Att tala i mobiltelefon i offentliga miljöer är fullständigt tabu. Pendlarna sitter aningen och läser eller, oftare, pillar med mobiltelefonen (keitai denwa). De flesta messar eller spelar dataspel förstås, men en hel del sitter och läser följetonger eller tecknade serier på mobilen, och några sitter faktiskt och skriver poesi.
Den klassiska koncentrerade formen med 31 stavelser långa kortdikter passar bra för det begränsade mediet. Tillräckligt många pendlare skriver tydligen kortdikter för NHK att köra ett program i veckan.
Hittills har jag inte direkt sett något exempel som tyder på att dessa pendlare berikar världslitteraturen, men jag väntar spänt på att en rimligt bra antologi ges ut. Till dess får jag väl nöja mig med de tiotusen bladen.
------------
Länkar och källor:
http://www.timesonline.co.uk/article/0,,3-1598010,00.html
http://www.bandai-net.com/english/
The Daily Yomiuri, Sep. 23 2006
4 kommentarer:
Pendlande och poesi är tydligen något som många (makthavare?) vill foga samman. Här i Sthlm har SL just givit ut "poesi på väg", el liknande, som sammanställer de dikter som affischerats med i lokaltrafiken sedan slutet av 90-talet. Än så länge har denna lättillgängliga poesi inte lyckats bida frid i mitt trafikilskna sinne. Men det är förvisso en god tanke.
Förresten, "det statliga radion"? Jag vara Japanes? Hehehe.
Neutrum, reale, whatever. Jag har tydligen tappat känslan. Men säger du att det är reale så är det väl så.
Japanskan har varken genus, numerus, eller bestämd artikel.
Att tala i mobiltelefon i offentliga miljöer är fullständigt tabu.
Min aktning för japansk kultur steg plötsligt väldigt mycket.
//JJ
Skicka en kommentar