Ich bin ein Berliner

Det såg mörkt ut för Västberlin. Ja, för hela det fria Tyskland. Berlinmuren hade rests. Östtyskland försökte blockera transporter in till Västberlin. Den amerikanske presidenten Kennedy reste till Berlin och gav i ett av sina bästa tal medborgarna Amerikas oreserverade stöd.

Two thousand years ago the proudest boast was civis romanus sum [I am a Roman citizen]. Today, in the world of freedom, the proudest boast is »Ich bin ein Berliner«...All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words »Ich bin ein Berliner!«

Enligt en anglofon myt så skall Kennedy ha gjort ett grammatiskt misstag genom att skjuta in obestämd artikel innan berlinare, och på det sättet liknat sig vid en Berliner Pfannkuchen, en sorts syltmunk. Det är naturligtvis nonsens. Det var absolut inget fel på meningen, förutom ja, uttalet då.

Nå.

President Reagan höll i november 1983, i ett mindre pressat läge får jag anta, ett tal för den japanska riksdagen, Dieten. Enligt en transkription av talet försökte han uttala

日米の友好は永遠です
(Nichibei no yûkô wa eien desu),

vilket ju betyder »Japansk-amerikanska vänskapen varar för evigt«.

Tyvärr var hans uttal så visset att det sägs att vad folk hörde därhemma framför TV-skärmarna var

日米の湯女は大変です
(Nichibei no yuna wa taihen desu)

alltså, »Japansk-amerikanska badhushoror är verkligen krävande«

Varning för skvalp

Eftersom Svenskans nätupplaga av någon outgrundlig anledning toppar med tsunamivarning för Hokkaido och Honshu, och DN kör det som andranyhet så får väl jag också göra det.

Japans meteorologiska institut har en karta med prognos för våghöjder. De som känner till Japans geografi ser att Nagoyabukten inte förväntas träffas av hamnvågen. Norra Hokkaido kan få en hamnvåg på i storleksordningen 2 meter och delar av stillahavskusten en våg på i storleksordningen 0.5 meter.

Inte mycket att skriva hem om alltså.

Kriget och skulden

Svenska dagbladet publicerade igår en understreckare med titeln Japan har inte gjort upp med skuldfrågan, en sammanfattning av ambassadör Lars Vargös bok Japan - Makt och tanke. Jag har inte läst boken, och den är säkert intressant, men understreckaren ger intryck av att vara en smula ytlig. Jag har flera invändningar mot artikeln som jag kanske delger er om intresse finnes.

Jag kan dock inte låta bli att citera understreckaren om premiärminister Abe-san

Han kommer från en av Japans ledande politiska dynastier, och han står för kontinuitet och konservatism. Han ser Japan omgivet av fientliga stater[...]

Eh. Vem vet, han kanske har tittat på en karta någon gång och noterat vilka grannländerna är. Och vi talar inte Sydkorea här.

Linné och kejsaren

Tennō Heika, eller hans kejserliga höghet Akihito, väntas komma till Sverige för Linnéjubileet 2007. Kejsaren är liksom sin far, Showa Tennō, som vi västerlänningar envisas med att kalla kejsar Hirohito—trots att han är död, en aktiv biolog.

Showa Tennō uppfostrades till att som solgudinnans ättling kliva upp på Krysantemum-tronen (Chrysanthemum Lin., prästkrage). Under sextiotvå år ledde han Japan genom bekymmersamma tider. Högerextremt våld (jag använder »höger« i väldigt vid mening här), förlusten av civil kontroll av militären, de ungas officerarnas revolt, det andra sino-japanska kriget, stillahavskriget, atombomberna, den förödmjukande krigsstilleståndförklaringen då han tvingades »acceptera de oacceptabla«, och avsa sig sin gudomlighet. Och, för all del, kunde leda Japan genom bättre tider med amerikansk ockupation, pacifistisk konstitution, och det japanska ekonomiska undret med en genomsnittlig tillväxt på över 10% i fyra decennier.

Under hela sitt liv vigde Showa Tennō sin fritid åt biologin, speciellt marinbiologi där han studerade maneter i sitt laboratorium i det kejserliga palatset. Av allt att döma var Showa Tennō en skicklig biolog. De som har tillgång till Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society kan för övrigt läsa E. J. H. Corners biografi över honom i volym 36, från december 1990.

Liksom sin far har Tennō Heika tagit upp marinbiologin och är, liksom sin far, en ivrig taxonom. Det faller sig naturligt att taxonomer skulle känna sig befryntade med den store Linné, och som hedersmedlen av Linnéiska sällskapet i London är det naturligt att kejsaren deltar i Linnéfirandet.

Att Tennō Heika, kommer till Sverige fick jag veta genom att läsa svenskans helfestliga artikeln Linné lanseras som Mr Flower Power, som bland annat innehåller följande nöjsamma stycke:

I en undersökning förra året uppgav tre av tio svenskar att de var okunniga om Linné.
- Efter det här året ska den siffran vara betydligt högre, säger Åse Berglund.

I samma artikel klämde Uppsalas främste slagskämpe och landshövding till med den roliga plattityden

- Linné är den mest kände svensken genom tiderna,
men paradoxalt nog är han ofta mer känd utomlands än i Sverige

Yeah right, Anders.

Naturligtvis bräckte festligheternas miljösamordnare landshövdingen med en ännu plattare banalitet:

- Linné var den första ekologen och den ultimata symbolen för hållbar utveckling

Fast inget kan ju toppa Linnéårets mest festliga projekt:

Dessutom görs en äventyrlig dokumentärfilm av Mattias Klum och Folke Rydén, där tre ungdomar får ställa frågor till framstående miljökämpar som Al Gore och Edward O Wilson.

Sandynerna i Tottori

植田正治 (UEDA, Shôji) föddes 1913 i Sakaimachi, numera Sakaiminatoshi, i Tottoriprefekturen i västra Japan. Som sjuttonåring började han ta kort, och något år senare skrev han in sig vid Orientala fotografiskolan i Tokyo. Efter examen flyttade han tillbaka till hemstaden och öppnade en studio.

Ueda använde ofta de enorma sanddynerna i Tottoriprefekturen som en fond för sina kort, där människor placeras ut som objekt, influerad av Rousseau och Magritte.

Ueda dog år 2000.

Tavlor på en utställning

Var och såg utställningen »Rousseau föreställd« på Aichiprefekturens konstmuseum. Utställningen visade Rousseaumålningar i japansk ägo, några målningar av artister av den franska naivistskolan och japanska konstnärer och fotografer påverkade av Rousseau.


Henri ROUSSEAU
Utsikt över ön Saint-Louis från Saint-Nicolas hamn (afton)
Olja på kanvas, 46×55


Camille BOMBOIS
Hatten i dammen
Olja på kanvas, 66×81cm



松本竣介
MATSUMOTO, Shunsuke
Y市の橋
Bro i Y-stad
Olja på kanvas, 65x80.5cm

Utställningen hade också fantastiska foton av 植田正治（UEDA, Shôji). Jag kunde inte finna några av hans foton reproducerade i tillräcklig storlek på webben.

Faran med analfabetism

Jag har någon gång sagt att jag ibland önskar att jag vore analfabet, så att jag skulle slippa att tvångsmässigt läsa all ointressant text på varje förpackning som kommer min väg. Nå nu vet jag hur det känns. Jag har testat att vara analfabet i ett år. Det har sina nackdelar också.

Jag är fortfarande på gränsen till att vara funktionell analfabet. Jag läser ungefär lika bra som en åttaåring kanske, vilket är föga imponerande med tanke på hur dåliga lokalbefolkningens åttaåringar är på att läsa. Vilket i sin tur har en del att göra med nödtvånget att lära sig 1945 kinesiska tecken och två olika alfabet á 44 tecken.

För att behandla mina stackars torra händer köpte jag en hudkräm enligt slumpmetoden. Den lata analfabetsmetoden. Ta en tub vilken som helst av det som tycks vara hudkräm. Använde krämen några dagar och var allmänt oimponerad av resultatet, så jag bemödade mig om att se vad det stod skrivet på förpackningen. Förpackningen yrade bara om vit hud och vita händer. Efter konsultation med syster (se kommentarer på min nyårshälsning) stod det klart att det beror på att salvan innehåller pigmentblekning. Eh. Inte vad jag var ute efter kanske.

Sedan vet jag inte om jag orkar leta reda på försvarets hudsalva som Carin rekommenderar. Vad skulle det heta? Japanska självförsvarsstyrkornas handkräm?

Toyota igen

toyota5.jpg, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Toyota är så massivt stort att jag häpnar. Skulle man inte ha hjälp av locals så skulle man inte se ens en tiondel av vad som finns. Igår åkte vi till ett gammalt område som är inte är så inne numera. På en bergskam låg ett område med ett 30-tal massiva granitblock, nästan helt utan spår av klättring, utan topo. Stigen upp håller på att återtas av naturen.

Vore det inte bara för att graniten egentligen är för vass för klättring så skulle Toyota vara världsklass.

Lärarprov—del 2

Risken att mer än några få ska finna detta intressant är nog rätt försvinnande. Det har aldrig hindrat mig. Nå.

Utifall man genomför ett godkänt kyouinsaiyoushiken, som jag skrev om in min tidigare bloggpost om lärarprov, vid någon av Japans 47 prefekturer så erbjuds man anställning av prefekturens utbildningsväsende. Prefekturens utbildningskommitté placerar sedan en på en lämplig skola där man får utföra sitt värv.

Anställs man till exempel av Tokyoto hamnar man väl mest troligt i huvudstaden under lejonparten av sitt yrkesverksamma liv, men till Tokyoprefekturen hör också ett stort antal mycket lantliga öar; och man får räkna med att tillbringa åtminstone några år av sitt liv utplacerad på en enslig ö i stilla havet. En liten ö med dåliga kommunikationer med huvudön.

På Ecklesiastikdepartementets hemsida kan man för övrigt finna statistik från 2006 års prov. Det verkar inte helt lätt att klara detta prov.

Det är vanligt att de hoppfulla skriver provet i flera prefekturer, då kraven för att godkännas naturligtvis varierar efter tillgång och efterfrågan. I hela Japan skrevs det 51.763 prov för lågstadielärare, 12.430 godkända prov lämnades in, eller ungefär 24% godkända. 59.879 mellanstadieprov varav 8,5%, eller 5.118 godkända prov lämnades in. 35.593 högstadieprov varav 2.674 eller 7,5% godkännes.

Mina källor säger att anledningen att genomströmningen är högst för lågstadielärare är att man enbart får skriva provet om man genomgått en speciell lågstadielärarutbildning som det tydligen är mycket svårt att bli antagen till.

Gott nytt år

Akemashite omedetou gozaimasu, som man tyvärr säger. Strålande sol idag, var och slet bort överflödigt lager av hud på de vassa kristallerna i Toyota.



Sedan har jag haft ett typiskt japanskt nyår, vilket inte är så spännande som det låter. Det innebär att man är hemma och städar lägenheten så att de så viktiga första dagarna av det nya året blir perfekta: hur de första dagarna blir kommer nämligen att återspeglas under resten av året.

Inte för att jag har städat.