Stammisar—del 1

På tredje våningen i ett smalt hus på en liten bakgata i Nagoyas mer suspekta nöjeskvarter, inte långt från där jag bor, finns en liten gaijin-bar som drivs av en halvalkoholiserad före detta amerikansk marinkårsoldat på flykt från vad rätt och riktigt är. Efter jobbet, innan det är dags att gå hem och ladda för en ny dag fylls baren av språklärare som vill dricka öl och klaga på Japan, men senare på kvällen kan man hänga med de gamla stammisarna.

En av dem är Fader T., en av de få engelsklärarna här som har en helt fungerande japanska. En lätt rund man, lite äldre än mig. Det där med Fader visste jag inte om innan han en kväll böjde sig över ölen och frågade mig: "Jonas, din japanska behöver nog bli lite bättre, men har du funderat på att bli präst?"

Och ja, ni kan nog föreställa er vilken perfekt imitation av en fisk på torra land jag utförde. Så han fyllde på: "Det är det klart bästa giget man kan ha här, du kan lätt ta 2-3 vigslar i veckan. Det är välbetalt, enkelt och fyller mig med lycka att viga unga förälskade människor."

Fader T., visade det sig, är präst i någon obskyr liten amerikansk kyrka som inte kräver mer av sina prelater än att de är kristna och beredda att sprida det glada budskapet. För den som tvivlar över huruvida T. verkligen är präst kan han till och med visa upp en slags legitimation. Fader T.s enda ämbetsplikt är att viga japanska par som vill ha en kristen vigsel, som på film. Iklädd vit prästkappa, ett prästlikt utseende, och med änglaögon viger han unga par som ett extraknäck — ett jobb han klart föredrar framför att undervisa i engelska.

Efter varje vigsel tar han ett kort på den unga tu med kameran i sin mobiltelefon. Naturligtvis, det här är ju Japan trots allt, så vad kan vara naturligare än att prästen rycker upp telefonen och drar iväg ett kort. I sin mobiltelefon har T. därför ett imponerande bibliotek med kort på par i bröllopsutstyrsel.

Av naturliga skäl blev T.s familj förvånade, och en smula bestörta, när de fick höra om hans extraknäck som präst. En gång i tiden försörjde han sig nämligen som författare av pornografiska noveller för bögpubliken. Han lär också att han har skrivit en gay-musical som satts upp off-off-broadway.

T. drömmer om att bli manusförfattare för film och scen.