Bloggar

Min goda vän Carlos har börjat skriva blogg. Det verkar bli en blandning av klättring och andra viktiga kulturyttringar. Undrar ni t.ex. hur spanska bönder gör för tömma sniglars matsmältningssystem innan tillagning, när allt wikipedia berättar i ämnet är att "The process used to accomplish this varies, but generally involves a combination of fasting and purging"? Pallra er i så fall över till Carlos–on the Rock och läs inlägget »Gourmet och sadist«.

Carlos har eklektiska hobbies så vi ser fram emot att lära oss de mest märkliga saker.

Annars finns det ju inte så gott om riktiga klätterbloggar i Sverige. Några »professionella« bloggar av typen »skriv något för sponsorerna en gång varannan månad« finns ju; men en blogg som vi (kungligt vi) uppmärksammat är The Bruno Show som har lite hederlig medborgarjournalistik från några klättrare från bygden runt sjön Mälarens inlopp och norra strand. Rubriken till en av de nyare inläggen inleds med ett infinitivmärke. Bara en sådan sak. Hur anonyma personerna bakom bloggen vill vara framgår icke, men det är rätt uppenbart vem som skriver mest.

Inte för att jag vet om det finns särskilt många fler läsvärda klätterbloggar på t.ex. engelska heller. Eller, tja, en klassiker är ju »Where is Evan«, en blogg son löpte från 98-05 och som jag läste med behållning på den tiden det begav sig, och The Crippled Climber av den duktige engelske bouldraren Paul Bennet är läsvärd på ämnet falla snett på foten.

Det finns miljoner hundratusentals klätterbloggar i Japan. Alla i Japan bloggar. Söker man på "blogg" och "klättring" (facktermen) på Japanska google får man 544000 träffar, med blogg och bouldering som söktermer får man bara 70200 träffar. Men de är ju rätt jobbiga att läsa, så jag lämnar er med länken till min goda vän Yamadas blogg i bloggrullen. En populär blogg (enligt google) verkar vara Tomokos heartful bouldering. Från hennes profil kan vi läsa att hon gillar rosa. No shit. Henne har jag förresten träffat i Fukube.