Man eller kvinna?

Var femte år sedan 1958 har ministeriet för utbildning, kultur, sport, vetenskap och teknologi skickat ut en enkät med följande listiga fråga:

生まれ変わるとしたら、あなたは男と女と、どちらがいいと思いますか。

Om du blev född igen, skulle du hellre födas som man eller kvinna?

Varje gång svarar oförändrat 90% av männen att de nog föredrar att födas som män, samtidigt som 5-10% av männen tycks föredra att födas igen som kvinnor.

År 1958 ville 64% av kvinnorna hellre återfödas som män, medan 28% föredrog att stanna i sitt kön. Sedan dess har en drastisk nedgång i transexualitet kunnas spåras. 1998 ville endast 28% av kvinnorna byta kön efter reinkarnation, medan 68% var nöjda med sin lott.

Så hur skulle du svara?

Andra bloggar om: Japan, jämlikhet, jämställdhet

Sushichock

Sushin kan vara full av larver. Något säger mig att Japan knappast lär drabbas av masspanik.

Andra bloggar om: Japan, sushi

Underlägsna familjemedlemmar

Detta kan vara lite intressant för mina systrar.

Vill man säga "jag ger något till någon" på japanska används verbet ageru för "överlämna", såtillvida mottagaren av gåvan är högre i rang, då man hellre bör använda sashiageru i stället; om man vill visa helt vanlig hövlighet det vill säga.

Inom den egna familjen eller gruppen kan man inte använda sashiageru ens till sina föräldrar eller äldre syskon, trots att de är överlägsna, utan man använder det vanliga ageru istället. Talar man till underlägsna medlemmar av gruppen som småsyskon eller husdjur använder man däremot verbet yaru. (Min lärobok använder adjektivet inferior för att beskriva yngre bröder och systrar.)

Vi var naturligtvis absolut tvungna att fråga vår sensei om vilken verbform man använder när man ger något till sin hustru. Tråkigt nog är yaru inte längre acceptabelt, utan man måste använda ageru.

Andra bloggar om: Japan, japanska, språk, familj

Sverige är exotiskt

Tja, Sverige är ohyggligt exotiskt och annorlunda. När jag berättar att sveriges kommunistparti vill avskaffa hemläxor, tror de förstås att jag ljuger. När de slutat skratta, det vill säga.

Cykeltjuvar

Man lär sig något nytt varje dag. Min granne, Romain, fick sin cykel stulen i helgen. Vilket kanske inte är fullt så chockerande som det låter. Han hade inget lås, och lämnade cykeln utanför en krog i Sakae, Nagoyas mest happening ställe, natten mot söndag.

Han var klart bekymrad, så jag berättade att det är rätt vanligt att utländska studenter dumpar sina cyklar på universitetet istället för att betala för skrotningen när de lämnar landet. Vaktmästarna markerar cyklar som inte flyttas på en viss tid med en klisterlapp innan de skickar dem till skroten. Jag föreslog att han helt enkelt kunde ta en av dessa.

Det är dock ingen god idé, blev jag upplyst om, det är nämligen så att polisen registrerar ägaren till varje cykel. När jag köpte min cykel fick jag fylla i numret på mitt utlänningskort och min adress, och sedan fick jag en klisterlapp att fästa på cykeln, vilket jag trodde hade med försäkringen jag tecknade att göra. Icke enbart. Det var registreringspapper avsedda för polisen också. Om man köper en begagnad cykel så måste man även då skicka in papper till polisen rörande ägarbyte.

Tydligen så gör polisen i bland stickkontroller och stoppar cyklister för att kontrollera att de är ägare till cykeln de brukar. Ett utomordentligt bra system, som vi borde införa i Sverige. Då kanske vi får bukt med det grasserande cykeltjuveriet. Bra mycket viktigare än lagar om hjälmtvång i alla fall.

Andra bloggar om: Japan, cykeltjuvar

Mors dag

14 maj var det mors dag i Japan, liksom i många andra länder världen över. I England styrs mors dag av när påsken infaller, så exakt datum får ni väl fråga Gauss om; han redde ut det där en gång för alla, i år var det i alla fall i mars.

Idag är det sista söndagen i maj, så Sverige firar mors dag. Grattis mamma!

En civilisations död

Jag hade tänkt skriva något om japanska författare från innan stillahavskriget, eller i alla fall om några som även var verksamma innan kriget. Natsume, Kawabata och kanske några fler. Det hinner jag inte just nu, men en strof från Neko Case utmärkta sång "Fox Confessor Brings The Flood" från skivan med samma namn lyder

It's not for you to know, but for you to weep and wonder
When the death of your civilization precedes you.

Det tillkommer er inte att veta, men att klaga och undra,
när er civilisations död föregår er.*

En perfekt sammanfattning. Det är kanske räcker så.

-----
* Ursäkta för översättningen till 1800-talssvenska, men "It's not for you to know" känns väldigt bibliskt så då börjar mina fingrar automatiskt använda ordvändningarna jag lärt mig från bibeln.

Maskinöversättningar

Ifall man vill förstå vad som skrivs på en japansk internetsida kan det ju vara bra att ha någon form av automatisk översättningsprogram för att bena ut texten. Maskinöversättningen på google language tools fungerar för närvarande inte alls särskilt bra. Den bästa, om ett sådant adjektiv tillåts i sammanhanget, är nog den på excite webbplats. (Kombinerat med en ordbok och en smula kännedom om japanska kan man faktiskt få ett hum om innehållet i ursprungstexten.)

För min kurs i Japanska ska jag berätta om någon sevärdhet i Sverige, och jag har valt att tala om Gamla stan i Stockholm (mest för att det är lätt att tala om). På japanska lyder första stycket av min ytterst andefattiga, men grammatiskt korrekta, text så här:

きょうはストックホルムの有名な場所「Gamla stan」についてお話したいと思います。　「Gamla stan」は古い町という意味です。　これはストックホルムの地図です。ここが古い町です。　ストックホルム城やおもしろい店や多くの狭い通りやいろいろ古い建物などがあります。

Google/bablefish föreslår:

Today we would like to speak concerning the famous place “Gamla stan” of Stockholm.　“Gamla stan” in the sense, old town.　This is the Stockholm map. It is the town where here is old.　The stockholm castle and a funny store and many narrow sort and the varieties old building etc there is.

Medan excite föreslår:

I want to talk about famous place "Gamla stan" in Stockholm today. 　"Gamla stan" is a meaning of old town. This is a map of Stockholm. Here is an old town. It is a Stockholm castle, an interesting shop, it is as narrow a lot, and there are variously outmoded building etc.

Det är uppenbart att båda programmen har problem med att japanskan saknar pluralis och bestämd form. Att avgöra från sammanhanget vilket fall det rör sig om är för närvarande bortom komputerns förmåga. Skulle jag byta ut "通り" mot dess synonym "道" i min text förstår i alla fall excite att det rör sig om "a lot of narrow roads", medan google slår till med det mer än måttligt högtravande "many there is a narrow road".

Andra bloggar om: maskinöversättningar, japanska, Japan, språk

Vibrator

Hallo. Wenn Sie nach einer Abbildung eines Vibrators suchen, kann ich Ihnen leider nich helfen. Ich habe nur eine Abbildung des Einbandes der englischen Ausgabe des Romans „Vibrator“. Sie finden das Poster für den Film „Vibrator“ hier.

Innan jag klev på snälltåget till Tokyo, för någon månad sen, sprang jag upp till bokhandeln på tolfte våningen i varuhuset Takashimaya, det största varuhuset på järnvägsstationen. Min vanliga metod för att finna böcker: titta på omslaget och läs sidan 37, kombinerat med viljan att hitta en tunn bok som jag skulle kunna hinna läsa på en och en halv timme ledde mig till Akasakas succés de scandale "Vibrator".

Baksidestexten fick mig av någon anledning att tro att det rörde sig om lättsmält chicklit. Ingeting kunde vara mer felaktigt. Boken börjar som vore den skriven av Charles Bukowski. Om Bukowski hade varit japanska, journalist, och mer jagförbrännande. De första 35 sidorna är en lovsång till daglig självmedicinering av alkohol för att tysta de bråkiga rösterna i huvudet, kombinerat med långa utläggningar om nyttan med självinducerad uppkastning för att behålla sin fina figur trots konstant fylla. De finns de som tycker sådant är intressant, men jag kan inte lyckas beundra någon för duktigt drickande.

Under tågresan beslöt jag mig snabbt för att studera verbböjningar istället, och lät boken ligga några veckor innan jag gav den ett ytterligare misslyckat försök. Någonstans där höll jag väl på ge upp, men Akasaka har ju vunnit Nomapriset, så jag bläddrade fram till sidan 70 för att se om det bättrade sig. Det gjorde det. Betydligt. Innan berättarjaget lyckas supa ihjäl sig stöter hon på en skum långtradarchaufför under sin dagliga spritinköpsrunda på snabbköpet. Som resultat av detta rendezvous följer hon med honom på en runda i norra Japan.

Sittande i långtradens styrhytt reder de ut sina existenser, som man väl gör i böcker av detta slag. Ytterst läsvärt från sidan 41 tredje stycket och framåt.

Som ofta av god skönlitteratur blir man också undervisad i hur världen fungerar. Berättarjagets bakgrund som skribent för några av de miljontals livstilsmagasin som inriktar sig på kvinnor, och chaffisens bakgrund inom organiserad ungdomsbrottslighet och senare inom Yakuza gav mig svar på massa små frågor som hopat sig i mitt huvud.

Hur funkar till exempel hotetoru (ホテトル), kärlekshotelbaserad prostitution? Jag har alltid undrat hur en sådan illegal verksamheten kan fortgå med sin totala brist på diskretion. (Ungefär 2-3 gånger i månaden stoppar någon ner en "rosa flyer" (ピンクビラ) i min brevlåda. En rosa flyer är ett reklamblad för en hallicks service, med ett mobiltelefonnummer tydligt tryckt på framsidan.)

Hur hanterar Japanska hemmafruar sina olyckliga existenser? Vad driver dem till shoppingcentret för ännu en bisarrt dyr Louis-Vuitton väska?

Alldeles förutom att berättarjaget reder upp sitt trasiga liv får läsaren svar på dessa fullt skäliga frågor.

Andra bloggar om: bokrecension, Akasaka, Japan, litteratur

Dagens glosa

お婆はる [おばはる: OBAHARU] (sl) att skamlöst kräva sin rätt