Mizugaki

Jag har ju pushat för bouldringen i Ogawayama både här på bloggen och på ukclimbing.com, så jag känner att jag i rättvisans namn måste pusha för bouldringen i 瑞牆 [Mizugaki], dalgången bredvid.

I lördags klev jag upp klockan fem, som man gör, och satte mig i Lady MacBeth för att hämta upp Wataru. Tio i sex var vi i Nisshin och lastade över våra prylar i Wakabayashis gigantiska van. Det gjorde att vi redan strax innan 10-tiden kunde lämna parkeringen och börja dagens pass

Dagens första anhalt var Kjejsarstenen. I ett anfall av galen hybris fick jag för mig att låga dan-grader funkar bra som uppvärmning. Tyvärr upptäckte jag strax nyckeln till att låsa upp kruxet på mitt valda problem. För oss med normala fingrar involverade det brutal misshandel av lillfingret i en rätt tunn undertagspocket. Här demonstrerat av Wakabayashi:

Pinky for life
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Efter våran team-bestigning så gick vi vidare upp i skogen.

Längre upp på sluttningen provade Wataru en makalös spricklinje, som tyvärr var blöt, men vad gör det för någon med ungdomlig entusiasm?

Crack festival
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

På samma sten gick ett problem som jag vill tillbaka till, fast med fräscha fingrar. Från två enfingerspockets gör man en lång dynamiskt förflyttning till en grund tvåfingers pocket.

Efter att Wakabayashi demonstrerat exakt hur stark man kan vara i tvåfingers open utan att ändå få till det på en 2-dan bredvid enfingersproblemet

Mizugaki-2
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

gick vi och grundligt förnedrade oss på några slabbar.

Det finns väl två negativa saker man kan säga om bouldringen i Mizugaki. För det första är området utvecklat med en väldigt elitistisk inställning. De flesta problem jag blev visad var antingen rätt hårda, från 7a+ och upp, eller väldigt höga.

Det andra är att området är väldigt utspritt. Varje stenblock är gigantiskt, ofta med många problem, men det är långt att gå mellan blocken. Efter att vi gjort några block närmare bilen gick vi högre upp på fjället.

Väl däruppe hittade vi några riktigt fina problem, bland annat några dynon. Men vad har jag sagt om att ha shorts och t-tröja utanpå understället? Superhjälte-stylee?

Jump, Superman, Jump
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Dagens klättring avslutades med att Wakabayashi och Wataru försökte klämma ur det sista ur kroppen på en atletisk hård 2-dan. Jag satt i ett hörn och skakade på huvudet.

Mizugakiyama-9
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Efter det obligatoriska stoppet på en kurkälla, följt av frosseri på en kinaresturang åkte vi upp till campingen i Ogawayama för att frysa häcken av oss en natt på 1700 meters höjd.

Campfire
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

På söndag klättrade jag spricka för första gången på sisådär två år. Till råga på allt en sådan där spricka som helt saknar behändiga väggrepp i närheten. Med mina egna ögon såg jag att den hade perfekta handjam hela vägen för japanska händer. Mina vikingahänder hade det inte lätt. Det är min story. Jag håller mig till den.

Ogawayama Lie Back .1
Ursprungligen postad av Wataru Yamada.

Jag var inte ensam om att känna mig förnedrad så vi gick strax tillbaka till bouldringen. På valstenen såg jag förresten en sådan där 12-åring som 8a.nu älskar att skriva om. Inte för att jag vet hur hårt han klättrar men han pissade på ett helt gäng 7b-7c i alla fall. Imponerande stark. Pojkens pappa bar crashpaddorna mellan problemen.

Det finns ingen topo över bouldringen i Mizugaki, men det finns en enklare area-guide över Mizugaki på クライミングの庵. Med hjälp av den så hittar man i alla fall dit. Sedan får man fråga sig fram, är det inte miserabelt dåligt väder så lär det alltid vara folk där. Annars rekommenderar jag varmt personlig guidning av Wakabayashi. Funkade jättebra.

Uppdatering 2
Jag bloggar om Mizugaki på svengelska här, Wakabayashi bloggar på japanska här, och Wataru här. Vi har uppenbarligen inget liv någon av oss. Videoklipp finns här, och här.