Nalle puh på väg att köpa honung? Undrar om detta är jobb eller hobby?
söndag, april 30, 2006
lördag, april 29, 2006
Out of office
Golden week startar egentligen på onsdag och innebär att man är ledig från onsdag till söndag, men jag har enhälligt beslutat mig för att vara ledig på måndag och tisdag också. Så på måndag drar jag till Ogawayama, den japanska klättringens vagga för en vecka av miserabelt boende i tält (varför, o varför, måste alla klättrare vara så fattiga?) men förhoppningsvis med toppenklättring.
Idag var vi till mitt favorit boulderställe i japan: Fukube. Vi stötte på Tomoko Ogawa och hennes crew. Jag blev väl så där måttligt imponerad, men Fukube är hårt mot de hårda. Inga foton på stjärnan dock, Nike Japan måste godkänna publicering först.
fredag, april 28, 2006
IKEA i tatami-mattornas land
Med den massiva marknadsföring som IKEA gjort kan inte ens en dövblind ha undgått att IKEA har öppnat sin första butik i Japan. Jag undrar om någon upplyst dem om att japanska hem saknar möbler?
På bilden sitter jag i mitt vardagsrum i lägenheten som jag hyr möblerad. Jag har köpt en möbel själv, gissa vilken? Jag ska också nämna att det är ohyfsat att använda slippers i rum med tatami-mattor. Skäms!
På bilden sitter jag i mitt vardagsrum i lägenheten som jag hyr möblerad. Jag har köpt en möbel själv, gissa vilken? Jag ska också nämna att det är ohyfsat att använda slippers i rum med tatami-mattor. Skäms!
onsdag, april 26, 2006
En elefant i porslinsbutiken
Jag har återupptagit mina studier i japanska. Idag fick jag backning på mitt svar på hemläxan i hörförståelse. Mitt svar »kvinnan ogillar böcker om naturvetenskap« blev utdömt som allt för rakt. Det är bättre att säga »kvinnan tänker att hon inte gillar böcker om naturvetenskap särskilt mycket.«
Jag är säkert som en drucken elefant i en porslinsbutik: stor, klumpig och oborstad.
Jag är säkert som en drucken elefant i en porslinsbutik: stor, klumpig och oborstad.
måndag, april 24, 2006
Tillbaka till framtiden
Jag är en lantis. Har alltid varit, kommer förmodligen alltid att vara. Trots det utövar Tokyo en stark lockelse på mig. Tokyo är framtiden. Tokyo är vad världen kommer att bli, hur vi kommer att leva, ett provrör för experimentet Jorden. Så mina vänner, oroa er icke, jag har sett framtiden, det är ljus!, blinkande!, fantastisk! Skulle någon erbjuda mig ett jobb där skulle det var svårt att inte flytta dit. Fast det är ruskigt trångt på pendeln.
I söndags åkte jag snälltåget till Tokyo, och spenderade dagen mestadels i Akihabara 「秋葉原」 höst+löv+äng. Akihabara, eller Akiba som slappa infödingar säger, har inga träd och inga ängar, men färglatt är det ändå från skyltarna som lovar elektronik till de billigaste priserna. Kvarteret är vad för elektronik vad Oktoberfesten är för bayersk öl, vad Saudi-arabien är för olja, vad Berlin är för heroin, ja ja ni förstår. På några få kvarter omsätts 10% av all konsumentelektronik i Japan. På ett år säljs elektronik för 30 biljoner (3*1013) yen, alltså ungefär 2 biljoner kronor.
De sanna elektronikfanatikerna är bekymrade över att Akihabara har sålt ut sin själ och har snart lika mycket att erbjuda för otaku, inbitna fans av manga, japanska tecknade serier och anime, animerad film, som för den elektronikintresserade. Hur mycket anime, manga och relaterade produkter som säljs har jag inte den blekaste aning om, men det är säkerligen ett annat onödigt stort tal, från stora varuhus enbart inriktade på manga-kultur. Den öppna attityden mot subkulturer och riktigt seriösa nördar gör shopping i Akihabara till en fantastisk upplevelse.
De bästa och mest intressanta inköpen gör man naturligtvis på trånga bakgator, särskilt i den sorts butiker där biträden får panik om de får se en kamera. Fast ens japanska måste vara bra mycket smoothare en min om man vill göra bra köp.
Precis som överallt annars vill de gärna stoppa reklamlappar i händerna på en när man spatserar längs gator och gränder. Fast i Akihabara har de utvecklat en sofistikerad metod för att prångla ut flyers. Söta flickor utstyrda i fantastiska dräkter, rakt ut ur hentai manga, och viftar med rumpan och reklamblad medan de ler så att käkarna krampar. Om det funkar? Tja, vad tror ni?
Annars kan jag meddela att matematikinstitutionen på Tokyo universitet är jättestor, har ett fantastiskt bibliotek, en stor grupp i komplex analys/geometri och ligger ute på Komaba campus. Vill ni veta hur många människor man kan få in i ett pendeltåg så rekommenderar jag att åka stickspåret in från Komaba campus (Inokashirasen) mot centrumlinjen (Yamanotosen) ungefär vid halv fem tiden. Mycket mer folk än på tunnelbanan runt centrum i rusningstrafik. Nu tror ju förstås ni som vart i Tokyo att jag ljuger, men icke, det är dagens sanning. Jag ville ta ett kort men jag hade händerna högt när jag klev på och kunde inte flytta ner dem till fickan.
I söndags åkte jag snälltåget till Tokyo, och spenderade dagen mestadels i Akihabara 「秋葉原」 höst+löv+äng. Akihabara, eller Akiba som slappa infödingar säger, har inga träd och inga ängar, men färglatt är det ändå från skyltarna som lovar elektronik till de billigaste priserna. Kvarteret är vad för elektronik vad Oktoberfesten är för bayersk öl, vad Saudi-arabien är för olja, vad Berlin är för heroin, ja ja ni förstår. På några få kvarter omsätts 10% av all konsumentelektronik i Japan. På ett år säljs elektronik för 30 biljoner (3*1013) yen, alltså ungefär 2 biljoner kronor.
De sanna elektronikfanatikerna är bekymrade över att Akihabara har sålt ut sin själ och har snart lika mycket att erbjuda för otaku, inbitna fans av manga, japanska tecknade serier och anime, animerad film, som för den elektronikintresserade. Hur mycket anime, manga och relaterade produkter som säljs har jag inte den blekaste aning om, men det är säkerligen ett annat onödigt stort tal, från stora varuhus enbart inriktade på manga-kultur. Den öppna attityden mot subkulturer och riktigt seriösa nördar gör shopping i Akihabara till en fantastisk upplevelse.
De bästa och mest intressanta inköpen gör man naturligtvis på trånga bakgator, särskilt i den sorts butiker där biträden får panik om de får se en kamera. Fast ens japanska måste vara bra mycket smoothare en min om man vill göra bra köp.
Precis som överallt annars vill de gärna stoppa reklamlappar i händerna på en när man spatserar längs gator och gränder. Fast i Akihabara har de utvecklat en sofistikerad metod för att prångla ut flyers. Söta flickor utstyrda i fantastiska dräkter, rakt ut ur hentai manga, och viftar med rumpan och reklamblad medan de ler så att käkarna krampar. Om det funkar? Tja, vad tror ni?
Annars kan jag meddela att matematikinstitutionen på Tokyo universitet är jättestor, har ett fantastiskt bibliotek, en stor grupp i komplex analys/geometri och ligger ute på Komaba campus. Vill ni veta hur många människor man kan få in i ett pendeltåg så rekommenderar jag att åka stickspåret in från Komaba campus (Inokashirasen) mot centrumlinjen (Yamanotosen) ungefär vid halv fem tiden. Mycket mer folk än på tunnelbanan runt centrum i rusningstrafik. Nu tror ju förstås ni som vart i Tokyo att jag ljuger, men icke, det är dagens sanning. Jag ville ta ett kort men jag hade händerna högt när jag klev på och kunde inte flytta ner dem till fickan.
onsdag, april 19, 2006
Skyltar och tecken
Japansk reklam, särskilt reklamskyltar, skiljer sig från europeisk reklam på så sätt att den inte är slogan-driven, utan mer poetisk. Ofta framförs budskapet med en prosadikt.
Ibland översätts det till engelska, det är därför jag kan göra dessa iakttagelser. (Jag gjorde en kvalitetskontroll på min iakttagelse och frågade Miki om jag uppfattat det rätt, och jodå, det stämde). Kvaliten på översättningarna varierar, "Friendly Nanbu" en av matsalarna på campus meddelar till exempel att "This is a cafeteria in good odor with the female student", men vad de menar är inte lätt för mig att avgöra.
Vill ni kan ni göra ett enkelt test om ni har varit i Japan för länge.
1) Finner ni följande engelska text helt normal? Ja/Nej
"I am an amateur Udon lover. Under my deep spirit of inquires, the Curry Udon was born i my kitchen. Have been dreamed it must be superficially delicious if Curry and Udon eaten at home got together with. Foundation of the professionals is not the matter in the cooking. Mother of the Curry Udon is the amateur Udon lover's creativity and the sensitive tongue [...]" (Från skyltningen på en Nudel-kedja.)
Ibland försöker de sig på den europeiska konsten att skriva slogans också. I allmänhet försöker de på engelska, men även franska och tyska misshandlas i ivern att komma med en catchy utländsk slogan. Min personliga favorit är ett snabbköp strax utanför campus som meddelar att de har: "Tasty food for your tummy". Eller kanske en av patchinko spelhålorna i Imaike som undrar: "Are you exciting?"
För övrigt, jag bor i residence Higashi-Yaba 「レジデンス東矢場」. Higashi「東」 betyder öst, tecknet 「矢」för "Ya" betyder pil och tecknet 「場」 för "ba" betyder tomt, så jag tog för givet att 「矢場」yaba betyder bågskyttebana. Idag slog jag upp yaba i ordboken på min komputer och fann att det förvisso betyder bågskyttebana, men även bordell. Det förklarar i alla fall varför alla ser så konstiga ut när jag berättar var jag bor.
torsdag, april 13, 2006
Glad Påsk
Här i Japan har vi inga helgdagar associerade med påsken, eftersom, tja Japan inte är kristet eller judiska.
En del hävdar att det europeiska påskfirandet i alla fall på engelska och tyska (eastern / Ostern) har en del att göra med en fruktbarhetsgudinna vid namn Eostre eller Oster, medan andra hävdar att henne har tidiga tyska och engelska akademiker hittat på för att månaden hette Eostermonat/ Ostermonat på gammalt germanskt tungomål.
Hur det nu må vara med det. Påskägg känns ju lite fruktbarhetsrit i alla fall.
Fruktbarhetsriter associerade med våren finns det ju gott om här, de är förstås inte alls så subtila som att dela ut påskägg. Den kanske minst subtila av dessa fester är penisfestivalen, en shinto festival som går ut på att präster går i procession med världens största rosafärgade träfallos, och att kvinnor springer i procession med lite mindre träfallosar. Jag missade själv den festivalen, men enligt Stefan och Pavel var den lite beige, eller "inget att hänga i julgranen" som jag kanske skulle skriva om den inte gav sådan bissara bilder i mitt huvud.
Den som vill veta mer om penisfestivalen får söka på google. Jag kan inte göras ansvarig för vad annat ni finner.
En del hävdar att det europeiska påskfirandet i alla fall på engelska och tyska (eastern / Ostern) har en del att göra med en fruktbarhetsgudinna vid namn Eostre eller Oster, medan andra hävdar att henne har tidiga tyska och engelska akademiker hittat på för att månaden hette Eostermonat/ Ostermonat på gammalt germanskt tungomål.
Hur det nu må vara med det. Påskägg känns ju lite fruktbarhetsrit i alla fall.
Fruktbarhetsriter associerade med våren finns det ju gott om här, de är förstås inte alls så subtila som att dela ut påskägg. Den kanske minst subtila av dessa fester är penisfestivalen, en shinto festival som går ut på att präster går i procession med världens största rosafärgade träfallos, och att kvinnor springer i procession med lite mindre träfallosar. Jag missade själv den festivalen, men enligt Stefan och Pavel var den lite beige, eller "inget att hänga i julgranen" som jag kanske skulle skriva om den inte gav sådan bissara bilder i mitt huvud.
Den som vill veta mer om penisfestivalen får söka på google. Jag kan inte göras ansvarig för vad annat ni finner.
onsdag, april 12, 2006
Trick med tusch
I söndags hyrde jag en bil igen och åkte ut med Maekawa och Crystal för att klättra på stenblock och beundra körsbärsträdets blommor i Toyota.
På vägen hem, 50 meter från uthyrningsfirman så får jag en redig kyss snett bakifrån av en svart bil av "hit-and-run" typen. En inspektion gav vid handen att plåten inte fick bucklor med att lacken hade tagit stryk. Eftersom en pytteliten repa kostade mig 20.000 yen förra gången blev jag inte jätteglad. Och repan var mycket tydligare denna gång.
Tack och lov var Crystal lite mer kall än mig, så hon släpade iväg mig till en 100 Yen shop specialiserad på konstnärsmaterial. Utrustad med ett suddgummi och en "magic" tuschpenna i silver så målade jag snabbt över alla repor och gned bort den svarta lack som fastnad på bilen.
Tydligen är pennmålningar av lacken standardprocedur innan återlämning av hyrbilar i Japan. Bra trick att kunna, vägarna är små och överfulla med bilar så det smäller rätt ofta, och tricket sparade mig 1400 svenska riksdaler.
På vägen hem, 50 meter från uthyrningsfirman så får jag en redig kyss snett bakifrån av en svart bil av "hit-and-run" typen. En inspektion gav vid handen att plåten inte fick bucklor med att lacken hade tagit stryk. Eftersom en pytteliten repa kostade mig 20.000 yen förra gången blev jag inte jätteglad. Och repan var mycket tydligare denna gång.
Tack och lov var Crystal lite mer kall än mig, så hon släpade iväg mig till en 100 Yen shop specialiserad på konstnärsmaterial. Utrustad med ett suddgummi och en "magic" tuschpenna i silver så målade jag snabbt över alla repor och gned bort den svarta lack som fastnad på bilen.
Tydligen är pennmålningar av lacken standardprocedur innan återlämning av hyrbilar i Japan. Bra trick att kunna, vägarna är små och överfulla med bilar så det smäller rätt ofta, och tricket sparade mig 1400 svenska riksdaler.
tisdag, april 04, 2006
Där körsbärsträden står i blom
Väder är väldigt intressant när det händer, men i efterhand, eller på avstånd så angår engagerar väl väder ytterst lite, och årstidernas växling högst måttligt. Hursomhelst.
Plommonträden har redan blommat ut, och ett träd med vita blommor som jag tror möjligtvis kan vara magnolia är också på väg att tappa sina blommor. Nu står körsbärsträden i full blom, och jag undrar om inte det japanska körsbärsträdet är det fagraste träd jag någonsin sett, även inkluderat hägg och syren. Det ser inte alls ut som det europeiska körsbärsträdet, och bär inte heller frukt. Självaste blomman är möjligtvis en smula mindre, men blommar så mycket tätare.
Grejen som man ska ägna sig åt under tiden körsbärsträdet blommar är tydligen att åka ut till någon särskilt fager plats och ägna sig åt teceremoni under träden. Teceremoni låter komplicerat, men är i själva verket en ytterst enkel ceremoni. I mindre raffinerade former är det bara fråga om att hövligt dricka en speciell form av te som ser ut ungefär som grön nyponsoppa och tillagas på liknande sett. Den fulla ceremonin temae eller tatemae är lite mer invecklad, men inte särskilt.
Tatemae ska inte förväxlas med sin homonym tatemae. Tatemae betyder yttre uppträdande till skillnad från privata tankar, och uppfattas av en del känsliga icke-japaner som falskhet.
Plommonträden har redan blommat ut, och ett träd med vita blommor som jag tror möjligtvis kan vara magnolia är också på väg att tappa sina blommor. Nu står körsbärsträden i full blom, och jag undrar om inte det japanska körsbärsträdet är det fagraste träd jag någonsin sett, även inkluderat hägg och syren. Det ser inte alls ut som det europeiska körsbärsträdet, och bär inte heller frukt. Självaste blomman är möjligtvis en smula mindre, men blommar så mycket tätare.
Grejen som man ska ägna sig åt under tiden körsbärsträdet blommar är tydligen att åka ut till någon särskilt fager plats och ägna sig åt teceremoni under träden. Teceremoni låter komplicerat, men är i själva verket en ytterst enkel ceremoni. I mindre raffinerade former är det bara fråga om att hövligt dricka en speciell form av te som ser ut ungefär som grön nyponsoppa och tillagas på liknande sett. Den fulla ceremonin temae eller tatemae är lite mer invecklad, men inte särskilt.
Tatemae ska inte förväxlas med sin homonym tatemae. Tatemae betyder yttre uppträdande till skillnad från privata tankar, och uppfattas av en del känsliga icke-japaner som falskhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)