Wonder-san

Okej, nu är jag tillbaka bland de levande igen. Mer än halva Nagoya har åkt på årets influensa: enligt några skollärare jag talat med har influensan var epidemisk i år. I måndags var det min tur, och jag var futonliggande i fyra dagar. På tisdag kväll kröp jag dock ut ur lägenheten och släpade iväg min kropp till Nagoyas Regnbågshall för en Stevie Wonder-koncert. Jag hade redan köpt biljett så min snåltarm vann över mitt förnuft. Så här i efterhand så var det ändå värt det.

För 11000 Yen (650 SKR) fick man en sittplats i den allra sämsta sektionen av läktaren, hur mycket biljetterna på golvet kostade har jag ingen aning om, men jag förstår attraktionen hos artisterna att göra gig i Japan.

Publiken bestod av en lagom blandning hysteriskt coola unga hipsters och väldresserade salarymen i kostym uppblandade med några medelålders halvskabbiga musiknördar. Tyvärr hamnar jag väl närmast den sista kategorin.

Wonder-san hade förstås ett jätteduktigt kompband med sig. Eftersom jag inte har några skivor han spelat in sedan 1977 eller så känner jag bara till hitsen från 80-, 90- och 00-talen. Det räckte för att jag skulle kunna nästan alla låtar, konserten var en skamlös hitparad. Därför var det riktigt tråkigt att sitta där med halsfluss, jag ville ju sjunga med i call-and-response och allsångsdelarna. En sak jag gillar med konserter i Japan: publiken är karaoke-skolad och kan därför alla kan hålla en ton.

När Wonder-san rev av sina 80-tals hit så började jag tänka på hur mycket produktionen på de singlarna stört mig. Jag har aldrig gillat varken »I Just Called« eller »Part Time Lover«, speciellt den senare har varit riktigt irriterande. Med ett liveband så upptäckte jag vilka fina sånger det egentligen är. Särskilt »Part Time Lover« där bandet drog ner på tempot en aning vilket ökade svänget mångfalt.

Annars var väl »I Just Called« konsertens komiska höjdpunkt då Wonder råkade ta upp den för lågt och hans band inte kunde hålla sig och började skratta in i mikrofonerna.

För övrigt har jag aldrig varit på en sådan välarrangerad konsert med populärmusik tidigare. Och då har jag ändå vart på några. Allting följde tidsschemat jag hade fått i bekräftelse-mailet in i minsta detalj, förutom själva konserten som startade 7 minuter efter utsatt tid.