I lördags åkte jag med min racerbil till Horai. Med tre personer, klätterutrustning och full tank (25 liter), höll motorn på brinna upp när jag plågade upp den i den svindlande hastigheten av fyrtio kilometer i timmen bland bergspassen öst om Toyota.
I söndags var jag upp med tuppen.
Tyvärr steg tuppen upp kvart i fyra. Ungefär en och en halv timme innan dagningen. Tuppen bodde 10 meter från mitt tält.
Men campingen låg i alla fall svindlande vackert till, längst upp vid Horai-sjön, en kraftverksdamm i Ure-älven.
Det tar drygt en timma för att gå upp till de intressantaste klipporna från parkeringen. Promenaden är väl intressant på sitt sätt, men att efter en brant vandring genom japansk urskog klättra upp för Horais vulkaniska klippor tär på krafterna. Därför höll jag mig till jättestora grepp.
Det hjälpte väl högst måttligt.
Jag och Crystal hade klätterkurs med vår vapendragare Wataru Yamada på lördagen. Han hade aldrig knutit in sig i ett rep förut, men lärde sig raskt. Om varje grepp är en jug behöver man ju inte vara rädd att falla ner. På söndagen ville han klättra något lite svårare. 5.13a kanske. Jag lurade honom att försöka onsighta en 5.12c i stället, men då föll han.
4 kommentarer:
Aaaargh!
Det är fruktansvärt att se. Du får klättra i riktiga klippor fulla med grymma leder och vi håller på att mögla i det fuktiga höstvädret.
Jag avundas dig.
P.S. Tips. Tuppsoppa är ganska god och hjälper mot sömnproblem... D.S.
Tuppen vet inte hur nära det var att han blev färs.
Jag var i Portugal 1991 med min familj. Då fick också jag bittert erfara att man i Sverige skamlöst lurar barn bara för att kuckeliku rimmar på sju. Fifan! Hur ska man kunna tro på allt det andra de lärde en på dagis etc.
/Lars P
Vicken fin bil. En sån skulle jag också vilja ha. Bra med liten tank också, då blir det billigare att tanka.
Skicka en kommentar