Min granne Totoro

Glädjande nyhet. SF har beslutat sig för att ge biografdistribution till MIYAZAKI Hayaos varma barnfilmer. Först ut är »Min granne Totoro«, (となりのトトロ), från 1988, som kanske borde heta »min granne torollet«, eller något på svenska. Vad vet jag.

»Min granne Totoro« utspelar sig strax efter kriget på sent femtiotal. En antropolgiprofessor vid något av Tokyos universitet flyttar med sina två döttrar ut till ett gammalt hus på landsbygden så att familjen kan vara närmare hustrun. Hustrun ligger på ett sjukhem och återhämtar sig från något som skulle kunna vara lungsjuka. Ute på landet stöter barnen på de mest fantastiska andar och varelser.

»Min granne Totoro« har fått utmärkta recensioner i svensk press: SvD, DN, och SvT tycks vara rörande överens med mig om att det är en sevärd film.

Miyazakis Oscarsbelönade »Spirited Away«* (千と千尋の神隠し) har redan visats på svenska biografer. Jag har inte sett så många av Miyazakis filmer, men jag gillade »Prinsessan Mononoke«

Addendum
När moderns tillstånd förvärras bestämmer sig lillasyster, som fyraåringar gör, att hon måste hälsa på mor. Resolut vandrar hon på egen hand i riktining mot hospitalet. Storasyster kan inte hitta henne, men deras granne trollet (Totoro) hjälper storasystern genom att åkalla Kattbussen (猫バス). Enligt japansk folktro får katter som lever länge nog magiska, formskiftande, egenskaper. Sådana katter kallas bakeneko (化け猫).

Bortglömd längs en landsväg som slingrar sig genom kullarna bakom Toyota står det en kattbuss. Varje gång jag kör förbi bussen på väg mot klättringen i Komiyama ler jag och tänker på »Min granne Totoro«.

–––––
* Fotnot. Svensk titel saknas. Låt mig föreslå »Sen och Chiro bergtagen«, eller »Sen och Chiro borttrollad«.