Att växla pengar

Jag förde in en bunt yensedlar till USA för att bruka för bilshopping. Att växla in dessa japanska pengar till den lokala valutan visade sig svårare än jag trott. I Europa talar vi ju ett par hundra språk och har ungefär lika många valutor, så minsta lilla bankkontor kan växla vad som helst. I USA pratar de spanska och lite engelska, och har en enda valuta. Att någon skulle ha några sedlar med andra gubbar på framsidan är en nästan hädisk tanke. Jag var in på fem banker i centrala Denver innan jag hittade en som kunde växla in utländska pengar.

I ett litet undanskymt hörn av USbanks huvudkontor i Denver satt en liten etioper och skötte en speciell kassa för valutatransaktioner. Han hade gått i brittisk skola och blev alldeles jättelycklig över det faktum att jag kunde bokstavera den sista bokstaven i det engelska alfabetet korrekt.

Annars har jag vart i Eldorado Canyon och klättrat en snabbis. Eh. Jag kommer nog inte återvända till West Ridge några fler gånger i år. Det ligger förvisso nära vägen och så, men att skyffla hyllor i 40-50 meter får man ju nog av i de skandinaviska fjällen, det känns onödigt att åka ända till Klippiga Bergen för det. Dubbelrep hade varit perfekt. (Bara en sådan sak.) För övrigt har de lokala klättrarna alls icke hört talas om den tekniken, de verkar föredra att använda ett rep, släpa med sig oändligt långa slingor, och låta repdrag ingå i graden.