Sprickskola

Nu har jag lärt mig några olika storlekar på sprickor och kan slumpa mig upp för en del leder, trots min förkylning. (Jag kan vara en av västvärldens mest sjukliga män.) Jag har fått gå "King Cat", 5.11+, som pryder omslaget på föraren över Indian Creek. Dag två kunde jag inte göra flytten på King Cat på topprep, tre veckor senare kändes den inte så hård trots allt. En riktigt fin sprickled i alla fall. Alla storlekar från fingrar till kupade händer och vridna knytnävar, med en magnifik avslutning: vida händer i ett tak till en hård mantling upp till en avslutande layback.

Ska jag jaga grader är det på branta, vida sprickor (camalot treor är perfekta handjam för mig) som jag ska inrikta mig. Men det är på något sätt roligare att få smisk i de storlekar man inte behärskar. För klättrare med feta händer och hygglig väggklättringsteknik rekommenderar jag "Dos Hermanos" som en fantastisk led och gratis 5.12- tick. Kan man jamma camalot 3.5 går avslutningstaket geschwint. Görs den av någon med flickhänder ska jag sätta upp idolporträtt på henne/honom.

För sporklättrare som kan klättra incredible handcrack är ju den klassiska softa indian creek ticken "Annanuki", 5.12-. Jag kan inte föreställa mig att någon som regelbundet onsighar sport 7a/+ kan missa på den. Jag? Oops, det blev en redpoint. Så kan det gå.

Pär gör föresten stora framsteg med laybacktekniken, hans gamla nemesis, och kunde göra personbästa på kil för några dagar sedan med Power Play, en 5.11 layback på Power Wall. Pär är en av de få klättrare i Sverige om vilken man kan säga att han är tre fulla grader bättre på spricka än på vägg. Jag har haft stor nytta av att se honom klättra och ta efter rörelsemönster och metod.

Foton från the Creek finns som vanligt att beskåda på mitt flickr konto.