Körkort del 1

Man måste beundra den japanska kamikaze-attityden, en särskilt kavaljer attityd, för att använda en annan krigsmetafor. På centret för körkortsprov i Aichi-prefekturen är allt förstås otroligt välordnat och de har till och med en särskilt lucka, lucka nummer 12, för ärenden rörande byte av utländska körkort mot japanska. Naturligtvis kan den byråkrat som bemannar luckan inte tala det världsomspännande (tydligen inte) umgängesspråket engelska, varför skulle det vara nödvändigt? Med gott humör, positiv inställning, och utlänningar som säkert talar flytande i japanska löser det sig säkert.

Denna attityd genomsyrar hela den japanska byråkratin. Jag kan klart föreställa mig vilka frustrationer dessa tjänstemänn måste ha på daglig basis. Därför brukar de flesta utlänningar släpa med någon snäll infödd som tolk närhelst kontakt med byråkratin tarvas. Själv har jag beslutat mig för att inte sänka mig till sådana lösningar, har de en kavaljer attityd kan jag också ha det, jag kör på med mitt begränsade vokabulär. (Jag överdriver lite här, byråkraten på testcentret kunde nog inte engelska men han kände till relevant vokabulär för sitt yrke, som t.ex. orignal document så han var osedvanligt lätt att tala pidgin med.)

Vilka regler som gäller för innehavare av svenskt körkort är inte helt lätt att ta reda på. Det är nämligen så att regler för att byta in körkort skiljer mellan land och land och styrs av bilaterala avtal. Den allra största majoriteten med utländska körkort måste skriva ett (löjligt lätt) teoriprov, göra en synundersökning, samt göra ett körprov för att byta in sitt körkort mot ett japanskt. På den japanska webbsidan för Aichi-prefekturens trafiksäkerhetsverk fastställs det att "utlänningar" måste genomföra dessa tester. Längs ner på sidan finns det en not om att det kan hända att utlänningar som innehar körkort från vissa, ospecificerade, länder kanske inte behöver göra alla tester. När jag frågat andra utlänningar vad som gäller har jag fått diverse tvärsäkra svar; allt från att man måste gå till körskola (amerikaner, både nord- och syd), via att man måste skriva teoriprov och göra en uppkörning (östeuroper), till att det bara är att byta in (tyskspråkiga). Tyvärr finns det inga svenskar att fråga här i Nagoya. Ja utom mig själv då.

Jag lyckades till slut hitta en webbsida som försäkrade att det skulle gå bra att byta in ett svenskt körkort givet att jag tog med mitt svenska körkort och en officiell översättning av det, pass, och utlänningskort. Webbsidan kunde till och med ge information om hur man fann Aichi Driver's License Examination Center (愛知運転免許試験場).

Sagt och gjort. Glad i hågen införskaffade jag nödvändiga dokument. I morse åkte tunnelbana och buss i en halv evighet långt ut till de södra stadsdelarna. Den vänlige byråkraten i lucka 12 tittade nogrannt genom mina papper en och kom med den slutliga domen: ditt utlänningskort är inte giltigt. Du måste åka till gårdskontoret och skriva in dig för ytterligare ett år. Ridå.