Ja, det senaste året har varit motigt för team Wiklund-Yamada i bloggrollen. Först gjorde stukade jag foten sedan Yamada detsamma.
Det verkar farligt det där med att klättra på stenblock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vimsiga missförstånd från dagar och nätter i Nagoya, Sverige, och USA
5 kommentarer:
Det är verkligen synd om er.
Du beskriver händelserna på ett ofullständigt sätt att någon måste fylla i luckorna.
Sanningen är som följer: Du stukade foten och en månad senare klättrade din första 8a.
Nåja, säg till Yamada San att läget är riktigt possitivt. Han kommer nog att ha sitt livs period med kryckan i hand.
Gamba!
Tja, det positiva, för mig, är att jag nästan kan hålla jämna steg med grabben nu när han bara kan använda ett ben. (För att det ska bli helt jämt måste han nog köra med vikväst också.)
Förra veckan kom han typ i mitten av startfältet i en blocktävling i Osaka. Med en bruten fot.
Ytterligare ett bevis för den uppfattning jag hyste när jag jobbade på kirurgen/ortopeden, -de unga män som kräver sjukvårdsinsatser är antingen aktiva idrottsutövare, eller brukar för mycket alkohol!
Var rädd om dig.
Astrid
Hihi, mamma är både rolig och klok. Men jag håller med Carlos. Typiskt ofullständigt inlägg. Man förstår lite. Och undrar iof ganska lite också när man är ohjälpligt ointresserad av klättring. :)
Astrid. Ditt inlägg är så klockrent att det har redan blivit en klassiker.
Jag skarattar så jag får ont i magen.
Skicka en kommentar