Hyperbol

Igår diskuterade jag och Pär hur det kommer sig att vårt sätt att prata snabbt förändras på denna sida atlanten. »That's the best beer I ever had«, »the world's largest climbing area«, »the best tents ever made« och liknande fraser bara rinner ut ur våra munnar. På svenska kan man ju inte säga saker som »den bästa öl jag någonsin druckit«, »världens största klätterområde«, etcetera, utan att låta som en mellanstadieelev med svag formuleringsförmåga.

Min teori är att engelskan för evigt blivit förgiftad av hyperbolen eftersom det stilmedlet övernyttjades av de brittiska poeterna från tiden då engelskan utvecklades till ett kulturspråk. Jag har börjat lyssna på en inläsning av The Classic Hundred Poems: All Time Favorites, och har lyssnat mig fram ungefär till Shakespeare. Det är slående hur ofta hyperbolen används som stilgrepp. (För att inte tala om kommentarerna! I kommentaren om Shakespeare själv slås det fast att Will är »perhaps the greatest Poet anywhere, ever«! Som om han ens skulle ha dugit till att rengöra Li Bais penslar, eller som renskrivare åt Goethe:

Über allen Gipfeln
Ist Ruh,
In allen Wipfeln
Spürest du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
Ruhest du auch.

)

Ingen tror dock på min hypotes.