Rage

Neko Case har jag ju citerat på bloggen förut. Jag hade tyvärr missat intervjun med Case på pitchforkmedia.com, men jag blev tipsad om den via ett klätterforum jag läser ibland. Hursomhelst jag kan inte låta bli att delge er ett utdrag ur hennes magnifika raseriutbrott:

Sång är inte viktigt längre. Jag är inte ett geni — hade jag varit samtida med Jackie Wilson eller Rosemary Clooney eller Patsy Cline, hade jag varit skitdålig. Jag skulle ha sjungit i någon bar någonstans för fem dollar i veckan, längre än så skulle jag aldrig kommit. Men jag lever nu och jag skriver låtar, det är annorlunda.
[...]
När jag hör auto tune över någons röst kan jag inte ta dem på allvar. [...] Det är inte en effekt som en del försöker hävda, det är för folk som Shania Twain, som inte kan sjunga.
[...]
Madonna med! Träffa tonen! Sluta låtsas att det är William Orbit som är finurlig — vi vet att du inte träffar tonen eftersom du har en massa annat att göra. Du kan, jag litar på dig. Men lämna inte studion förrän du har träffat den djävla tonen.
[...]
Och om Celine Dion nu skulle vara den stora sångerska hon säger hon är, varför är det auto tune på varje djävla ord i hennes låtar? Kan du inte bara träffa, Celine?

Hela utbrottet i all sin prakt finns som sagt att läsa här:

http://pitchforkmedia.com/article/feature/31252-interview-neko-case

Uppdatering: Efter en sådan drapa blir man ju rätt sugen på produkten. Den finns för både PC och Mac här:
http://www.antarestech.com/products/auto-tune5.shtml

Att auto-tune funkar utmärkt råder ingen tvivel om: lyssna på hur det låter före & efter.

Japansk-engelsk lista över klättertermer

Eftersom det roar mig har jag producerat en liten japansk-engelsk ordbok över klättertermer.

http://spreadsheets.google.com/pub?key=pPcxCexKF2fS0soaQfI-8eg

Helt säkert är den full av misstag och termer som inte används i ledig klätterjapanska.

Nazi-uppfinningar

Solkorset används som en allmän symbol för tempel, och en japansk vägkarta är i allmänhet översållad med små spegelvända nazi-kors. Man sluter ganska snart rycka till av röda flaggor med solkors som vajar för vinden runt templen, men när jag såg travar av boken »Nazisternas uppfinningar« ligga framlagda på ett bord på universitetsbokhandeln kunde jag liksom inte låta bli att lyfta på ögonbrynet.

Den version av boken som låg på universitetsbokhandeln såg ut som bilden ovan, fast med extra text under svastikan som proklamerar: raket! jetmotor! motorväg! o.s.v. Enligt förlagets text så urskuldrar inte boken nazisternas grymhet, men försöker återföra de uppfinningar som gjordes under nazisternas välde till dess rätta plats i teknikhistorien. Boken går att beställa via amazon.co.jp. En av kundrecensionerna på amazon.co.jp gör den naturliga invändningen: det är tyska uppfinningar, inte nazi-uppfinningar.

Jag träffar ofta klättrare ute vid klipporna som jag utan etikettsbrott kan kalla tant eller farbror, ty de är äldre än mor och far.

Igår skulle ett gäng klättrare från Nagoya åka till Hōrai. Eftersom det skulle regna på eftermiddagen var deras plan att möta upp klockan 4:50 vid Sakurayama. Jag som inte är av japansk börd behöver tyvärr sova ibland så jag avböjde respektfullt och planerade köra i egen bil lite senare. På grund av diverse omständigheter blev de dock väldigt försenade och kunde hämta upp mig 6:15 istället. (Slöfockar.)

Vi hann upp till klippan innan det började regna på allvar. Eftersom stenarten är vulkanisk tuff så trycker vatten inte igenom de brant överhängande bergssidorna. Förhållandena var dock löjligt dåliga: 25 C°, spöregn och drivande dimma. Jag gjorde två hoppfulla press på Banis en lätt överhängande, krimpig 5.13a som kändes knallhård. Jag började en lång föreläsning om att det var den hårdaste 13a jag känt på. Kato tyckte väl att jag yrade och tröstade mig med att han inte ens kunde göra rörelserna på den förra sommaren, men att den var hemskt lätt på hösten.

När jag tjurat färdigt gick vi ner till Demonklippan för att få lite mängdträning. En tandlös gubbe gjorde en lång överhängande 5.12b medan hans gråhåriga fru slängde iväg några press på en 5.11d direkt till vänster. Det känns definitivt kul och annorlunda att diskutera rörelserna på så pass svåra brant överhängande sportturer med damer i pensionsåldern.

Japanska bergsbestigare av höga snöklädda toppar håller sig också i fin form upp i mogen ålder. För någon månad sedan blev den pensionerad läraren och rutinerade bergsklättraren YANAGISAWA Katsusuke förste 71-åring på toppen av Mount Everest/Chomolungma (ཇོ་མོ་གླང་མ).

Högre examen

Tumregel: en stekare är alltid skyldig.

En snabb googling ger vid handen att väldigt många svenska politiker har påbörjade, men aldrig avslutade universitetsstudier. Man får anta att de prioriterade det sociala livet högre än att göra något så urbota tråkigt och banalt som att lära sig något.

Såväl en högstadieexamen som en doktorsexamen är inte bara en garanti på att vissa mer eller mindre grundläggande kunskaper upphämtats. Det är också en garanti på att man åtminstone en gång i livet har klarat slutföra något man påbörjat, även när man tvingas lära sig svåra, ointressanta eller irrelevanta ämnen.

I allmänhet, ju mer prestigeladdad examen desto svårare att slutföra. De flesta klarar högstadiet med godkända betyg medan många studerar vid universitet utan att någonsin bli kandidat — än mindre docent.

I frågan om examens svårighetsgrad föreligger en viss konflikt mellan lärosätena å ena sidan och studenterna samt deras finansiärer å andra sidan. Lärosätena, som säljer examina, vill upprätthålla så hög kvalitet som möjligt på sin utbildning för att öka examens status, så att de därför kan sälja sin examen till högre pris. Studenten vill få en prestigeladdad examen till en insats som i alla fall inte är större än vad studenten kan ge. Studentens finansiär, som lånar ut pengar till studenten, mot hopp att en examen ska öka studentens värde på arbetsmarknaden, vill samma sak.

En examen är en garanti från examinatorn till allmänheten att innehavaren kan tillgodogöra sig i förväg fastlagda kunskaper på rimlig tid. Mycket behändigt. Däremot så är det svårt för de som på universitetslingo kallas avnämare avnämare att på egen hand värdera en examens värde. I Sverige finns därför ett yttre kontrollorgan i högskoleverket, som med jämna mellanrum värderar Sveriges lärosäten och ser över deras examensrätt. Syftet är att högskolorna inte ska få undergräva värdet av olika examina. Till exempel får en institution som inte uppfyller vissa krav på forskning inte dela ut en magisterexamen. En magisterexamen har ju bland annat ett forskningsförberedande syfte.

På den amerikanska arbetsmarknaden är en master-examen en prisvärd handelsvara. På de berömda universiteten kräver en master ett ordentligt arbete, och en examen från dessa lärosäten ger mycket riktigt prestige och högre lön på arbetsmarknaden. I USA auktoriseras examensrätt genom flera yttre organ, normalt Council for higher education accreditation (CHEA).

Vår arbetsmarknadsminister, Sven-Otto Littorin, har en amerikansk masterexamen. Dock inte från en ackrediterad universitet eller skola, utan i från en så kallad diploma-mill, vilket upptäcktes av bloggen Friktion. Detta innebär att det inte finns någon som helst garanti för att Littorin har gjort det som normalt krävs av en masterexamen: att noggrant sätta sig in i ämnen såväl fascinerande som urbota tråkiga, att ha skrivit examen och uppsatser under kritik av samvetsgranna lektorer och professorer, aktivt deltagit i seminarier o.s.v., allt under viss tidspress.

Att ange en masterexamen från en icke ackrediterad skola som merit i en meritförteckning är bedrägeri. Det finns tyvärr inget annat ord för det. Jag har ingen möjlighet att själv kontrollera om Littorins arbete och studier håller för kraven för en masterexamen, bland annat eftersom jag saknar examinationsrätt för forskningsförberedande kurser i företagsekonomi; för detta bör man vara docent i ämnet. När Littorin hävdade att han hade en masterexamen från ett amerikanskt universitet så visste han att alla skulle ta för givet att det var från ett ackrediterat universitet och att alltså utbildningens kvalitet var garanterad, något som inte alls var fallet.

Att Littorin har utfört en del arbete står däremot helt klart: en uppsats har skickats in* och han betygar att löpande inlämningsuppgifter har utförts. (Att det skall ha gått väldigt fort — endast 1 år utan föregående kandidatexamen, mot normalt 2 år efter genomförd kandidatexamen — är inget argument för att utbildningen är dålig. En kollega tog sin doktorsexamen i matematik på endast två år vid Kyotouniversitetet, Asiens främsta universitet för matematiskt-naturvetenskapliga studier.) Men som sagt. Vi saknar, precis som amerikanska utblidningsdepartementet, möjlighet att värdera Littorins examen.

De flesta svenska yrkespolitiker tycks dock inte ha någon examen alls utöver svensk gymnasie- eller studentexamen. Många saknar dessutom en yrkesmässig karriär utanför politiken eller de politiska intresseorganisationerna. Både akademisk examen och yrkesmeriter bedöms alltså vara irrelevant av de politiska partierna. Möjligtvis skulle meriter värderas annorlunda om politikerna tillsattes genom direkta personval, och att alltså väljarkåren själv i högre grad skulle tvingas värdera politikernas förmåga. I länder med högre grad av personval tycks också politiker vara mer meriterade från världen utanför den politiska sfären.

Det är alltså en förmildrande omständighet att Littorin inte sitter i riksdagen på direkt mandat från folket, utan på mandat fördelat från sitt parti. Partiet måste ha varit medvetna om att Littorin inte direkt ägnade sin amerikavistelse åt intensiva studier. Man kan däremot inte säga att Littorin har bedragit väljarna: att han hade en värdelös MBA gjorde varken till eller från när listorna upprättades. Därför är Littorins bedrägeri knappast av sådan art att han kommer att tvingas att avgå. Oppositionen i riksdag och press tycks också helt ointresserade, och det kan väl inte bara vara för att det är midsommar?

--------
Fotnoter: * Första sidan av Littorins uppsats finns att läsa på nätet. Förstasidan ger inte intryck av att ha varit ens korrekturläst, än mindre rättad; ungefär som den här bloggen då.

Några europeiska statsmän

Angela Merkel, fil. dr. fysik. Efter examen främst forskning i fysikalisk kemi.
Nicolas Sarkozy, jur. mag. affärsjuridik. Advokat.
Gordon Brown, fil. dr. historia. Avhandling om Labours historia i det tidiga 1900-taletes Skottland.
Romano Prodi, jur. lic. (ungefär, min okunskap om italienska universitetsexamina vid juridisk fakultet är utan botten). Professor i Bologna, gästprofessor Harvard och Stanford.
José Luis Rodríguez Zapatero, juristexamen.
Jaja, det går fortsätta rada upp namn. Det räcker väl såhär.

I Japan anger kandidaterna till varje vald församling mycket noggrant vad de har för examen och från vilket lärosäte.

Sommarsolstånd

夏至
[げし]
Sommar-klimax

För tolv timmar sedan vände jordaxeln och på norra halvklotet lutar axeln nu mer och mer bort från solen . Det blir mörkare för varje dag. Det kan väl vara värt en grogg?

Glad midsommar!

Bibelfråga

Ja, apropos The sun also rises skulle jag gärna vilja få tag i första kapitlet i Predikaren från Karl XII:s bibel (Gustaf II Adolfs eller Gustav Vasas bibel går också an.) Det måste vara därifrån översättaren av Hemingways roman hämtat titeln "Ock solen har sin gång". Jag har bara hittat delar av Karl XII:s bibel på nätet. Och de eländes evangelisterna i Svenska Reformationsbibelsällskapet har bara gjort pdf av Nya testamentet!

Det är svårt att hitta ett fysiskt exemplar här i Nagoya.

Plommonregn

Nu står risfälten dränkta i vatten. Bönderna kommer inte dränera fälten förrän risplantan är fast rotad och marken ointaglig för ogräset. Hägern är lycklig.

Kära dagbok

Kära dagbok,

fick vi välja skulle vi vara någon annan. Jag ville jag var någon med ett bättre minne. Inget går mig enligt planerna.

I lördags var planen att åka in till Sakae för att fota gatumode, ganguroflickor och bara allmäna åkerspöken. Jag kom ihåg vidvinkeln och telezoomet, men glömde tyvärr normalobjektivet och kameran. Så blev istället tvungen att hänge mig åt mina laster: tvångsmässig bokshopping och koffein.

Idag var planen att åka till Horai. Jag hade förvisso ingen att åka med, men planen var att dyka upp och tigga säkring av någon godtycklig klättrare. När jag skulle åka iväg upptäckte jag att jag glömt repet någonstans, förmodligen i klättergymet. Jag skulle skämmas för mycket för att både tigga rep och säkringsman så jag åkte till Fukube istället. Jag hittade naturligtvi inte guideboken över Fukube, för den har jag lämnat på jobbet.

Uppdatering: Jag gjorde mig en bunke glass smaksatt med kaffe och Yamazaki single malt whiskey whisky. Det känns bättre nu.

The sun also rises II

The sun also rises I

Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp. — Salomon, Predikaren

Porträtt av Kejsar Meiji, Uchida Kuichi, 1873.

Meiji-resturationens första reform var att formulera en sorts konstitution kallad Gokajō no goseimon, det vill säga en »skriven ed i fem artiklar«.

De fem artiklarna var: 1) Rådgivande församlingar ska bildas överallt, och alla beslut ska föregås av öppna diskussioner. 2) Alla samhällsklasser, höga och mäktiga, skall förenas i att flitigt administrera statens affärer. 3) Ofrälse, likaväl som civila och militära ämbetsmän, skall alla vara tillåtna att söka sitt kall så att missnöje undviks. 4) Onda sedvanor från gamla tider skall brytas och allt skall baseras på naturrätt. 5) Kunskap skall sökas över hela världen för att stärka grunden för det kejserliga styret.

I allt en förnuftig konstitution.

Grundat på den femte eden anställdes 3000 »hyrda utlänningar« för att undervisa främmande språk, naturvetenskap, ingenjörsvetenskap och krigskonst. Ett stort antal studenter skickades också till västvärlden, däribland författaren Natsume Sōseki (vars stipendium tyvärr inte räckte för att studera i Cambridge, så han tillbringade istället sin englandsvistelse med att svälta och läsa brittisk litteratur i London).

Natsume Sōseki,
avbildad på en 1000 yen sedel

Den tredje eden bröt skråväsendet, ett kapitalistiskt system på angloamerikanskt mönster infördes, och tillsammans med den femte edens insamling av utländsk kunskap inleddes en period av enastående modernisering och ekonomisk tillväxt. Allt understött av staten och kapitalet, främst representerad av de stora industrikonglomeraten som t.ex. Mitsubishi.

Det kejserliga Japan hade lärt sig viktiga läxor av kommendör Perrys svarta skepp, och i stället för att avskärma sig från resten av världen kom utrikespolitiken att centreras runt målet att säkra japanskt självbestämmelse och att uppnå samma makt som de ledande västländerna för att på så sätt kunna upphäva de ojämlika handelsavtalen.

Fukuzawa, den bistre akademiker som pryder japanska centralbankens 10.000-yen sedlar, var högst sannolikt författaren till en mycket inflytelserik osignerad ledare publicerad det 18^e året av Meijis styre i den tidning han grundat, Jiji Shimpo. Under rubriken Datsu-a ron, vilket kanske bör översättas »Om att lämna Asien«, konstaterar Fukuzawa att genom världshandeln och kommunikationerna blåser en vind av västernisering. Civilsationsprocessen, likt mässlingen, går inte undfly, men den är bättre än mässlingen menar Fukuzawa, ty den sprider gott. För att nå personlig och nationellt självbestämmande måste man segla dessa vindar. Tidigare hade civiliseringen av Japan förhindrats av ett konservativt styre (Tokugawa-shogunatets feodalvälde). När detta shogunatet hade störtats låg vägen öppen för Japan att andligen lämna Asien. Om inte Korea och Kina lyckas reformera styret så kommer de att besegras och styckas av yttre krafter, vilket enligt Fukuzawa bevisas av de förnedrande ojämnlika handelsavtal länderna tvingats underteckna.

Fukuzawa avbildad på japanska sedel av valör 10.000 Yen

Fukuzawa var föga förvånande en av påskyndarna för det sino-japanska kriget.

En snabb blick på kartan ger vid handen att Korea ligger rätt nära Japan och skulle kunna utgöra en fin barriär mot europeiska makter. I början av Meijieran skrevs den Japansk-Koreanska vänskapspakten, som garanterade Japan handel via tre koreanska hamnar, samt extraterritoriella rättigheter åt japanska medborgare. Pakten innebar också att Korea inte längre var att betrakta som kinesiskt lydrike under tribut. Om inte i kinesiska ögon, så i alla fall i japanska.

Det 27^e året av Meijis styre stödjer Japan en koreansk kupp, driver ut kinesiska styrkor från Korea, och tillsätter en pro-japansk regim. Året efter besegrar den japanska armen och flottan deras kinesiska motparter i diverse slag på kinesisk mark, dessutom tas Taiwan av japanska trupper. Kriget avslutas i och med att Kina undertecknar ett fredsavtal där Korea garanteras självbestämmande. Taiwan och Pescadoraöarna övergår till japanskt styre. Kina betalar ett ordentligt krigsskadestånd till Japan.

Dessutom vinner Japan kontroll över halvön Liaodong i Manchuriet. Som Fukuzawa påpekat så hade väst sina egna ambitioner i Kina, så blott fem dagar senare blir den japanska kontrollen över halvön upphävd genom inblandning av Ryssland, Tyskland och Frankrike. Ryssarna pressade därpå den kinesiske kejsaren att tillåta ryska flottbaser på Liadong samt Lüshunkou.

Det brittiska imperiet var väl ungefär lika förtjust som det japanska i tanken på rysk kontroll över Manchuriet och ingick därför en militärpakt med Japan. Paktens huvuddrag var att Storbritannien skulle hålla sig utanför ett möjligt ryskt-japanskt krig, såtillvida inte något tredje land – eller Frankrike som landet också ibland kallas – lade sig i på rysk sida.

Några år senare attackerar den japanska flottan med liten förvarning den ryska stillahavsflottan i Lüshunkou, vid den tiden känd som Port Arthur, och torpederar två större ryska slagskepp i hamnen: en läxa som någon borde ha lärt sig 40 år senare kan man tycka. Nå.

Stor människospillran följer i det första kriget med skyttegravstaktik. Till sjöss visar sig dock den japanska flottan, utrustad med brittiska skepp och tysk doktrin, vara överlägsen. Både den ryska stillahavsflottan och östersjöflottan utraderas. Den ryska svartahavsflottan hålls kvar vid hemmahamn på grund av internationella överenskommelser och ungår därför samma öde.

När Rysslands inre säkerhet hotas av 1905 års revolution så tvingas de definitivt söka förhandlingslösning på konflikten. Vid de påföljande fredsförhandlingar i New Hampshire vann Japan kontrollen över södra halvan av Sakhalinöarna. Ryssland evakuerade Manchuriet och avsvor sig allt intresse i Korea.

Det ryska nederlaget sände en chockvåg genom världen. I väst spreds förfäran över att gäng gulingar kunde besegra en europeisk stormakt i ett reguljärt krig, men annorstädes tändes ett hopp bland de koloniserade. Genom krigets utgång tvingades västvärlden att omvärdera synen på Japan och upphäva de orättfärdiga handelsavtalen.

I Japan hälsades fredsavtalet med upplopp i flera stora städer. Med så mycket blodspillan på den egna sidan tyckte nationalisterna att utbytet: inga territorialvinster utom halva Sakhalin och inget krigsskadestånd från Ryssland, var ett allt för magert. En utbredd känsla av att behandlas som krigets förlorare av västmakterna, trots att Ryssland besegrats, förelåg.

Efter kriget kom Japan att utöva betydande inflytande i Manchuriet och resten av Kina genom bland annat det halvstatliga Sydmanchuriets järnvägskompani.

Korea kom att införlivas i det japanska imperiet några år efter det rysk-japanska kriget. Korea kom sedan att tillhöra Japan ända fram till andra världskrigets slut.

Två år senare, 1912, efter att ha styrt Japan i 45 år dör Meiji. Så slutar Meijieran.

.......
Nishikawa Shunsaku skrev en kort biografi över den fascinerande Fukuzawa i Prospects: the quarterly review of comparative education (UNESCO: International Bureau of Education), vol. XXIII, no. 3/4, 1993 PDF

Datsu-a ron går läsa här.

Förhoppningsvis följer den spännande fortsättningen, »The sun also rises III«, där vi utlovar det definitva svaret på frågan: Showa Tenno (Hirohito), krigsförbrytare eller fredsfurste?

Uppdatering: Som jag tidigare påpekat klarar jag inte längre följa svenska skrivregler rörande versalisering. Jag hoppas att jag nu korrigerat de mest förfärliga språkfelen i texten ovan.

Plommonregn

I morgon börjar regnperioden.

Vardagsmysterier

Åt vilket håll får man inte köra? Vad indikerar rödljuset?

Rättelse

I inlägget VM i homofoner beskrev jag hur japanskan har en tendens till homofoner, och varför det därför är förnuftigt att öka redundansen genom att skriva japanska med kinesiska tecknen.

Idag har turen kommit till homonymer homografer, något som av naturliga skäl är långt ovanligare i japanskan.

Allt började med att jag åt »chiken sanzokuyaki« till lunch. Sanzokuyaki skrivs 山賊焼き och jag kände naturligtvis igen 山: tecknet för berg (vilket har läsningarna yama och san), samt 焼 : tecknet för grillat, bakat eller bränt (läses yaki eller shou). Jag kände dock inte till betydelsen av 賊, så jag plockade fram min elektroniska ordbok och slog upp tecknet. I uppslaget för 賊, bandit (läses zoku), blev jag upplyst om idiomet 心中の賊, an evil desire in one's heart, vilket i sin tur fick mig att slå upp 心中 även om det är uppenbart att det betyder hjärtats mitt. Döm om min förvåning när det visade sig att det även betyder självmordspakt. Första tecknet visar hjärta, andra tecknet visar centrum. Hur man får den rebusen att betyda självmordspakt övergår mitt förstånd.

心中 [しんじゅう: SHINJUU] självmordspakt, älskares självmord.
心中 [しんちゅう: SHINCHUU] i hjärtat, verkligt motiv, tanken.

Notera att de icke är homofoner.

En annan homonym homograf är 工夫. Det första tecknet visar konstruktion, eller hantverk. Det andra visar man eller make. Gissa två betydelser.

Uppdatering: Ursäkta för första versionen av denna text. Den var tyvärr helt oläsligt.

Uppdatering 2: Anders vill att jag ska skriva homograf istället för homonym. Det har han nog rätt i. Se kommentarer till detta inlägg.

Angående tuppar

Hemma i Sverige blev jag en gång tvungen att förklara för personal på en bensinmack hur ett så kallat fälgkors ser ut, och försäkrat dem att de för en sådan artikel. I Japan kan man varken köpa matvaror eller folköl på bensinstationer. Däremot så tankar de gärna din bil, eller reparerar den om de så skulle behövas.

I fredagskväll satte jag mig i bilen för att köra till Horai. Inte hade jag kommit långt när höger bakdäck punkterades. In på en nattöppen bensinstation för att köpa nya däck. De bytte bromsbackar fram också. De blev klara klockan halv tolv på kvällen. Anlände campingen vid ett-tiden.

Känner någon till en campingplats nära Horai som inte har tupp?

Den så kallade Uggleupplagan av Nordisk familjebok berättar i det helt fantastiska stycket om hönssläktet att

Med högljudt galande förkunnar tuppen den första gryningen och har därför blifvit en sinnebild af vaksamheten. Stolt vandrar han bland sina hönor, hvilka han lockar till sig, då han funnit något att bjuda dem på. Alltid är han redo till strid och kämpar på lif och död med motståndare af samma slag;

och så vidare.

På internetencyclopedien wikipedia tilläggs:

However, he will also crow during the rest of the day, and even sometimes on a bright moonlit night. [Min kursivering]

Jag kan numera garantera att denna upplysning är korrekt.