Wind's nocturne

Spelet Lunar Silver Star släpptes 1996 för Sega Saturn konsolen i Japan, men har senare översatts till många olika spelplattformar. Spelet, med grafik i animestil, kom naturligtvis med en temasång som förstås finns på den helt oumbärliga sajten youtube.com. Videon är en så kallad »amv« – anime music video – och har inget med spelet att göra. Ett fan har helt enkelt klippt ihop lämpliga delar från en eller flera tecknade filmer, anime, de gillar och satt musik till klippet. I detta fall sången »Wind's Nocturne« från Lunar Silver Star.

Hur söt än sången må vara är det inget mot den nästan hjärtskärande söta flash animeringen som gjordes 2001, till den engelska versionen av sången, och som, enligt min kattälskande kollega, är mycket berömd. De som gjorde denna animering vet hur man trycker på alla känsloknappar samtidigt, den är ju så söt att mitt förhärdade hjärta blir mjukt som velour... Ja titta själva på www5d.biglobe.ne.jp/~yokato/c-song.swf
eller sök själva på »Shii's song« på google.

Uppdatering: Shizuma är alltså namnet på en animefigur och har inget med sången att göra, därför har jag ändrat titeln på inlägget. Tack till Yamauchi!

Tsunami

Den hamnvåg, 「津波」[tsunami], som min syster varnade mig för i kommentartråden till förra inlägget, och medierna ivrigt väntade träffa Hokkaidos nordöstra del blev tack och lov ett antiklimax. Myndigheterna utrymde 22 städer, samhällen, och byar, men om jag förstår asahi.com rätt blev vågen aldrig högre än 0,4 meter.

Nå, TVs direktsändning från hamnen i vilken stad det nu kunde röra sig om på Hokkaido blev ju riktigt ointressant, tack och lov för innevånarna, som fått sin beskärda del av naturkatastrofer denna vinter.

Nya tekniska prylar

Har passat på nu när japanska valutan är toksvag att shoppa loss på lite tekniska prylar. Ja, att min lön också är i japansk valuta struntar jag liksom i: jag tänker i kronor och ören så verkar det mycket billigare.

Dels har jag gett upp och köpt en iPod. En produkt jag inte har något bruk för alls skulle jag gissa, men den marknadsförs verkligen på ett skickligt sätt och efter tre år av Apples tjat har jag gett upp och lurat mig själv att jag behöver en. Nå det är inte en så intressant produkt.

Jag har köpt något mycket häftigare. En våg. Jag klev in på en vitvarubutik och köpte den billigaste digitala vågen jag hittade. Efter jag inspekterat de söta teckningarna i bruksanvisningen och med Sergey Kurikins JEDict i högsta hugg har jag kommit åt några av de mer elementära funktionerna. Vågen berättar inte bara vad jag har för massa i förhållande till referenskilot i Paris, utan den skickar även en ström genom min kropp och mäter reaktansen, d.v.s. imaginärdelen av impedansen. Med hjälp av den informationen och information om min längd och ålder kan vågen upplysa mig om att min benstomme väger 3.1 kg, hur många kilokalorier jag bör förbruka om jag inte rör mig alls (tror jag), och att jag till 15.5% består av fett, vilket enligt den japanska instruktionsmanualen är precis i mitten av normal fetthalt för yngre män.

Vilka extra trolleritrick de dyra digitala vågarna kan utföra vet jag icke.

Twiggy Twiggy

Här är något att öva på inför karaokekvällen

トゥイギー・トゥイギー
〜トゥイギー対ジェイムズ・ボンド [Twiggi- Twiggi- ~ Twiggi- tai Jeimuzu Bondo]

三時間も待っていたのよ [sanjikan mo matte ita no yo]
わたし猫と一緒に [watashi neko to issho ni]
x2

トゥイギーのミニスカートで [Twiggi no miniskuaato de]
トゥイギーみたいなポーズで [Twiggi mitai na poozu de]
トゥイギーのミニスカートで [Twiggi no miniskuaato de]
トゥイギーみたいに痩せっぽちのわたし [Twiggi mitaini yaseppochi no watashi]

そのとき電話のベルが [sono toki denwa no beru ga]
わたし猫みたいに喋った [watashi neko mitai ni shabete]
TVのヴォリューム下げて [TV no vory-mu sagete ]
わたし嘘みたいな声で [watashi uso mitai na koe de]


Jag orkar inte vara seriös och översätta mer japansk lyrik på ett tag, så ni får hålla till godo med en översättning av de djupa textraderna till denna sång.

twiggy twiggy〜twiggy vs james bond

Jag väntade ju tre timmar
tillsammans med min katt.

Med Twiggys minikjol,
en pose som Twiggy.
Med Twiggys minikjol.
ett benrangel likt Twiggy, det är jag.

Då ringde telefonen.
Tjattrade som min katt,
sänkte volymen på TVn,
och talade med tillgjord röst*


----
*en smula osäker översättning av denna rad om jag ska vara ärlig.

Sär skrivning's fest i val

Jag har alltid hållit teorin om att det skulle vara inflytande från engelskan som gör att många brukare av svenska väljer att stava yrken som »sjuk sköterska« och »kassa personal« med ett extra – förvisso komiskt – mellanslag, kanske för att särskilja huvudleden i orden, för att vara helt felaktig, med motiveringen att det inte alls är skickligaste brukarna av främmande språk som visar upp sådana idiosynkrasier. Jag brukar som istället skylla på Rune Andreasson och hans excesser i binde-streck i serien om världens starkaste björn.

Jag tror jag måste backa från min tidigare ståndpunkt. Det är tydligt för varje läsare av min blogg att jag för varje dag som går får jag lättare och lättare att komma åt mellan slag's tangenten på mitt tangent bord. Jag har också börjat med o vanan att sätta Stor bok stav på snart varje Substantiv. Jag skriver för tillfället de flesta E mejl på Engelska; för att inte tala om de små Pamfletter jag filar på i mitt dagliga värv. Jag skyller helt enkelt på det. Strax kommer jag väl börja apostrofera varje genitiv's S ock så.

Nä nu får det vara slut jollrat nu måste jag fila på mina Satser och Teorem. Vecko slutet kommer rusande.

Lord of Light

Angående buddhism.

His followers called him Mahasamatman and said he was a god. He prefered to drop the Maha- and the -atman, however, and called himself Sam. He never claimed to be a god. But then, he never claimed not to be a god. Circumstances being what they were, neither admission could be of any benefit. Silence, though, could.

Gör er själv tjänsten och läs den utmärkta »Lord of Light« av science-fictionmästaren Roger Zelazny. I »Lord of Light« har en besättning från ett rymdskepp som lämnat jorden koloniserat en planet. Tack vare överlägsen teknologi kan de överföra själen till en ny kropp och har på så sätt skapat en cykel av återfödelse. Efter generationer av pånyttfödslar, genom sammanslagning av flera själar i samma kropp, och med hjälp av högteknologiska attiraljer poserar den ursprungliga rymndbesättningen som gudar ur det indiska panteonet för sina avkommor.

På teknisk väg återskapar de alltså hinduism och den indiska kulturen från ungefär 1000 f.Kr. med sig själva som gudar. Endast två motståndsmän finns att uppbringa, dels den gamla skeppskaplanen och dels Sam. För att skapa en motrörelse mot sina skeppskamraters förkvävande slavreligion bestämmer sig Sam för att utge sig vara Buddha, ljusets herre. Har det fungerat en gång kan det fungera igen.

Zelazny är väl annars mest känd för sin, annorlunda, fantasy-sf-dekalogi rörande hovet i Amber. Antologin finns dessutom översatt till svenska och är lätt att hitta om ni går till en bokhandel och letar reda på böckerna med de allra kitchigaste omslagen.

Pånyttfödda buddhister

Nu vet jag varför mannen som hjälpte mig med bärgning av Lady Macbeth var så balanserad och rofylld. Han fann Buddha för fem år sedan.

Efter han hjälpt mig med bilen frågade han om jag ville följa honom och dricka te med några vänner. Tja, det lät perfekt tyckte jag. På de sättet fick jag ju tid att köpa någon gåva som tack för hjälpen. Oturligt nog slog jag till på ett helrör Skåne akvavit i min lokala vin, sprit och delikatessbutik. En rätt opassande gåva till en djupt troende buddhist.

Hursomhelst visade sig hans vänner vara fantasilösa men rätt ivriga missionärer för ljusets herre, och ville berätta om 仏教 [Bukkyou], Buddhas lära. De verkade tillhöra en lite mer missionerande sekt, med vackra fyrfärgspamfletter skrivna i ungefär samma stil som Jehovas vittnens informationsmaterial. Jag försökte spela ut protestantkortet, men de verkade vara utbildade i vad man ska säga till kristna protestanter för att övertyga dem om den rätta vägen. Oturligt nog för dem är min religiösa vokabulär begränsad till fyra glosor, så man måste nog säga att de högg i sten.

Jag har haft någon sorts fördom om att buddhism är den sista religionen i en trött civilisation, och att irrläran kommer att självdö av ljumhet, men tydligen finns det missionärer, så ivriga att de är beredd att försöka omvända även de man inte kan tala med.

Oprovocerad vänlighet

Japan är fantastiskt! Visst finns det rötägg här, men ofta får man uppleva helt oprovocerad vänlighet från främlingar.

I söndags hade jag problem med överhettning av Lady Macbeth som jag har börjat kalla min bil. Så fort det blev minsta uppför började varningslampor blinka och en vedervärdig lukt av bränd olja nå min näsa. Av någon anledning var det knappt någon olja alls i motorn. Så i måndags försökte jag med hjälp av det världsomspännande datornätverket internet lokalisera en verkstad i närheten av mitt hem, en inte helt enkel operation.

Av någon anledning gav dessutom tanken på att försöka beskriva problemen med min bil för någon mekaniker mig någon sorts förupplevd ångest över min begränsade kommunikationsförmåga. Jag menar, det finns väl exakt ett språk jag kan föra ett otvunget samtal om vevstakar, överfall och vevlager. Möjligen ett till om jag får tillbringa 20 minuter med att memorera relevant vokabulär. Japanska är inte det språket. Milt sagt.

Så jag gjorde som jag alltid gör så fort något tar emot. Skjuter upp till morgondagen. Nå. Idag var alltså måndagens morgondag. Av någon anledning beslöt jag mig för att den nya oljan skulle göra underverk för motorn. Jag kom hela 20 meter innan bilen bröt ihop. Mitt i en korsning på min trånga bakgata. Inget problem, eller hur? Bilen är så pluttig att det bara är att skjuta hem dem för egen hand. Tja, det skulle säkert gå göra om inte automatlådan låst sig i parkeringsläget.

Vad gör man om man står hemskt olämpligt till i en korsning med en bil som inte vill starta och inte går skjuta undan? Den frågan är lätt att svara på, bor man på landet ringer man någon granne, bor man i stan ringer man bärgningsbilen. Jag besparades problemet med att finna på ett telefonnummer till en bärgningsfirma av en vänlig man som stannade till och frågade om allt var okej. Jag förklarade situationen (tack Gud för koppspråket) och han halade direkt upp mobilen och ringde bärgningsbilen.

Innan bärgarn till slut lyckade lokalisera ett öppet garage* och situationen vart helt klar för mig (jag var tvungen att fuska på slutet och sprang och hämtade min tolk Miki) hade den vänlige grannen spenderat nästan en timme med mig vid korsningen. Utan minsta tecken på otålighet! Om jag förstod saken rätt så använde han också sitt kort för att garantera betalningen vid upphämtningen. Ibland möter jag här sådan värme och vänlighet från främlingar att jag känner att jag måste bli en bättre människa för att fortsätta sprida den goda karman eller något.

För övrigt har ni märkt att språkfärdigheter är omvänt proportionellt till hur välkommet budskapet är? Jag menar om en underskön dam vill ha kontakt kan jag nog klara konversationen på i stort sett vilket språk som helst.

Idag kände jag att jag klarade kommunikationen hyfsat till dess att bärgarn började tala om att bilen nog inte kunde bärgas idag, då slutade jag — helt ärligt — förstå vad han sade och sprang och hämtade Miki. Det visade sig förvisso vara en bra idé i allmänhet. Påminn mig om att aldrig förhandla om något viktigt med henne. Jag har i och för sig också en vag känsla av att hennes sociolekt medför lydnad i ett hierarkiskt samhälle.

-----
*tecken på att du bor i en storstad: nattöppna garage

Spam!

Nu har de vänliga själar som gör massutskick med information om förträffliga produkter till gagn för min privatekonomi och sexuella fortplantningsförmåga lyckats komma över min epostadress till institutionen. Hur exakt det har gått till fyller mig med undran. De enda som känner till adressen är de som jag skickat epost till. Adressen finns inte publicerad på institutionens sida eller, så vitt jag vet, annorstädes. Jag har en gnagande misstanke att någon av alla dem som tycks vara djupt oroade över mitt ungkarlstillstånd har tecknat mig för en dejting-service.

Idag fick jag alltså mitt första bulkmejl till institutionsadressen. Det är också mitt första japanska bulkmejl. Japanska massutskick kan av naturliga skäl inte vara från »olika marsianer vid namn Frghhsfkv eller Glurvan Horky som försökte sälja sin hemplanets motsvarigheter till “generic viagra” — inte sällan hette produkterna saker i stil med gLeneric vyaLgra« som David Nessle skriver på sin blogg. Det finns ju på moderna computers ingen särskild teckenuppsättning för att skriva nästan korrekta ritade kinesiska tecken. Det borde ju alltså vara särskilt enkelt att skriva ett filter som sorterar bort dessa mejl.

Hursomhelst är de hemskt artiga och börjar med att be om största möjliga ursäkt för att de tar kontakt på ett sådant abrupt sätt. Om jag vill använda deras service vill de att jag vid registreringen uppger om jag söker evig kärlek, otukt(!), eller enbart köttslig kontakt; så att inga pinsamma situationer uppstår. Jag är nu nyfiken: hur många gifta personer går in på en webbsida och klickar att de är enbart är intresserade av en affär vid sidan av, och vilka av relevant kön lockas av detta? Jag gissar att man i en del andra kulturer skulle bli hyfsat stenad om man försökte sätta upp en webbsida för att bland annat facilitera* äktenskapsbrott.

Uppdatering: Enligt Miki, min granne och ena halvan i Stefan och Miki, det trevliga och ordningsamma tysk-japanska paret på våning tre, är bulkmejl från dejting-företag den vanligaste förekommande japanskspråkiga skräpposten. Det borde också säga något.

----
* Har ni märkt att de som använder facilitera istället för, öhh, underlätta, har en tendens att använda uttryck som benchmark, workshop, processmål och liknande managementspeak.

Metaforce

Untitled, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Oh Yeah. Klättringen i Hourai är helt acceptabel.

Litet tips från mig till er. Planerar ni att lämna Nagoya med bil halv nio första morgonen av en tredagarshelg? Tänk om. Ni tänker nämligen precis som alla andra.