Man vet att man är på landet när chauffören talar om bussen som »han«. I fredags åkte jag mellan Umeå och Skellefteå. När vi gick ombord annonserade chauffören att bussen »han börja koka ibland, men jag hoppas vi tar oss till Skellefte.« »Och ja, toan är trasig, så är den nån som behöver pinka så säg till i god tid så stannar jag till vid någon hållplats.«
Innan vi var i Sikeå tjöt någon varningsignal. Chaffören trodde att »det är väl något givarfel, men man vet ju aldrig. He vore ju synd om han börja brinna. Så ni får byta buss i Sikeå. Ni som har bråttom och nödvändigtvis måste vara i Skellefteå kvart över sex får väl klämma in er i buss 100, ni andra får byta till linje 12.«
Rakare puckar än på flyget i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är fint att höra människor som sätter ett direkt genus på ord, istället för att säga 'den/det'. Att säga 'han' är ju vanligt i Västerbotten. 'Hon' hör man väl bara (förutom verkliga kvinnliga personer då) vad gäller människan, klockan och båten, eller? I julas, i Skellefteå, hörde jag emellertid om julgranen: "Vars ha du hitta hon då?" Jag bevistade nyligen ett Aristotelesseminarium med en tysk doktorand som kämpade med sin svenska - tyska är ju som bekant noggrann med genus - och hänvisade ideligen till den grekiska tragedin som 'hon' (jfr. Die Tragödie)
'Hon' hör man även om kaffepannan och datorn. Det medges att det är sällan det talas om kaffepannor numer, kokkaffet har ju nästan helt försvunnit. I andra sammansättningar kan jag inte komma ihåg genus. Säger man 'hon' om oljepannor?
Oljepannor??? Man hör ej heller alltför ofta talas om oljepannor nu för tiden; frågan är om man säger 'hon' om bergvärmen? Pelletsbrännaren? El-patronen? Det är en ren energi-djungel där ute...
Frid, broder!
I och med att själva ordet "panna" är feminint, så följer därav att alla sammansättningar med "-panna" också är femininer och bör kallas "hon". Den riktiga bondskan är ju ett tregenusspråk utan något personligt pronomen motsvarande "den", så där finns åtskilliga feminina ord som rätteligen skall omtalas som "hon": bok, sol, lada (lödu) et cetera. Sen bero he ju matt utspätt man taLa.
(Ska man vara språkhistorisk borde såväl bergvärmen som pelletsbrännarn och elpatron vara maskuliner.)
"Han är en apparat. Jag säger det för att du ska förstå att han icke är en människa eller ett odjur och icke heller trävirket och järnbitarna och linan och kroken."
Lustfylld läsning.
Enar: Var känner jag igen det där ifrån? Torgny Lindgren?
Skicka en kommentar