Dagens glosa

お婆はる [おばはる: OBAHARU] (sl) att skamlöst kräva sin rätt

Jonas trafikskola

När jag flyttade till Japan så frågade jag en kollega om vänstertrafik innebar att man hade vänster-regel. Han hade absolut inte den blekaste aning om vad jag menade, så jag fick förklara att i länder med högertrafik måste man lämna företräde till bilar från höger sida i en korsning. Han tyckte det lät jättekonstigt. Många små korsningar har stopplikt i alla fyra riktningar, sedan söker man snabbt, medels ögonkontakt, en konsensuslösning om vem som har företräde i korsningen. Själv spelar jag i allmänhet skamlöst ut gaijin-kortet: jag skjuter fram mitt ansikte så att alla ser att jag är en viting, då ges jag automatiskt företräde eftersom jag inte kan förväntas uppföra mig normalt.

På motorvägar får man köra 100 km/h, men de drar ofta ner det till 80 km/h om man kommer in till ett parti med branta kurvor. (Japan har likartad topografi med Norge, så kurvor finns det gott om.) Man behöver dock bara köra 100 km/h förbi fartkamerorna. Dessa är utmärkt skyltade i förväg, och även om man inte kan läsa kinatecken så märks det när trafiken plötsligt saktar in till 90 km/h i alla filer.

Jag vet inte riktigt hur mycket för fort det är OK att köra, men jag använder tumregeln att om jag blir omkörd av bilar med gul nummerplåt, d.v.s. bilar som har skattelättnad eftersom motorn är så svag, kör jag för långsamt. Kör jag om en Ferrari F40 eller en Mercedes S-class kör jag för fort.

Parkering förbjuden Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Behöver man parkera bilen en kort slag, minde än en timme eller så så, kan man ställa bilen längst ut i vänsterfilen. Riktiga pedanter, eller sådan som är rädda om bilen kan slå på sina varningsblinkers. Den heldragna linjen i fotot, som jag tagit längst en tungt trafikerade tvåfilig riksväg, betyder nog parkering förbjuden så man bör inte stå där längre än man behöver.

Tyvärr ska det ske bot och bättring på parkeringsfronten. För närvarande är det polisens uppgift att hålla efter felparkeringarna. Det tycker polisen är rätt oviktigt och ägnar sig åt andra saker istället*. Snart ska de införa systemet med P-lisor i stället, så det blir nog att säga adjö till dessa glada dagar när man parkerar var man vill.

------------
*Elaka tungor säger att polisen istället ägnar sig åt att göra absolut ingeting.

Endast i Japan?

Car rental / karaoke
Originally uploaded by Jonas Wiklund.

Kedjan "Japan 24 rent-a-car/karaoke" finns bara i Aichi prefekturen, så de har inte slagit över hela landet. Än. Kombinerad dygnetruntöppen biluthyrning och karaoke-bar. Finns det någon sådan utanför Japan?

Det skulle förvåna mig storligen.

Det är naturligtvis en briljant affärs-idé. Vem vill hyra en bil klockan två på morgonen? Nästan ingen förstås, men det finns gott om folk som med glädje sjunger en sång när natten faller på. Då kan man ju få ut dubbla inkomster från en lokalhyra.

Toyota Bouldering

Toyota
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Jag börjar tycka bättre och bättre om Toyota. Ja alltså, bouldringen i Toyota. Förut störde jag mig på klippkvaliten som jag tyckte var för vass, men jag har lärt mig att klättra mindre och fika mer, så nu går det lättare.

Det enda som jag tycker är störigt numera, är att stan Toyota badar i pengar, av lättförståeliga skäl. Efter de byggt färdigt sin bissart stora jättearena som aldrig används, så fick de slut på idéer om vad de ska göra av pengarna, så nu bygger de om varenda gata och väg för att få ruljans på stålarna. Föga initiativrikt och rätt störande för den bilburne.

Hursomhelst hittade vi ett fantastiskt projekt att jobba på. Problemet hade tidigare ett plastgrepp fastskruvat vid toppen, men det är bortslaget. Problemet är orepeterat efter det, men vi har hittat en sekvens vi tror på. Jag ska se om jag kan hitta nåt foto som inte är helt värdelöst.

Språklig fundering

Atsui, som i hett väder

På japanska finns två ord för hett. Atsui, för hett väder, och atsui, för hett vatten o.dyl. Nu råkar ju dessa två ord inte bara betyda närmast exakt samma sak, de uttalas också identiskt och stavas identiskt om man använder alfabet, men de har olika kinatecken.

På engelska kan jag komma på ett exempel på samma fenomen. "Discrete" och "discreet", de uttalas på samma sätt, betyder i stort sett samma sak (att hålla åtskiljt, antingen punkter i en mängd, eller privat och offentligt), och även om Cambridge Advanced Learner's Dictionary varnar mig från att blanda ihop dem så stavar vi naturligtvis orden identiskt på svenska: det heter både "diskret matematik" och "diskret person".

Atsui, som i hett kaffe

Min uppmaning till er: finn ett exempel på svenska av samma fenomen. Jag skickar ett hemligt pris till alla som skickar in av mig godkända exempel.

Dagens topp 4

Nördar gör listor, så här kommer en lista från mig.

Du vet att du varit i Japan för länge när:

4. Du reagerar inte längre på affärsbiträden som skriker irasshaimase.

3. Du rycker till när du ser en skylt som deklarerar "A cluster of warehouses 900m" eftersom skylten har korrekt syntax.

2. Det är lika lätt att se skillnad på japaner och kineser som på finnar och spanjorer.

1. Du blir äcklad av ungdomar som äter godis i tunnelbanan, eller, tvi vale, på stående fot.

Antagningsprovet för postverket

Jag och Yamauchi tror att det är ett fel på antagningsprovet i algebra för postverket. Jepp ni läste rätt. För att för börja jobba på postverket skriver man ett antagningsprov. Det går att välja mellan ett prov i algebra, geometri, fysik, och andra ämnen också.

För mina kollegor: Låt A_n vara den alternerande gruppen över n bokstäver. Hur många element finns det av ordning n? Det var första uppgiften bland 7, de övriga var lätta. Är det verkligen lätt? Är det ens känt?

Nå, Yamauchi skriver ett brev till Japanska postverket.

Tjing-tjong tecken

Det har kommit till min kännedom om att japanska teckensnitt inte följer med den svenska versionen av Windows. I alla fall inte om man stulit sitt OS på internet. Om man har japanska versionen av kinesiska tecken installerad på sin dator bör rubrik-raden på den här sidan se ut så här:


Annars kan jag meddela att det börjat regna. Varje dag sedan i söndags. Fast än så länge är det bara runt 25 grader varmt. I juni kan jag tydligen räkna med 33 grader och spöregn varje dag. För att tala om väder.

Andra bloggar om: kanji, teckensnitt, japanska

Ogawayama–小川山

Ogawayama
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Längst söderut i Nagano-prefekturen, alldeles på gränsen till Yamanashi-prefekturen ligger det en by med det något prosaiska namnet Kawakamimura 「川上村」, eller "byn uppströms" som vi säger hemma i Skellefteå, inklämd mellan bergen vid ett biflöde till någon större älv. Passerar du denna by och åker än längre upp i bergen kommer du till en camping omgiven av gles björkskog. Själva campingen ståtar med namnet Mawarime Taira「廻り目平」 (panoramaplatån?), men platsen är känd för varje japansk klättrare som Ogawayama efter det dominerande berget söderöver.

I början av gyllene veckan irrade jag mig ut ur Nagoya med hyrbil, och inte hjälpte det att ha en åkrädd, magnifikt bakfull, kartläsare med om möjligt sämre lokalsinne än släktingarna på mors sida. Att köra från Nagoya till Ogawayama tar ungefär fem timmar, det vill säga, fem timmar om man tillbringar en timme med att köra runt i cirklar i Nagoyas nordöstra stadsdelar. Tyvärr är det opraktiskt och svårt att ta sig till campingen med hjälp av allmäna transporter, vi hämtade upp en japansk kompis på närmaste järnvägstation 35 minuter bilfärd från campingen. Hur man annars tar sig från järnvägstationen till campingen får ni fråga någon annan om.

För 700 yen per natt får man slå upp sitt tält var man vill i parken, men de flesta väljer förstås att slå upp tältet i närheten av det lyxiga världshuset i japansk stil「金峰山荘」 (Guldkamsbergets världshus, typ) som ligger på 1570 meters höjd. Om inte annat för att dasset ligger runt parkeringen och världshuset. Eftersom Tokyobor har förlorat kännedom om principen med personligt utrymme så kan man räkna med att tälten packas tätt under storhelger. Gyllene veckan är Japans motsvarighet till vår påskledighet. Mer eller mindre alla har tre dagar ledigt, och i år inträffande ledigheterna från onsdag till fredag. Naturligtvis var campingen överfull under dessa dagar.

Ogawayama är självaste hemmaplanen för den japanska klättringen, den japanska motsvarigheten till Norges Romsdal: en magnet för vandrare och klättrare från hela Japan. Runt campingen ligger klippväggarna utspridda i alla väderstreck, och även om det saknas en Trollvegg, så finns det leder på upp till nio replängder, vilket är imponerande nog med tanke på hur ofta marken skakar under fötterna. Klättringen bedrivs på granit av utsökt kvalitet, efter samma principer som den nordiska traditionella klättringen, så säkringspunkterna får du laga själv med kilar i bergets sprickor. Först när ingen annan möjlighet ges placeras fasta bultar. Jag har tyvärr sett i butik hur de vanligaste bultarna ser ut på självaste insidan, den del som är förankrad i berget, och är inte helt övertygad att de följer alltigenom sunda mekaniska principer, men Japanska friklättringsförbundet håller på att byta ut de mer suspekta bultarna. För att citera Neil Harrison som driver den utmärkta engelskspråkiga webbsajten ogawayama.com: helgad vare deras femtåiga sockor.

Själv har jag lämnat mina kilar på vinden i föräldrarnas ladugård åtta tidszoner västerut just kort om polcirkeln, och glest bultade svahällar utövar endast en måttlig dragningskraft på mig. Vad som lockade mig till Ogawayama denna gång är de fantastiska stenblock som de geologiska krafterna brutit loss och spritt runt campingen. Boulderingen på dessa block är definitivt av världsklass.

I guideboken beskrivs 14 områden med stenblock, alla på bekvämt gångavstånd från tältet. Vi hängde ungefär halva tiden på blocken just ovan parkeringen. Valblocket, eller »kujiraiwa«, kanske det finaste granitblock jag någonsin sett ligger på närmaste området. Problemen på detta block skulle kännas en smula höga om det inte vore för den perfekt platta landningen och att problemen är så berömda att det alltid ligger en hoppborg av mattor under problemen.

Går man längre upp i skogen kan man hitta några horribelt hårda slabbar, bland annat den kontroversiella 不可階スラブ (fukakai slab, oklätterbara svahällen) med några verkligt högt graderade svaproblem. Jag kan inte hjälpa att jag tyckte att det inte såg så farligt svår ut ändå.

Mitt absoluta favoritområde låg längs vackra jokken som flyter strax nedanför campingen. Redan i maj är dagarna varma och jokken kyler ner dalen den rinner genom. Slipade granitblock av hög kvalitet ligger utspridda i skogsbrynet på ovansidan om bäcken.

De två mest populära områdena är utan tvekan längs jokken och i björklunden ovan campingen. Under gyllene veckan var det smäckfullt med entusiastiska klättrare. Med risk för att överförenkla och generalisera: det är något i den japanska kulturen som uppskattar dedikation. De flesta klättrare var utomordentligt duktiga och seriösa. Så det blev hårda sessioner bland blocken.

Vad kan då vara bättre efter en dags hård klättring än att glida in i ett japanskt varmbadhus, »ofuro«, för att bli sant ren och varm? Ingeting naturligtvis. Det inte utan att jag tycker att varmbadhuset är den japanska kulturens pinankel, höjd till och med över tanka-poesi, shinjuku-pop, och rå fisk. Världshuset är utrustat med en ofuro där man kan tvätta sig och ta ett bad för 400 yen. Snåla galningar får nöja sig med en dusch för 100 yen ute på campingen.

Ogawayama	Fontainbleau
４級	5c
３級	6a+
２級	6b+
１級	6c+
初段	7a+
二段	7b+
三段	7c+
四段	8a+
五段	8b+

I Japan svårighetsgraderas boulderproblem på samma skala som färdighet i stridskonster. Så alla som viftat med extremiteter eller pinnar iförd pyamas vet hur det går till: 10級, utläses jūkyū, kräver minst färdighet. Allteftersom färdigheterna förbättras genomgår man 9級−１級. １級 är sista graden innan man blir en mästare och får första mästargraden 初段, 1a dan, eller "shodan", vilket i kampsport markeras med ett svart bälte. I bouldering går skalan upp till 五段, 5e dan, eller "godan". Den japanska svårighetsgraderingen har sitt ursprung i Ogawayama och den som vill veta hur den förhåller sig till Fountainbleaugrader eller Huecograder kan titta på min tabell. Tabellen duger inte för hela Japan, eftersom de lider svårt av deflation sådär i största allmänhet.

På japanska är det fullt möjligt att säga »du«, det heter »anata«, men att tilltala någon med anata är väldigt onaturligt, kanske för att den direkta översättningen till svenska från kinatecknen som bildar anata är högst ärade person. Vill man tilltala en främling får man finna på en titel, utlämna subjektet i meningen–vilket inte är ett grammatiskt fel på japanska–eller ta reda på namnet i förväg. En bekant blev en gång tilltalad Gakokujin-san, ungefär Herr Utlänning. Jag gissar att problemet med tilltalsnamn är en av anledningarna att guideböckerna rekommendar att man alltid boka rum i förväg, även om man bara ringer upp världshuset från en telefonkiosk tvärs över gatan.

Till Ogawayama kommer endast ett fåtal utlänningar, och nästan som kommer utifrån åker dit för lederna, så naturligtvis är de nyfikna på mig. Bland stenblocken sticker jag ut som en isländsk sångerska klädd i haute-couture på Oscarsfesten Så de frågade min kompis om mitt namn när jag var utom hörhåll. Det känns dock ovant att bli tilltalad Yonas-san av främlingar, nå det var väl mina 15 minuter av berömdhet som den bleke jätten.

Högsommar

Pink!
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Tja, nu är väl sommaren mer eller mindre officiellt här. Idag var det 28 grader mitt på dagen, men universitetet har inte slagit på luftkonditioneringen än. Och jag håller på att fila på ett inlägg om klättringen i Ogawayama som verkar bli jättelångt. Det kommer inte bli färdigt än på ett bra tag. Än så länge får ni nöja er med följande lilla utsnitt:

På japanska är det fullt möjligt att säga »du«, det heter »anata«, men att tilltala någon med anata är väldigt onaturligt, så vill man tilltala en främling får man finna på en titel, utlämna subjektet i meningen–vilket inte är ett grammatiskt fel på japanska–eller ta reda på namnet i förväg. En bekant blev en gång tilltalad Gakokujin-san, ungefär Herr Utlänning. Jag gissar att problemet med tilltalsnamn är en av anledningarna att de vill att man ska boka rum i förväg, även om man bara ringer upp världshuset från en telefonkiosk tvärs över gatan.

Jag sticker ut som en rosa träningsoverall på Nobelbalen så naturligtvis är de nyfikna på mig. Så de frågade min kompis om mitt namn när jag var utom hörhåll. Det känns dock ovant att bli tilltalad Yonas-san av främlingar, nå det var väl mina 15 minuter av berömdhet som den bleke jätten.