lördag, mars 31, 2007

Cigaretthyfs

Geniala posters från Japan Tobacco inc.





JTI har ett galleri på sin hemsida om ni inte kan få nog. Och vem kan det?

Turistinformation

Min högst avancerade plan för hotellrum i Tokyo var att det säkert skulle lösa sig. Att det var en dålig plan blev uppenbart redan på Nagoyas centralstation då det visade sig att det var så smockfullt på tågen att det första superexpresståget till Tokyo med lediga platser inte gick förrän över en timme senare.

Jag ställde mig mellan vagnarna där det verkar vara vagt OK att använda mobilen och ringde några hotell som alla var fullbokade. På Tokyos centralstation hittade vi till någon form av resebyrå som tyvärr hade full beläggning på alla hotell de hade kontrakt med, men de tipsade oss om att gå till »Japan National Tourist Organization Tourist Information Center«. Ett tips jag gärna vidarebefordrar.

Befinner du dig i Tokyo och behöver någon stans att slagga, och varken kan tänka dig att övernatta på ett kapselhotell eller ett kärlekshotell: åk till Yurakucho- stationen, leta reda på »Tokyo Kotsu Kaikan« — strax söder om Rafael Vinolys fantastiska byggnad »Tokyo International Forum«. I ett litet rum på tionde våningen sitter några japanska damer som, lo and behold!, talar flytande engelska. Damerna frågar dig vart ungefär du vill bo och vilken prisklass du har tänkt dig, sedan ringer till alla världshus i Tokyo ett efter ett och frågar efter rum. För vår skull ringde de kanske 25 samtal innan de fick napp. Hur mycket det kostar? Ingenting. Gratis service.

Horisontlinje Tokyo


blandat (2 of 10).jpg, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Syster Carin har just satt sig på planet hem från Japan. Under veckan har vi power-turistat Japan. Förutom att visa köpcentrumen, barerna och restaurangerna i Nagoya tog jag henne till Ise för att se Japans allra mest heliga helgedom, Kyoto där vi såg Kyomizudera, åt en tolv-rätters lunch från det förfinade kyotoköket, såg både silver och guldpaviljongen, och kollade in downtown, Tokyo där vi såg urbana grejor, och Toyota där vi såg stenblock.

Körsbärsträden slog ut i veckan, så ett hanami har vi hunnit med också.

Jag skriver och visar mer när jag framkallat lite film.

fredag, mars 23, 2007

Storage-case!


Storage-case!, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Det är naturligtvis inte möjligt att låta bli att köpa en packpåse med detta tryck. »You are freer than whether to use with what kind of use« hävdar Pony co.,ltd. Jag säger inte emot.

105 Yen på 100-Yen-butiken i Max-Valu, Imaike, Nagoya.

torsdag, mars 22, 2007

Morgonpsalm

Hepp. Igår var det tydligen nationell helgdag. Upptäckte jag klockan sju på morgonen när jag fick ett sms med en förfrågan om jag skulle hänga med ut och klättra. Nå det sket sig, jag hade hursomhelst tänkt ta förmiddagen ledigt för att öva ihop mig med Eden.

Jepp. Han heter Eden. Han har kort permanentat hår. Han har en universitetsexamen i showtunes. Han kan melodin till varje sång från varje vagt framgångsrik musikal som komponerades under det tjugonde århundradet. Han är nog inte så intresserad av kjoltyg. Men framförallt har han en pipa som kan väcka de döda. Väckte de halvdöda och de sovande var nog vad vi gjorde tidigt på morgonen igår. Jag hoppas bara att Edens röst var vacker nog, även genom de tunna väggar som skiljer mig från de andra lägenheterna i huset, att grannarna kan låta bli att hata&hämnas.

Vi beslöt oss för att göra »Cry Me A River« och »My Funny Valentine«. »Cry Me A River« från filmen »The Girl Can't Help It« hade jag aldrig, i min ofattbara ignorans, hört förut. Det gjorde inget, Eden var så säker på sången att han snabbt kunde lära mig den. Dutuben har en snutt där Julie London sjunger den. Jag föredrar Julie Londons version framför Diana Kralls.

torsdag, mars 15, 2007

Självömkan

Dagens glosa:

斜頸 [しゃけい: SHAKEI] nackspärr

Annars bjöd dagen på den första tillsägelsen, naturligtvis en väldigt mjuk sådan, från någon som inte är lärare, att min Japanska är en smula ohövlig, och att artiga verbformer vore att föredra i de flesta situationer.

Uppdatering: För min kommatering, som lämnar mycket att önska, har jag av min syster blivit åthutad. Är den bättre nu? (På tyskt-japansk sätt vi alltid verbet till meningsslutet vilja låta lämna.)

Bloggar

Min goda vän Carlos har börjat skriva blogg. Det verkar bli en blandning av klättring och andra viktiga kulturyttringar. Undrar ni t.ex. hur spanska bönder gör för tömma sniglars matsmältningssystem innan tillagning, när allt wikipedia berättar i ämnet är att "The process used to accomplish this varies, but generally involves a combination of fasting and purging"? Pallra er i så fall över till Carlos–on the Rock och läs inlägget »Gourmet och sadist«.

Carlos har eklektiska hobbies så vi ser fram emot att lära oss de mest märkliga saker.

Annars finns det ju inte så gott om riktiga klätterbloggar i Sverige. Några »professionella« bloggar av typen »skriv något för sponsorerna en gång varannan månad« finns ju; men en blogg som vi (kungligt vi) uppmärksammat är The Bruno Show som har lite hederlig medborgarjournalistik från några klättrare från bygden runt sjön Mälarens inlopp och norra strand. Rubriken till en av de nyare inläggen inleds med ett infinitivmärke. Bara en sådan sak. Hur anonyma personerna bakom bloggen vill vara framgår icke, men det är rätt uppenbart vem som skriver mest.

Inte för att jag vet om det finns särskilt många fler läsvärda klätterbloggar på t.ex. engelska heller. Eller, tja, en klassiker är ju »Where is Evan«, en blogg son löpte från 98-05 och som jag läste med behållning på den tiden det begav sig, och The Crippled Climber av den duktige engelske bouldraren Paul Bennet är läsvärd på ämnet falla snett på foten.

Det finns miljoner hundratusentals klätterbloggar i Japan. Alla i Japan bloggar. Söker man på "blogg" och "klättring" (facktermen) på Japanska google får man 544000 träffar, med blogg och bouldering som söktermer får man bara 70200 träffar. Men de är ju rätt jobbiga att läsa, så jag lämnar er med länken till min goda vän Yamadas blogg i bloggrullen. En populär blogg (enligt google) verkar vara Tomokos heartful bouldering. Från hennes profil kan vi läsa att hon gillar rosa. No shit. Henne har jag förresten träffat i Fukube.

onsdag, mars 14, 2007

Pollensång

Jaha, det här var ju genuint konstigt: Pollensången från gruppen mosaic.wav går att lyssna på om ni följer länken.

Sången går nog varken begripa eller översätta, men jag gör ett försök:

Det är vår så låt oss gå ut på en trevlig promenad
i skogen och plocka blommor: men den sagan krossas
och det blir en pollens dödsmarch

Pollen behövs för blommors liv men de är ack för entusiastiska
(Han:) Ståndare!
(Hon:) Pistill!
Befrukta♪, befrukta♪

pa-pa pol-len pa-pa pol-len
blandar sig med regnbågen
pa-pa pol-len pa-pa pol-len
"Pollen" av de röda ögonen kommer nog
till din stad och gör sitt jobb.

Och nu: reklam! 星屑の夕べ


各位, mina damer och herrar, Ladies and Gentlemen:

3月27日(火)MISFITSにて星屑の夕べ

ヨナスとその素敵な妹、カーリンが歌い演奏します。

特にステキとういうわけでもないヨナスがピアノを弾き、(彼に酒類を与え過ぎない限り)彼の美しき妹カーリンム金髪で、愛らしく、しかし残念ながら頭脳明晰であるムが、アメリカのスタンダードナンバーを歌います。格別に秘密というわけでもない特別ゲストも出場します。

3月27日午後8時半時頃より今池MISFITSにて開催、入場料は無料です。(飲食する場合別途必要。)

– * –

Jonas och hans fantastiska syster Carin spelar och sjunger. Musik ni kommer älska!

Den inte fullt så fantastiska Jonas spelar piano, och, så länge folk kan låta bli att köpa drinkar till honom, låter hans sin fantastiska syster – blond, söt, men ack!, klyftig – sjunga sånger ur den stora amerikanska sångboken. Dessutom: inte särskilt hemliga gäster.

På Misfits, Imaike, tisdagen den 27 mars från halv nio-tiden. Fritt inträde

– * –

Jonas and his fabulous sister, Carin, sing and play. Music you'll love!

The not-so-fabulous Jonas plays the piano; as long as people can refrain from buying him drinks, he lets his fantastic sister – blond, cute, but alas!, clever – sing songs from the great American songbook. Not-so-secret special guests to appear.

At Misfits, Imaike, Tuesday March 27 from around 8:30.

Uppdatering: den svenska texten hade ett grovt grammatiskt fel. Undrar hur många fel den engelska har? Den japanska texten tar jag inget ansvar för.

måndag, mars 12, 2007

Världens hårdaste V5


Jag närmar mig... (Foto: © C. Norgren)

måndag, mars 05, 2007

Riverside


Riverside (13 of 15), ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

YAMADA Wataru på ett grönt block, Toyota--Riverside. Problemet med att använda blixt är att kritan på greppen slår igenom så starkt.

My Celebrity Look-alikes

Det här var ju rätt kul. Ladda ner ett porträtt-foto på
»My cool celebrity look-alike collage from MyHeritage.com«, och en litet halvisset bildigenkänningsprogram räknar ut vem du ser ut som. Tydligen är detta mina look-alike


Att jag ser ut lite som Dr. Frasier glädjer mig naturligtvis.

Programmet kan tydligen med lätthet känna igen fyrkantiga glasögon på transformsidan. Med lite rockiga glasögon så liknar jag mer rockers. Elvis Costello är jag väl mest nöjd med.




Utan glasögon liknar jag dessa jeppar




En del av dessa är väl inte så kända för icke-amerikaner. Eller för just någon alls. Hur många känner igen Aki Hakala från The Rasmus?

Och varför liknar jag bara män med högt hårfäste?

torsdag, mars 01, 2007

Flexibel arbetsmarknad

Studenten jag träffade när jag just anlänt till Japan första gången, han som hade ett deltidsjobb för Yakuza*, tycks inte vara ensam.

För första gången sedan 1958, då polismyndigheten började föra statistik, har Yakuza fler deltidskriminella än heltidsbrottslingar anställda. I år har Yakuza-familjerna totalt 41 500 gängmedlemmar som gör heltid och 43 200 som har organiserad brottslighet som en sidosyssla.

Okej det här är gamla nyheter (9 februari 2007) men kul ändå.

Källor:
http://www.ft.com/cms/s/6ff3238c-b8ac-11db-be2e-0000779e2340.html
http://search.japantimes.co.jp/member/member.html?appURL=nn20070209a4.html (kräver gratis registrering)


----
* Nej, han berörs egentligen inte av denna statistik då hans deltidsarbete hörde till Yakuzas legitima verksamhet, och därför inte är medlem. Jag vill bara ha en anekdotisk ingress.