Golden Week 07 I

Dag 1, Lördag

Lördagen blev ett allmänt fiasko. Efter att tryggt ha somnat in vid halv fyra på morgonen så steg jag upp efter två timmars uppfriskande sömn och satt mig i bilen för att plocka upp Wataru. Han sov när jag kom förbi. Nåja. Vid halv sju var i alla fall på väg österut. Väl framme vid campingen i Ogawayama stötte vi ihop med Itoh och slog upp tälten vid hans baldakin.

Vi värmde upp vid Kujira-iwa, Valstenen, och sömndrucken kunde jag knappt lätta på uppvärmingsproblemen. Efter någon halvtimme började de åska och hagla. Haglet ersattes strax av snöoväder.

Nå det vart ju vackert i alla fall. Bilden nedan visar balansblocket efter att det värsta snöovädret lagt sig.

Ogawayama (9 of 117)
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Här kurar Itoh under något som jag valt kalla baldakin på svenska. Jag vägrar att kalla det en »tarp« efter avhuggningen av det engelska ordet för presenning. Kanopion verkar dumt eftersom det inte skyddar mot mygg. Kanske markis rätt och slätt?

Ogawayama (1 of 117)
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Värdshuset vid campingen har i alla fall ett varmbadhus. Inte illa en sådan här dag. Om det vart kallt på natten? Ja vad tror ni?

Golden Week

Jepp, nu blir det Golden Week av. Nästa vecka har trenne röda dagar: måndag, torsdag och fredag. Japans motsvarighet till påsken ungefär. Jag tar dessutom ledigt tisdag och onsdag och tillbringar hela veckan i Ogawayama, i Naganoprefekturen, precis som i fjol.

Under tiden kan ni ju fundera ut vad följande stycke i dagens telegram från TT, rörande protester mot Norges medlemskap i Nato, kan betyda:

Omkring 200 demonstranter greps i Oslo på torsdagskvällen efter en fredlig demonstration mot Norges medlemskap i Nato. Polisen satte in tårgas för att driva bort demonstranter som kastade sten och plankor efter att demonstrationen avslutats.

Mizugaki

Jag har ju pushat för bouldringen i Ogawayama både här på bloggen och på ukclimbing.com, så jag känner att jag i rättvisans namn måste pusha för bouldringen i 瑞牆 [Mizugaki], dalgången bredvid.

I lördags klev jag upp klockan fem, som man gör, och satte mig i Lady MacBeth för att hämta upp Wataru. Tio i sex var vi i Nisshin och lastade över våra prylar i Wakabayashis gigantiska van. Det gjorde att vi redan strax innan 10-tiden kunde lämna parkeringen och börja dagens pass

Dagens första anhalt var Kjejsarstenen. I ett anfall av galen hybris fick jag för mig att låga dan-grader funkar bra som uppvärmning. Tyvärr upptäckte jag strax nyckeln till att låsa upp kruxet på mitt valda problem. För oss med normala fingrar involverade det brutal misshandel av lillfingret i en rätt tunn undertagspocket. Här demonstrerat av Wakabayashi:

Pinky for life
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Efter våran team-bestigning så gick vi vidare upp i skogen.

Längre upp på sluttningen provade Wataru en makalös spricklinje, som tyvärr var blöt, men vad gör det för någon med ungdomlig entusiasm?

Crack festival
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

På samma sten gick ett problem som jag vill tillbaka till, fast med fräscha fingrar. Från två enfingerspockets gör man en lång dynamiskt förflyttning till en grund tvåfingers pocket.

Efter att Wakabayashi demonstrerat exakt hur stark man kan vara i tvåfingers open utan att ändå få till det på en 2-dan bredvid enfingersproblemet

Mizugaki-2
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

gick vi och grundligt förnedrade oss på några slabbar.

Det finns väl två negativa saker man kan säga om bouldringen i Mizugaki. För det första är området utvecklat med en väldigt elitistisk inställning. De flesta problem jag blev visad var antingen rätt hårda, från 7a+ och upp, eller väldigt höga.

Det andra är att området är väldigt utspritt. Varje stenblock är gigantiskt, ofta med många problem, men det är långt att gå mellan blocken. Efter att vi gjort några block närmare bilen gick vi högre upp på fjället.

Väl däruppe hittade vi några riktigt fina problem, bland annat några dynon. Men vad har jag sagt om att ha shorts och t-tröja utanpå understället? Superhjälte-stylee?

Jump, Superman, Jump
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Dagens klättring avslutades med att Wakabayashi och Wataru försökte klämma ur det sista ur kroppen på en atletisk hård 2-dan. Jag satt i ett hörn och skakade på huvudet.

Mizugakiyama-9
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Efter det obligatoriska stoppet på en kurkälla, följt av frosseri på en kinaresturang åkte vi upp till campingen i Ogawayama för att frysa häcken av oss en natt på 1700 meters höjd.

Campfire
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

På söndag klättrade jag spricka för första gången på sisådär två år. Till råga på allt en sådan där spricka som helt saknar behändiga väggrepp i närheten. Med mina egna ögon såg jag att den hade perfekta handjam hela vägen för japanska händer. Mina vikingahänder hade det inte lätt. Det är min story. Jag håller mig till den.

Ogawayama Lie Back .1
Ursprungligen postad av Wataru Yamada.

Jag var inte ensam om att känna mig förnedrad så vi gick strax tillbaka till bouldringen. På valstenen såg jag förresten en sådan där 12-åring som 8a.nu älskar att skriva om. Inte för att jag vet hur hårt han klättrar men han pissade på ett helt gäng 7b-7c i alla fall. Imponerande stark. Pojkens pappa bar crashpaddorna mellan problemen.

Det finns ingen topo över bouldringen i Mizugaki, men det finns en enklare area-guide över Mizugaki på クライミングの庵. Med hjälp av den så hittar man i alla fall dit. Sedan får man fråga sig fram, är det inte miserabelt dåligt väder så lär det alltid vara folk där. Annars rekommenderar jag varmt personlig guidning av Wakabayashi. Funkade jättebra.

Uppdatering 2
Jag bloggar om Mizugaki på svengelska här, Wakabayashi bloggar på japanska här, och Wataru här. Vi har uppenbarligen inget liv någon av oss. Videoklipp finns här, och här.

Radonbad

Något säger mig att detta förnämliga etablissemang skulle ha det tung i Sverige med det valda namnet på verksamheten: Radonkällan. Det rör sig alltså om något form av badhus och spa som skryter med att de erbjuder både bastu och bad från en radon-haltig källa.

Kortet är tagit på en bakgata i Imaike, inte långt från där jag bor.

Diabildsvisning

Färskvattentemplet, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

För de närmast sörjande: Ett bildspel från min syster Carins besök i Japan. Korten är i tur och ordning från shintohelgedomen i Ise, en helgedom ägnad åt kjejsarfamiljens anmoder solgudinnan, Kyoto med Kyomizudera, Kinkakuji, och Ginkakuji, Tokyo, och körbärsblomningsfest i Nagoya.

Kimono

Bibliotek - 1458.jpg, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Från trädgården i silverpaviljongen, Kyoto.

Min granne Totoro

Glädjande nyhet. SF har beslutat sig för att ge biografdistribution till MIYAZAKI Hayaos varma barnfilmer. Först ut är »Min granne Totoro«, (となりのトトロ), från 1988, som kanske borde heta »min granne torollet«, eller något på svenska. Vad vet jag.

»Min granne Totoro« utspelar sig strax efter kriget på sent femtiotal. En antropolgiprofessor vid något av Tokyos universitet flyttar med sina två döttrar ut till ett gammalt hus på landsbygden så att familjen kan vara närmare hustrun. Hustrun ligger på ett sjukhem och återhämtar sig från något som skulle kunna vara lungsjuka. Ute på landet stöter barnen på de mest fantastiska andar och varelser.

»Min granne Totoro« har fått utmärkta recensioner i svensk press: SvD, DN, och SvT tycks vara rörande överens med mig om att det är en sevärd film.

Miyazakis Oscarsbelönade »Spirited Away«* (千と千尋の神隠し) har redan visats på svenska biografer. Jag har inte sett så många av Miyazakis filmer, men jag gillade »Prinsessan Mononoke«

Addendum
När moderns tillstånd förvärras bestämmer sig lillasyster, som fyraåringar gör, att hon måste hälsa på mor. Resolut vandrar hon på egen hand i riktining mot hospitalet. Storasyster kan inte hitta henne, men deras granne trollet (Totoro) hjälper storasystern genom att åkalla Kattbussen (猫バス). Enligt japansk folktro får katter som lever länge nog magiska, formskiftande, egenskaper. Sådana katter kallas bakeneko (化け猫).

Bortglömd längs en landsväg som slingrar sig genom kullarna bakom Toyota står det en kattbuss. Varje gång jag kör förbi bussen på väg mot klättringen i Komiyama ler jag och tänker på »Min granne Totoro«.

–––––
* Fotnot. Svensk titel saknas. Låt mig föreslå »Sen och Chiro bergtagen«, eller »Sen och Chiro borttrollad«.

Cigaretthyfs

Geniala posters från Japan Tobacco inc.





JTI har ett galleri på sin hemsida om ni inte kan få nog. Och vem kan det?

Turistinformation

Min högst avancerade plan för hotellrum i Tokyo var att det säkert skulle lösa sig. Att det var en dålig plan blev uppenbart redan på Nagoyas centralstation då det visade sig att det var så smockfullt på tågen att det första superexpresståget till Tokyo med lediga platser inte gick förrän över en timme senare.

Jag ställde mig mellan vagnarna där det verkar vara vagt OK att använda mobilen och ringde några hotell som alla var fullbokade. På Tokyos centralstation hittade vi till någon form av resebyrå som tyvärr hade full beläggning på alla hotell de hade kontrakt med, men de tipsade oss om att gå till »Japan National Tourist Organization Tourist Information Center«. Ett tips jag gärna vidarebefordrar.

Befinner du dig i Tokyo och behöver någon stans att slagga, och varken kan tänka dig att övernatta på ett kapselhotell eller ett kärlekshotell: åk till Yurakucho- stationen, leta reda på »Tokyo Kotsu Kaikan« — strax söder om Rafael Vinolys fantastiska byggnad »Tokyo International Forum«. I ett litet rum på tionde våningen sitter några japanska damer som, lo and behold!, talar flytande engelska. Damerna frågar dig vart ungefär du vill bo och vilken prisklass du har tänkt dig, sedan ringer till alla världshus i Tokyo ett efter ett och frågar efter rum. För vår skull ringde de kanske 25 samtal innan de fick napp. Hur mycket det kostar? Ingenting. Gratis service.

Horisontlinje Tokyo

blandat (2 of 10).jpg, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Syster Carin har just satt sig på planet hem från Japan. Under veckan har vi power-turistat Japan. Förutom att visa köpcentrumen, barerna och restaurangerna i Nagoya tog jag henne till Ise för att se Japans allra mest heliga helgedom, Kyoto där vi såg Kyomizudera, åt en tolv-rätters lunch från det förfinade kyotoköket, såg både silver och guldpaviljongen, och kollade in downtown, Tokyo där vi såg urbana grejor, och Toyota där vi såg stenblock.

Körsbärsträden slog ut i veckan, så ett hanami har vi hunnit med också.

Jag skriver och visar mer när jag framkallat lite film.