Det visade sig att min lillasyster fick rätt som vanligt. Det tycks som om jag är innehavare av ett stycke Visa-kort. Till min stora besvikelse har de tryckt mitt namn med latinska bokstäver på kortet. Jag hade fånigt nog hoppats på att ha fräna utländska och exotiska tecken på kortet.
Hursomhelst blir jag glad och stolt varje gång jag lyckats fylla i ett formulär rätt. Ska fira i kväll med att shoppa loss på japanska avdelningen av iTunes-store.
Visar inlägg med etikett byråkrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett byråkrati. Visa alla inlägg
måndag, december 18, 2006
tisdag, december 05, 2006
VISA
Igår beställde jag ett VISAkort kopplat till mitt bankkonto på UFJ-Mitsubishi-Toyota-ginko, så att jag ska kunna köpa mp3filer från japanska iTunes store. Jag ger mig själv en 22-procentig chans att ha fyllt i papperen korrekt, trots att en försäljare hjälpte mig.
Det är för övrigt inte varje dag man blir rättad på stavningen av sitt namn. Ett av mina givna namn är Erik, vilket SAOL tycker uttalas e3rik2. Jag har inget att invända, så närmaste sätt att skriva det med katakana är エーリク, varpå försäljaren raskt sa att det var helt fel, jag skulle skriva det エリック (ungefär hur det uttalas på engelska). Jag orkade inte riktigt bråka om det, så jag får väl komma ihåg hur jag skrev det. Skriver jag det på något annat sätt på någon annan blankett i framtiden så lär den blanketten underkännas. Jag kom inte ihåg att uttal heter »hatsuon« heller, så det hade förstås inflytande på mitt beslut att inte bråka.
Har jag fyllt i allt korrekt så ger jag mig en 50 procents chans att ansökan godkännes. Så nio gånger pengarna säger att jag kommer att få ett VISA.
Det är för övrigt inte varje dag man blir rättad på stavningen av sitt namn. Ett av mina givna namn är Erik, vilket SAOL tycker uttalas e3rik2. Jag har inget att invända, så närmaste sätt att skriva det med katakana är エーリク, varpå försäljaren raskt sa att det var helt fel, jag skulle skriva det エリック (ungefär hur det uttalas på engelska). Jag orkade inte riktigt bråka om det, så jag får väl komma ihåg hur jag skrev det. Skriver jag det på något annat sätt på någon annan blankett i framtiden så lär den blanketten underkännas. Jag kom inte ihåg att uttal heter »hatsuon« heller, så det hade förstås inflytande på mitt beslut att inte bråka.
Har jag fyllt i allt korrekt så ger jag mig en 50 procents chans att ansökan godkännes. Så nio gånger pengarna säger att jag kommer att få ett VISA.
onsdag, november 01, 2006
Parkeringstillstånd
Jag fortsätter mina självömkande rapporter från mina möten med japanskt ordningsinne och pappersvändande. Förhoppningsvis är dagens jeremiad den sista i ordningen rörande bilköp.
I dag åkte jag till polisstationen för den, tror jag, fjärde gången i ordningen. Jag har äntligen införskaffat ett parkeringstillstånd. Först åkte jag till polisen för att hämta formuläret.
Formuläret var väl rätt komplicerat som formulär betraktat. Jag satt i ungefär en timme och dechiffrerade byråkratjapanskan innan jag gav upp och fick hjälp av min kontorsgranne att fylla i det sista.
I den del av formuläret hyresvärden ska fylla i sina garantier att jag hyr en parkeringsplats hade Watanabe-san utlämnat en del nödvändig information. Det var inte så märkligt eftersom instruktionerna från Polisen innehöll logiska motsägelser. Vi var tvungen att leta reda på vilken information som egentligen efterfrågades på internet.
I formuläret måste man rita en karta med boningen och parkeringen markerad. Parkeringen får inte vara mer än en kilometer från hemmet, så avståndet mellan parkeringen och hemmet måste markeras. Sedan måste man rita en annan karta över parkeringen, med alla mått markerade: bredden på gatan, bredden på infarten, bredden på självaste rutan bilen står på, o.s.v.
Namnet på bilmärket får inte skrivas med »engelska bokstäver« om märket är japanskt. Så nu har jag lärt mig den rätt onödiga kinesiska symbolen 菱 för vattenkastanj (eller möjligtvis sjönöt, mina språkfärdigheter är lite skakiga när det kommer till frukt och grönsaker) så jag kan skriva namnet på min bil: 三菱 eller Mitsubishi*.
Första gången jag gick till polisen så läste damen i luckan min ansökan, såg från siffrorna att bilen såg liten ut och förhörde sig om det inte möjligtvis var så att det var en småbil? Jodå, den har gula nummerplåtar fick jag ju erkänna. Aha! då måste jag fylla i en annan, helt identisk blankett.
Fair enough. Hem och fylla i en likadan blankett, fast med en annan rubrikrad. Tillbaka till polisen och räcka över den. Nix det går inte. Jag hade ritat tecknet 区 lite slarvigt på en rad. Så ansökan kunde inte godkännas. Jag hade också glömt min namnstämpel hemma så jag kunde inte skriva en ny ansökan på plats. Vid det här laget skulle en del som inte har en väldigt avslappnade attityd till att saker och ting funkar lite annars här i Japan än hemmavid börja misstänka att tanten bak luckan bara vill djävlas med utlänningar. Ingeting kunde vara mer bortfört från sanningen: byråkratens hjärta mjuknade och hon sa åt mig att om jag kom tillbaks nästa dag med min namnstämpel så skulle hon skriva ansökan åt mig.
Så i morse så behövde jag bara dyka upp med min inkan i högsta hugg. Tanten i luckan stämplade till och med papperna åt mig.
------
* Fotnot och uppdatering. Man kan ju fråga sig varför ett företag heter tre sjönötter? Det är inte helt klart, men 菱 betyder inte bara sjönöt utan också i överförd betydelse rombisk eller diamantformad (som en sjönöt antar jag). Därmed är även Mitsubishis logotyp förklarad.
I dag åkte jag till polisstationen för den, tror jag, fjärde gången i ordningen. Jag har äntligen införskaffat ett parkeringstillstånd. Först åkte jag till polisen för att hämta formuläret.
Formuläret var väl rätt komplicerat som formulär betraktat. Jag satt i ungefär en timme och dechiffrerade byråkratjapanskan innan jag gav upp och fick hjälp av min kontorsgranne att fylla i det sista.
I den del av formuläret hyresvärden ska fylla i sina garantier att jag hyr en parkeringsplats hade Watanabe-san utlämnat en del nödvändig information. Det var inte så märkligt eftersom instruktionerna från Polisen innehöll logiska motsägelser. Vi var tvungen att leta reda på vilken information som egentligen efterfrågades på internet.
I formuläret måste man rita en karta med boningen och parkeringen markerad. Parkeringen får inte vara mer än en kilometer från hemmet, så avståndet mellan parkeringen och hemmet måste markeras. Sedan måste man rita en annan karta över parkeringen, med alla mått markerade: bredden på gatan, bredden på infarten, bredden på självaste rutan bilen står på, o.s.v.
Namnet på bilmärket får inte skrivas med »engelska bokstäver« om märket är japanskt. Så nu har jag lärt mig den rätt onödiga kinesiska symbolen 菱 för vattenkastanj (eller möjligtvis sjönöt, mina språkfärdigheter är lite skakiga när det kommer till frukt och grönsaker) så jag kan skriva namnet på min bil: 三菱 eller Mitsubishi*.
Första gången jag gick till polisen så läste damen i luckan min ansökan, såg från siffrorna att bilen såg liten ut och förhörde sig om det inte möjligtvis var så att det var en småbil? Jodå, den har gula nummerplåtar fick jag ju erkänna. Aha! då måste jag fylla i en annan, helt identisk blankett.
Fair enough. Hem och fylla i en likadan blankett, fast med en annan rubrikrad. Tillbaka till polisen och räcka över den. Nix det går inte. Jag hade ritat tecknet 区 lite slarvigt på en rad. Så ansökan kunde inte godkännas. Jag hade också glömt min namnstämpel hemma så jag kunde inte skriva en ny ansökan på plats. Vid det här laget skulle en del som inte har en väldigt avslappnade attityd till att saker och ting funkar lite annars här i Japan än hemmavid börja misstänka att tanten bak luckan bara vill djävlas med utlänningar. Ingeting kunde vara mer bortfört från sanningen: byråkratens hjärta mjuknade och hon sa åt mig att om jag kom tillbaks nästa dag med min namnstämpel så skulle hon skriva ansökan åt mig.
Så i morse så behövde jag bara dyka upp med min inkan i högsta hugg. Tanten i luckan stämplade till och med papperna åt mig.
------
* Fotnot och uppdatering. Man kan ju fråga sig varför ett företag heter tre sjönötter? Det är inte helt klart, men 菱 betyder inte bara sjönöt utan också i överförd betydelse rombisk eller diamantformad (som en sjönöt antar jag). Därmed är även Mitsubishis logotyp förklarad.
måndag, oktober 16, 2006
En kalv med eken stångades
Mina drabbningar med japansk byråkrati fortsätter. Strax efter jag flyttat till Japan, för ungefär ett år sedan, skaffade jag mig en personlig stämpel, en inkan. En inkan används istället för signatur i Japan, men viftar man med sitt utlänningskort och sitt bleka ansikte så brukar det gå bra att göra en namnteckning istället. Den enda gången jag använt min stämpel var när jag undertecknade hyreskontraktet.
Enligt uppgift behövs dock en registrerad stämpel när man överför ägandet för en bil. Sagt och gjort. Jag pallrar mig i väg till mitt gårdskontor för att officiellt registrera min inkan hos min stadsdel, fyller i relevanta blanketter, och blir upplyst om att min stämpel inte godkänns som officiell stämpel.
Min stämpel bestod av mina initialer. Det gick inte. Hela namnet skulle de vara. Med »engelska bokstäver« eller katakana. Så nu har jag låtit beställa en ny stämpel. 4-6 dagar ska det ta att tillverka.
Asölkjdzjköv!
Förresten. Har ni kallt än? Det har inte vi. Igår åkte jag wake board.
------
Not: En kalv med eken stångades är också titeln på Alexander Solsjenitsyns memoarbok. Läs den!
Enligt uppgift behövs dock en registrerad stämpel när man överför ägandet för en bil. Sagt och gjort. Jag pallrar mig i väg till mitt gårdskontor för att officiellt registrera min inkan hos min stadsdel, fyller i relevanta blanketter, och blir upplyst om att min stämpel inte godkänns som officiell stämpel.
Min stämpel bestod av mina initialer. Det gick inte. Hela namnet skulle de vara. Med »engelska bokstäver« eller katakana. Så nu har jag låtit beställa en ny stämpel. 4-6 dagar ska det ta att tillverka.
Asölkjdzjköv!
Förresten. Har ni kallt än? Det har inte vi. Igår åkte jag wake board.
------
Not: En kalv med eken stångades är också titeln på Alexander Solsjenitsyns memoarbok. Läs den!
torsdag, oktober 12, 2006
Japanskt körkort, Körkort del 3
För Google att finna:
Information för andra svenskspråkiga som vill byta in sitt svenska körkort till ett japanskt i Aichi-prefekturen.
Dansk kørekort, norsk førekort/kørekort, samt svenskt och finskt körkort går alla att byta in till japanskt/japansk körkort/kørekort/førekort.
Följande dokument måste du ha:
1) Officiell översättning av ditt körkort (untenmenkyo) i original (genpon). Ambassaden (enbashii (katakana-ord)) kan göra detta.
2) Ditt pass och en kopia av passet. Observera att du måste kopiera alla sidor som innehåller viseringar in och ut ur Japan.
3) Ditt utlänningskort (gaijkokujintourokushoumeishou). Kopia av utlänningskortet, fram och baksida.
4) Ett nytaget porträttfoto av dig. 2,4 x 3 cm.
För att ta dig till Aichi Driving Test Center (unten- menkyou shiken jou) åk till Nagoya, ta tunnelbanan till Hirabari på Tsurumai-linjen. Ta buss 11 till Hirabari Jutaku. Hoppa av i Jutaku och gå upp för backen i bussens färdriktning. Det finns ett center i Toyokawa också. Dit har jag inte varit.
Jag skulle inte åka till testcentret utan att i alla fall kunna en smula japanska. Du kan inte räkna med att någon där talar varken engelska eller portugisiska. Du måste känna till de relevanta glosorna jag givit i parantes och kunna följa hänvisningar från byråkraten i första luckan för att hitta byråkraten i nästa lucka.
De flesta åker dit med tolk. Vi nordbor fegar inte ut på det sättet, visa lite viking-anda! Gambarimasu yo!
Efter de gjort en smula pappersarbete beordras du att köpa en blankett och frimärken för 2600 Yen i en annan kassa, sedan följer lite mer relevant pappersarbete och sedan så gör du ett syntest, sedan blir du dirigerad till ett väntrum där du får vänta på ditt "testresultat". Oroa dig inte, har du kommit till denna nivå i spelet är du är godkänd. Sedan måste du springa tillbaka till kassan och köpa något ytterligare papper för typ 1600 Yen, fylla i mer papper och slutligen tar de ett kort av dig. Några minuter senare får du körkortet i handen.
----------
Som dagsboksinlägg är det väl inget bevänt med detta, men av någon anledning så scoras denna sida jättehögt av några sökmotorer, varför jag känner mig tvingad att komma med någon konkret information för de stackare som blir hitpekade av google.
----------
Andra bloggar om: Japan, körkort
Information för andra svenskspråkiga som vill byta in sitt svenska körkort till ett japanskt i Aichi-prefekturen.
Dansk kørekort, norsk førekort/kørekort, samt svenskt och finskt körkort går alla att byta in till japanskt/japansk körkort/kørekort/førekort.
Följande dokument måste du ha:
1) Officiell översättning av ditt körkort (untenmenkyo) i original (genpon). Ambassaden (enbashii (katakana-ord)) kan göra detta.
2) Ditt pass och en kopia av passet. Observera att du måste kopiera alla sidor som innehåller viseringar in och ut ur Japan.
3) Ditt utlänningskort (gaijkokujintourokushoumeishou). Kopia av utlänningskortet, fram och baksida.
4) Ett nytaget porträttfoto av dig. 2,4 x 3 cm.
För att ta dig till Aichi Driving Test Center (unten- menkyou shiken jou) åk till Nagoya, ta tunnelbanan till Hirabari på Tsurumai-linjen. Ta buss 11 till Hirabari Jutaku. Hoppa av i Jutaku och gå upp för backen i bussens färdriktning. Det finns ett center i Toyokawa också. Dit har jag inte varit.
Jag skulle inte åka till testcentret utan att i alla fall kunna en smula japanska. Du kan inte räkna med att någon där talar varken engelska eller portugisiska. Du måste känna till de relevanta glosorna jag givit i parantes och kunna följa hänvisningar från byråkraten i första luckan för att hitta byråkraten i nästa lucka.
De flesta åker dit med tolk. Vi nordbor fegar inte ut på det sättet, visa lite viking-anda! Gambarimasu yo!
Efter de gjort en smula pappersarbete beordras du att köpa en blankett och frimärken för 2600 Yen i en annan kassa, sedan följer lite mer relevant pappersarbete och sedan så gör du ett syntest, sedan blir du dirigerad till ett väntrum där du får vänta på ditt "testresultat". Oroa dig inte, har du kommit till denna nivå i spelet är du är godkänd. Sedan måste du springa tillbaka till kassan och köpa något ytterligare papper för typ 1600 Yen, fylla i mer papper och slutligen tar de ett kort av dig. Några minuter senare får du körkortet i handen.
----------
Som dagsboksinlägg är det väl inget bevänt med detta, men av någon anledning så scoras denna sida jättehögt av några sökmotorer, varför jag känner mig tvingad att komma med någon konkret information för de stackare som blir hitpekade av google.
----------
Andra bloggar om: Japan, körkort
onsdag, oktober 11, 2006
やったー！ Körkort del 2
Nu är jag en stolt innehavare av ett japanskt körkort. En av följderna borde vara att när jag flyttar tillbaka till Europa kan jag köra så fort jag vill och parkera hursomhelst utanför Sverige. I alla fall när jag har hyrbil. Vad kan de göra? Dra in mitt japanska körkort? Försöka få tag i mig via japanska myndigheter? (Lycka till, säger jag bara, lycka till).
Planerade lagbrott åsido.
Efter att återigen tagit mig ut till Nagoyas södra ände, denna gång med ett giltigt utlänningskort sökte jag ånyo byta in mitt körkort mot ett japanskt. Fyra timmar senare kunde jag lämna centret några erfarenheter rikare och med alldeles färskt japanskt körkort. Byråkraten i första luckan ägnade nästan en halvtimme åt att nagelfara mina dokument. Byråkraten i andra luckans enda uppgift var att kontrollera att byråkraten i förra luckan gjort rätt.
Min vän Anders har erfarenheter av att införskaffa körkort i Singapore, så känner ni en obändig lust om att läsa ännu mer om förfarande rörande förarbevis i den fjärran öster så rekommenderar jag med varm hand hans blogg, Uppdrag Singapore
Planerade lagbrott åsido.
Efter att återigen tagit mig ut till Nagoyas södra ände, denna gång med ett giltigt utlänningskort sökte jag ånyo byta in mitt körkort mot ett japanskt. Fyra timmar senare kunde jag lämna centret några erfarenheter rikare och med alldeles färskt japanskt körkort. Byråkraten i första luckan ägnade nästan en halvtimme åt att nagelfara mina dokument. Byråkraten i andra luckans enda uppgift var att kontrollera att byråkraten i förra luckan gjort rätt.
Min vän Anders har erfarenheter av att införskaffa körkort i Singapore, så känner ni en obändig lust om att läsa ännu mer om förfarande rörande förarbevis i den fjärran öster så rekommenderar jag med varm hand hans blogg, Uppdrag Singapore
tisdag, oktober 10, 2006
Körkort del 1
Man måste beundra den japanska kamikaze-attityden, en särskilt kavaljer attityd, för att använda en annan krigsmetafor. På centret för körkortsprov i Aichi-prefekturen är allt förstås otroligt välordnat och de har till och med en särskilt lucka, lucka nummer 12, för ärenden rörande byte av utländska körkort mot japanska. Naturligtvis kan den byråkrat som bemannar luckan inte tala det världsomspännande (tydligen inte) umgängesspråket engelska, varför skulle det vara nödvändigt? Med gott humör, positiv inställning, och utlänningar som säkert talar flytande i japanska löser det sig säkert.
Denna attityd genomsyrar hela den japanska byråkratin. Jag kan klart föreställa mig vilka frustrationer dessa tjänstemänn måste ha på daglig basis. Därför brukar de flesta utlänningar släpa med någon snäll infödd som tolk närhelst kontakt med byråkratin tarvas. Själv har jag beslutat mig för att inte sänka mig till sådana lösningar, har de en kavaljer attityd kan jag också ha det, jag kör på med mitt begränsade vokabulär. (Jag överdriver lite här, byråkraten på testcentret kunde nog inte engelska men han kände till relevant vokabulär för sitt yrke, som t.ex. orignal document så han var osedvanligt lätt att tala pidgin med.)
Vilka regler som gäller för innehavare av svenskt körkort är inte helt lätt att ta reda på. Det är nämligen så att regler för att byta in körkort skiljer mellan land och land och styrs av bilaterala avtal. Den allra största majoriteten med utländska körkort måste skriva ett (löjligt lätt) teoriprov, göra en synundersökning, samt göra ett körprov för att byta in sitt körkort mot ett japanskt. På den japanska webbsidan för Aichi-prefekturens trafiksäkerhetsverk fastställs det att "utlänningar" måste genomföra dessa tester. Längs ner på sidan finns det en not om att det kan hända att utlänningar som innehar körkort från vissa, ospecificerade, länder kanske inte behöver göra alla tester. När jag frågat andra utlänningar vad som gäller har jag fått diverse tvärsäkra svar; allt från att man måste gå till körskola (amerikaner, både nord- och syd), via att man måste skriva teoriprov och göra en uppkörning (östeuroper), till att det bara är att byta in (tyskspråkiga). Tyvärr finns det inga svenskar att fråga här i Nagoya. Ja utom mig själv då.
Jag lyckades till slut hitta en webbsida som försäkrade att det skulle gå bra att byta in ett svenskt körkort givet att jag tog med mitt svenska körkort och en officiell översättning av det, pass, och utlänningskort. Webbsidan kunde till och med ge information om hur man fann Aichi Driver's License Examination Center (愛知運転免許試験場).
Sagt och gjort. Glad i hågen införskaffade jag nödvändiga dokument. I morse åkte tunnelbana och buss i en halv evighet långt ut till de södra stadsdelarna. Den vänlige byråkraten i lucka 12 tittade nogrannt genom mina papper en och kom med den slutliga domen: ditt utlänningskort är inte giltigt. Du måste åka till gårdskontoret och skriva in dig för ytterligare ett år. Ridå.
Denna attityd genomsyrar hela den japanska byråkratin. Jag kan klart föreställa mig vilka frustrationer dessa tjänstemänn måste ha på daglig basis. Därför brukar de flesta utlänningar släpa med någon snäll infödd som tolk närhelst kontakt med byråkratin tarvas. Själv har jag beslutat mig för att inte sänka mig till sådana lösningar, har de en kavaljer attityd kan jag också ha det, jag kör på med mitt begränsade vokabulär. (Jag överdriver lite här, byråkraten på testcentret kunde nog inte engelska men han kände till relevant vokabulär för sitt yrke, som t.ex. orignal document så han var osedvanligt lätt att tala pidgin med.)
Vilka regler som gäller för innehavare av svenskt körkort är inte helt lätt att ta reda på. Det är nämligen så att regler för att byta in körkort skiljer mellan land och land och styrs av bilaterala avtal. Den allra största majoriteten med utländska körkort måste skriva ett (löjligt lätt) teoriprov, göra en synundersökning, samt göra ett körprov för att byta in sitt körkort mot ett japanskt. På den japanska webbsidan för Aichi-prefekturens trafiksäkerhetsverk fastställs det att "utlänningar" måste genomföra dessa tester. Längs ner på sidan finns det en not om att det kan hända att utlänningar som innehar körkort från vissa, ospecificerade, länder kanske inte behöver göra alla tester. När jag frågat andra utlänningar vad som gäller har jag fått diverse tvärsäkra svar; allt från att man måste gå till körskola (amerikaner, både nord- och syd), via att man måste skriva teoriprov och göra en uppkörning (östeuroper), till att det bara är att byta in (tyskspråkiga). Tyvärr finns det inga svenskar att fråga här i Nagoya. Ja utom mig själv då.
Jag lyckades till slut hitta en webbsida som försäkrade att det skulle gå bra att byta in ett svenskt körkort givet att jag tog med mitt svenska körkort och en officiell översättning av det, pass, och utlänningskort. Webbsidan kunde till och med ge information om hur man fann Aichi Driver's License Examination Center (愛知運転免許試験場).
Sagt och gjort. Glad i hågen införskaffade jag nödvändiga dokument. I morse åkte tunnelbana och buss i en halv evighet långt ut till de södra stadsdelarna. Den vänlige byråkraten i lucka 12 tittade nogrannt genom mina papper en och kom med den slutliga domen: ditt utlänningskort är inte giltigt. Du måste åka till gårdskontoret och skriva in dig för ytterligare ett år. Ridå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
