söndag, oktober 08, 2006

Wroom!

Alonso!
Suzuka Grand Prix
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.


Med ett öronbedövande dån rusar racerbilarna genom "spoon curve" på Suzukaringen. Formel-1 cirkusen är på besök i Suzuka tvärs över bukten.

Suzuka ligger i Mie-prefekturen, ungefär tre kvart med pendeln från Nagoya centralstation. För 557 SKR kan man köpa en biljett för allmänt tillträde till banan: för den biljetten får man ingen sittplats utan får ordna sig en egen sittplats längs någon av sluttningarna runt ringen. För att hitta en bra sittplats till söndagen då Japans Grand Prix avgörs rekommenderar jag att skicka ut en racingentusiast med lokalkännedom redan till fredagens träning. En som känner till att man kan "boka" en plats utanför läktarsektionerna genom att tejpa och nagla fast en liten plast-pressening mot den yta man reserverar. Detta enkla bokningsystem fungerar utmärkt. Ligger en sittdyna utplacerad på gräset, på en betongsugga, eller fastklistrad på godtyckligt högre föremål håller man sig undan och finner en annan plats.

Sitter man utanför de dyrare läktarna och deras storbildskärmar rekommenderar jag gärna att samma racingentusiast simultantolkar vad speakern säger i högtalarna.

I fredags kom jag hastigt och lustigt på att jag skulle åka och se formel-1 på söndag, och utan Dari, en tjeckisk bekant till en bekant, skulle jag knappast ha fått ut mycket av tillställningen. Jag har inte följt cirkusen sedan Schumacher och Häkkinens dueller, så alldeles förutom att Dari kände till bokningsystemet och pratar flytande japanska, med specialkunskap i japanska racingtermer, så kunde han uppdatera mig på hur bilarna såg ut och vem som körde vad; men Suzukaringens sträckning kom jag ihåg överraskande mycket av från Häkkinens och Schumachers dueller.

Årets grand prix kan vara det sista som körs på den Hondaägda Suzukaringen, nästa år avgörs Japans grand prix på den Toyotaägda Fujiringen, mer lättilgänglig från Tokyo. Eftersom Suzukaringen är så populär bland förare och fans spekuleras det om ett nytt »Pacific Grand Prix«. Det verkar som rent önsketänkande. Innan loppet så paraderade de några klassiska formelbilar från tidigare dueller, för att påminna publiken om vilken historia som utspelas på denna bit asfalt.

När man sitter utanför de dyrare läktarna så får man inte se resten av loppet på storbildstv, men det löste flera i min närhet genom att de såg loppet på tv i sina mobiler. Bra idé, för att det dånar rätt högt i närheten av en racingbana när formel-1 bilar kör runt den, som andra säkert redan upplyst er om.

Jämför man med att se lopp på TV så förstår man mycket mindre av vad som händer i loppet i stort, men det är mycket lättare att se hur bra bilarna går, och vilka som har problem med väghålningen. Varför Schumacher bröt förstod vi aldrig, vi hörde bara något om »pitto«, pit-stop. Att Schumacher bröt innebar väl att Fernando Alonso, loppets vinnare nästan säkert vinner världsmästerskapen.

För övrigt bör Finlands regering ge någon form av garantipension till de finländska formel-1 förarna, ja inte så att de skulle lida någon ekonomisk nöd, men jisses vad det vajade finska flaggor runt banan. Det är rättvist att säga att de vanligaste flaggorna runt ringen var, i ordning, Ferraris standard, Renaults standard, och Finlands flagga. Japans flagga då, Nisshōki – självaste symbolen för solgudinnan Amaterasus ättling och kjejsaren över den uppåtgående solens rike, frågar sig kanske vän av ordning. Eh, den är nog inget man viftar med så där till vardags, såtillvida man inte har spännande syn på samhället.

Ibland påpekar bekanta att de noterat att japanska turister i alla fall är välutrustade på kamerafronten och undrar om hur det är med foto-intresset i Japan. Så här såg det ut snett bakom oss.
Gluggar!
Glas
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.


Den som är intresserad av fotoutrustning kan ju roa sig med att räkna ut hur mycket det skulle kosta att köpa de linser som fins på bild. (De på bilden är alltså alla oackrediterade hobbyfotografer.) Själv hade jag en 80-200 telezoom med mig, och räknar man bort pocketkamerer såg jag ingen som hade så kort lins som jag.

fredag, oktober 06, 2006

Carmina mathematica

När jag som student läste kursen i reell analys på lilla Rudin hade jag förmånen att studera för den mycket skicklige läraren Torgny Domar, Yngve Domars yngre bror. Torgny visade mig ett tummat exemplar av Carmina mathematica und andere poetische Jugendsünden skrivna av en viss Dr. h. c. N.2. Det visar sig att Dr. h. c. N.2 var en pseudonym för Hubert Cremer som på tidigt 60-tal gav ut en samling vimsiga och underbara små dikter från matematikens värld.

Carmina mathematica i goda exemplar säljs för skyhöga belopp, men misströsta inte, Stefan Liebscher har på sin webbplats lagt ut, vad jag tror är, hela Carmina mathematica

Min favorit är den underfundiga Zahlenliebe som jag någon regnig dag i framtiden kommer att försöka ge svensk språkdräkt med rim och meter.

Die Zwei und ihr Logarithmus,
Die liebten einander so sehr;
Ein rationales Verhältnis
schien ihnen das höchste Begehr.

Sie gingen zum strengen Gelehrten -
der sprach: ,,Ja, was fällt Euch denn ein!
Ein rationales Verhältnis
Zwischen Euch kann nimmermehr sein.

Du bist so ein Transzendenter
Vom Zahlenproletariat,
Sie ist im Primzahlenstaate
Die Beste, denn sie nur ist grad.“

Da rang sie verzweifelt die Hände,
er aber faßte sich schnell:
,,Ist's rational auch nicht möglich,
so geht es zumindest reell!“

Und preßte auf ihre Lippen
sogleich einen herzhaften Kuß.
Das ist dieser kleinen Geschichte
so gar nicht moralischer Schluß.


Slarvig prosaöversättning, ungefär:

Två och hennes logaritm
älskade varandra så starkt
att ett rationellt förhållande
tycktes vara deras högsta begär.

De gick till de drakoniska lärda
som sa: »Vad faller er in!
ett rationellt förhållande
mellan er kan aldrig förekomma.

Du är ju en Trancendent
från talproletariatet
Hon är i Primtalsstaten
den bästa då enbart hon är jämn

Då vred hon förtvivlat händerna
men han fattade sig fort:
»Är ett rationellt inte möjligt
så är det åtminstone reellt

Och tryckte på hennes läppar
strax en innerlig kyss.
Med det är denna historia
helt utan moral slut.

------------
I Zahlenliebe leker Cremer med ord som i vardagsspråket har en vid betydelse, medan de i matematisk vokabulär har en exakt definition och betydelse. Betydelsen kan också vara fjärmad från betydelsen i vardagspråket, eftersom »språk dör, matematiska idéer gör det inte.«

Poängen är naturligtvis att log(2), 10-logarimen av 2, ungefär 0,301..., inte går att skriva som kvoten av två heltal. Därför går kvoten mellan 2 och log(2) inte skriva som ett rationellt tal, och vi säger att de inte har ett rationellt förhållande: däremot är ju både 2 och log(2) exempel på reella tal, och därför är kvoten mellan dem reellt så vi kan säga att de har ett reellt förhållande.

Nästa gång: Mina äventyr med att skaffa japanskt körkort.

Andra bloggar om: , ,

måndag, oktober 02, 2006

Bompeng

Så sent som i lördags lamenterade jag Sveriges och huvudstadens styres flathet för de som giddes lyssna, eftersom de inte begriper att man måste dra en ordentlig betalväg rakt genom staden, som man lätt kan finansiera genom att låta de som har bråttom betala sin väg fram.

Idag nås jag av den glada nyheten att vi bönder har lyckas utverka av nouveau bourgeoisi-regimen att sjösätta just en sådan plan.

Jag föreslår motorvägar på pelare resta över de vanliga vägarna. På det sättet kan man antingen åka gratis, med ständiga rödljus, trafikstockningar, och annat obehagligt, eller dyrt och fort upphöjd över lidande och glittrande buddistiska likvagnar:
Under motorvägen

Andra bloggar om: , , ,

fredag, september 29, 2006

La forêt, la cite, et le château

Jodå, förra veckan var jag i Fontainebleau:

Foton: http://www.flickr.com/photos/wiklund/sets/72157594303552170/

Åkte in till Paris:

Foton: http://www.flickr.com/photos/wiklund/sets/72157594302135467/

Och gick runt på Louvre och beundrade statyer Napoleon stulit:

Foton: http://www.flickr.com/photos/wiklund/sets/72157594299015615/

tisdag, september 26, 2006

Layout


Angel, originally uploaded by Jonas Wiklund.

Jag har ändrat layouten av dagboken och ökat bredden en smula. Jag har även tagit bort bakgrundsbilden med "papperskänsla". Protester kommer att hörsammas.

måndag, september 25, 2006

Terminsavgift i livets skola

Någon gång i livet ska väl alla lyckas missa sin avgång.

I ett anfall av grav tröghet läste jag bara ankomstdatumet för min flight Paris-Nagoya och tänkte inte på att den uppåtgående solens rike ligger, uhm, mot soluppgången till, och det därför blir morgon tidigare där. En sisådär 7-8 timmar tidigare. Så min flight lämnade alltså Paris den tjugotredje september. Inte tjugofjärde.

Tips från coachen: "Non refundable" betyder precis det. När planet har lämnat aerogaren så är biljetten inte ens värd papperet den tryckts på. Jag fick hosta upp för en ny biljett till den billiga destinationen Japan, en operation som gjorde plasten i mitt VISA-kort alldeles sladdrig. Nåja, man får väl se det som en terminsavgift i livets skola. Exakt vilken praktisk erfarenhet jag bibringades, som inte skulle vara möjlig att abstrahera från allmänna lagar står inte helt klart, men det är ju inte helt ovanligt att studenter inte förstår med vilken vishet kursplanen fastlagts.

Men Fontainbleau/Paris var fantastiskt bra. Fördelen med att resa solo till Font är att man slipper misslyckas övertyga snåla klättrare om att det kan vara värt pengarna att gå in på Louvre och beundra stöldgods och krigsbyten.
Aphrodite

tisdag, augusti 15, 2006

Besöksäktenskap




























Shirushi naki
koi wo mo suru ka.
Yuu sareba
hito no te makite
neramu ko yue ni


—*—

Varför orsakar
min kärlek gråt och klagan?
För att om kvällen
sover hon ihopkrupen
i någon annans armar.



Denna dikt från Manyoshu, de tiotusen bladen, tillskrivs en anonym författare. Under manyoshutiden var särboförhållanden normen. Mannen och kvinnan levde åtskiljda och barnen växte upp hos modern. Denna situation gav upphov till mycket, säkert rättmätig, svartsjuka, särskilt med tanke på hur många dikter som handlar om åtrå till nästas hustru eller behandlar väntan på en älskare.

Diktarjaget klagan måste ha delats av många män och kvinnor.

Många dikter handlar om kärleken till modern. De frånvarande fädrerna ges inte många rader.

-----
Annars är jag i sverige just nu och kommer väl inte att skriva särskilt mycket på bloggen förrän jag åker tillbaka till Japan i slutet av september.
-----

Uppdatering: "besöks-äktenskap" bör kallas särboförhållanden på svenska. Böt ut ordet i brödtexten.


Mer japansk poesi på denna blogg:
Krigets kostnad, Enradingar, Kärleken, Tanka, Byakuren-affären

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, augusti 01, 2006

Kimono


Kimono, originally uploaded by Jonas Wiklund.

Jag gillar särskilt att man kan skymta en pet-flaska med grönt te i den rosa handväskan.

Kimono kan vara världens vackraste högtidsdräkt.

Andra bloggar om: , , ,

måndag, juli 31, 2006

Ganguro—En not om solbränna


ganguro
Ganguro-flickor från djupaste Shibuya
Originally uploaded by w1 Kure.
Många ser solbränna som ett tecken på ohälsa, och när solen skiner obarmhärtigt från en klarblå himmel så använder många kvinnor—och under de allra klaraste dagarna även en del män—parasol.

Naturligtvis måste det till varje kulturellt fenomen finnas en motkultur. Vissa använder inte alls parasol. Tvärtom: varje tänkbar ansträngning för att bli så brun som möjligt utförs. Subkulturen ガングロ, ganguro, sprang, som subkulturer ofta gör, ut ur tomma intet, någonstans i Tokyos Shibuyadistrikt någon gång under senare hälften av 1990-talet. Första gången man ser en ganguro-flicka är det nog omöjligt att inte reagera. Tack och lov skiter de fullständigt i vad du och jag tycker. Med aggresivt blekt hår, djup solbränna, färgsprakande minimala kläder, och vitmålade läppar hävdas det att de vill se ut som amerikansk-afrikanska stjärnor som Lynn Hill eller Naomi Cambell. Självaste namnet, ganguro, bokstavligen "svart-ansikte" men mer generellt av betydelsen solbränna, skulle kunna tyda på det. Jag tror inte alls det är så enkelt.

Egg-magazine, Popteen, och Ego System täcker alla ganguro-trenden i någon grad.


Andra bloggar om: , ,

torsdag, juli 27, 2006

Ett brinnande intresse för tåg

Det är aldrig särskilt långt till närmaste tågstation. Och det är aldrig särskilt långt till närmaste tågfanatiker. Tågfanatiker av alla slag.

En del tågfans är tabellbitare. De är alla utrustade med den telefonkatalogstjocka tidtabellen över samtliga japanska tåglinjer. Utrustade med den drömmer de kanske om resor mellan exotiska stationer. Varje år ordnas ett licensierande test för tabellbitarna, den så kallade jikokuhyou kenteishiken, eller tidtabellscertifieringstestet. I år ges testet den nittonde november, i arton städer samtidigt. Några av provfrågorna är skäligen enkla, men några är riktigt kniviga har jag blivit upplyst om. Dessutom utförs testet under stark tidspress.

Guldkortet Lyckas man få full pott tre gånger (här talar vi nördighetens blå band, att bestiga geek-domens Annapurna) får man ett hedersdoktorat, en minnespresent, och ett guldkort.

Andra tågfanatiker är intresserade av stationer. Likt fågelskådare som vill kryssa av så många arter som möjligt vill stationsfansen fota av så många stationer som möjligt. Räknar man bort höghastighetsbanan shinkansen och diverse korta experimentbanor och bergsbanor av allehanda slag finns det fyra olika typer av tåg att åka. Lokal tåg som stannar på varje station, snabbtåg som hoppar över några stationer, expresståg som hoppar över ännu fler, och begränsad express som bara stannar vid de stora stationerna. Stationsfansen åker därför alltid lokaltåg.

Närhelst man försöker googla fram en vägbeskrivning till något ställe som har en tågstation kommer man alltid till en sida med ett foto av stationen. Den japanska delen av den öppna internetencyclopedin wikipedia har nog en sida för varje tåg- och tunnelbanestation i Japan. Min närmaste tunnelbanestation är Kurumamichi men oftast börjar både mina tunnelbane- och tågresor på Chikusastationen. Varje tåglinje och tunnelbanelinje har också en dedikerad webbsida där något fan klassificerat varje station. Oftast åker jag tunnelbana längs Higashiyama-linjen

En slags delklass av de som är intresserade av tågstationer är de som kryssar offentliga toaletter på tåg- eller tunnelbanestationer. För den Tokyobaserade entusiasten kan jag rekommendera webbsidan Tokyo-toalettkarta, för Nagoya är det den lite mindre avancerade Nagoya-toalettkarta sajten som lockar. Naturligtvis har entusiasterna förutom foto och kort information om varje toalett betygsatt den i två kategorier: renhet och lukt.

Sedan finns det helt vanliga trainspotters också. Sådana som bara vill se tåg. De känns i sammanhanget så tråkiga att jag inte tänkt bevärdiga de med mer än tre meningar.

Uppdatering: Rättat en länk

Andra bloggar om: , , ,