Hepp. Igår var det tydligen nationell helgdag. Upptäckte jag klockan sju på morgonen när jag fick ett sms med en förfrågan om jag skulle hänga med ut och klättra. Nå det sket sig, jag hade hursomhelst tänkt ta förmiddagen ledigt för att öva ihop mig med Eden.
Jepp. Han heter Eden. Han har kort permanentat hår. Han har en universitetsexamen i showtunes. Han kan melodin till varje sång från varje vagt framgångsrik musikal som komponerades under det tjugonde århundradet. Han är nog inte så intresserad av kjoltyg. Men framförallt har han en pipa som kan väcka de döda. Väckte de halvdöda och de sovande var nog vad vi gjorde tidigt på morgonen igår. Jag hoppas bara att Edens röst var vacker nog, även genom de tunna väggar som skiljer mig från de andra lägenheterna i huset, att grannarna kan låta bli att hata&hämnas.
Vi beslöt oss för att göra »Cry Me A River« och »My Funny Valentine«. »Cry Me A River« från filmen »The Girl Can't Help It« hade jag aldrig, i min ofattbara ignorans, hört förut. Det gjorde inget, Eden var så säker på sången att han snabbt kunde lära mig den. Dutuben har en snutt där Julie London sjunger den. Jag föredrar Julie Londons version framför Diana Kralls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar