hur det är. Det krävs mer energi än vad som är rimligt att ha koll på, och komma ihåg, än vad man mäktar. Igår bröt jag ihop lite grand när jag insåg att fjärrkontrollen till min DVD är för evigt förlorad. En struntsak måhända, men där och då blev det ett ytterst bevis på min slafslighet. Och jag tycker ju att jag anstränger mig hela tiden.