En del tågfans är tabellbitare. De är alla utrustade med den telefonkatalogstjocka tidtabellen över samtliga japanska tåglinjer. Utrustade med den drömmer de kanske om resor mellan exotiska stationer. Varje år ordnas ett licensierande test för tabellbitarna, den så kallade jikokuhyou kenteishiken, eller tidtabellscertifieringstestet. I år ges testet den nittonde november, i arton städer samtidigt. Några av provfrågorna är skäligen enkla, men några är riktigt kniviga har jag blivit upplyst om. Dessutom utförs testet under stark tidspress.
Lyckas man få full pott tre gånger (här talar vi nördighetens blå band, att bestiga geek-domens Annapurna) får man ett hedersdoktorat, en minnespresent, och ett guldkort.Andra tågfanatiker är intresserade av stationer. Likt fågelskådare som vill kryssa av så många arter som möjligt vill stationsfansen fota av så många stationer som möjligt. Räknar man bort höghastighetsbanan shinkansen och diverse korta experimentbanor och bergsbanor av allehanda slag finns det fyra olika typer av tåg att åka. Lokal tåg som stannar på varje station, snabbtåg som hoppar över några stationer, expresståg som hoppar över ännu fler, och begränsad express som bara stannar vid de stora stationerna. Stationsfansen åker därför alltid lokaltåg.
Närhelst man försöker googla fram en vägbeskrivning till något ställe som har en tågstation kommer man alltid till en sida med ett foto av stationen. Den japanska delen av den öppna internetencyclopedin wikipedia har nog en sida för varje tåg- och tunnelbanestation i Japan. Min närmaste tunnelbanestation är Kurumamichi men oftast börjar både mina tunnelbane- och tågresor på Chikusastationen. Varje tåglinje och tunnelbanelinje har också en dedikerad webbsida där något fan klassificerat varje station. Oftast åker jag tunnelbana längs Higashiyama-linjen
En slags delklass av de som är intresserade av tågstationer är de som kryssar offentliga toaletter på tåg- eller tunnelbanestationer. För den Tokyobaserade entusiasten kan jag rekommendera webbsidan Tokyo-toalettkarta, för Nagoya är det den lite mindre avancerade Nagoya-toalettkarta sajten som lockar. Naturligtvis har entusiasterna förutom foto och kort information om varje toalett betygsatt den i två kategorier: renhet och lukt.
Sedan finns det helt vanliga trainspotters också. Sådana som bara vill se tåg. De känns i sammanhanget så tråkiga att jag inte tänkt bevärdiga de med mer än tre meningar.
Uppdatering: Rättat en länk
Andra bloggar om: Japan, otaku, tåg, nördighet
3 kommentarer:
Vansinnigt roligt. Nördighet.
Jag har en sak att bekänna. När jag började läsa detta avsnittet kände jag att jag nog skulle tycka att det var spännande att sysla med "tågstationsskådning".
Jag är rätt ointresserad av tåg, räls eller övrigt järnvägsmaterial, men jag fick en känsla av att det måste vara riktigt kul att hålla på. Jag blev dock inte alls attraherad av det där med toaletter. En hemsida (och förening?) där det första man mäts av är en toastol är inte alls lita på. Lite för "kynky" för mig.
Jag har haft udda hobbys genom tiderna, som biofysik, kampsport, klättring, pilgiftgrodor, udda tropiska fiskar m.m. Jag kanske borde oroa mig, eller?
Haha - underbart! Du har något av en talang för att se och sedan fyndigt återge episoder från din vardag. Skulle du vilja byta yrke, tror jag du skulle bli en läsvärd författare.
Skicka en kommentar