Tomtarnas vaktparad

I ett tidigare inlägg rörande det kommande svenska statsbesöket till Japan diskuterade vi utrikesministerns blogg och jag fällde kommentaren (åhh, jag älskar att citera mig själv! höjden av självupptagenhet!)

Den borde kunna ge en och annan journalist blodstörtning.

Jodå, journalisterna har upptäckt bloggen. Jodå, de har fått blodstörtning. Två riktigt enfaldiga män: Per Svensson och Bertil Torekull har upptäckt att det finns något som heter internet. Skriver man där måste man vara antingen brun eller röd – helt klart antidemokrat i alla fall –, och som en man ropar de: »Vi har närt en kommunist/fascist* vid vår barm!«

Carl Bildts blogg ser ut att erbjuda all den underhållning den lovade, utan att man ens behöver läsa ministerns torra och träiga prosa.

---
*Välj tillmäle efter ålder.

Himmelriket

Från www.engrish.com


Ja, som jag har letat.

Huh? För det mesta brukar jag kunna lista ut hur den engelska texten har uppkommit ur orginalet. Men detta guldkort från engrish.com häpnar.

理想渡假村 = Det utlovade landet? Kan någon som är bättre på japanska (möjligtvis kinesiska?) hjälpa här?

理 = Logik, förnuft, sanning
想 = Koncept, idé, och 理想 = Ideal
渡 = Korsa
假 = Tillfällig, interim (denna är varken med i Jõyõ eller Jinmei-yõ)
村 = By, lantlig

Uppdatering Skylten ser väldigt japansk ut, eftersom den använder den äldre formen av Kanji, inte de reformerade tecken som används i »nya Kina«, men med hjälp av lite googlande lyckades jag lista ut att denna skylt är från Taiwan, då blev det en smal sak att fråga en kinesisk kollega som omedelbart läste »Ideal plats för en komfortabel semester«, tydligen har 渡 bibetydelsen »komfortabel« på kinesiska, 假 betyder tydligen semester också.

Wonder-san

Okej, nu är jag tillbaka bland de levande igen. Mer än halva Nagoya har åkt på årets influensa: enligt några skollärare jag talat med har influensan var epidemisk i år. I måndags var det min tur, och jag var futonliggande i fyra dagar. På tisdag kväll kröp jag dock ut ur lägenheten och släpade iväg min kropp till Nagoyas Regnbågshall för en Stevie Wonder-koncert. Jag hade redan köpt biljett så min snåltarm vann över mitt förnuft. Så här i efterhand så var det ändå värt det.

För 11000 Yen (650 SKR) fick man en sittplats i den allra sämsta sektionen av läktaren, hur mycket biljetterna på golvet kostade har jag ingen aning om, men jag förstår attraktionen hos artisterna att göra gig i Japan.

Publiken bestod av en lagom blandning hysteriskt coola unga hipsters och väldresserade salarymen i kostym uppblandade med några medelålders halvskabbiga musiknördar. Tyvärr hamnar jag väl närmast den sista kategorin.

Wonder-san hade förstås ett jätteduktigt kompband med sig. Eftersom jag inte har några skivor han spelat in sedan 1977 eller så känner jag bara till hitsen från 80-, 90- och 00-talen. Det räckte för att jag skulle kunna nästan alla låtar, konserten var en skamlös hitparad. Därför var det riktigt tråkigt att sitta där med halsfluss, jag ville ju sjunga med i call-and-response och allsångsdelarna. En sak jag gillar med konserter i Japan: publiken är karaoke-skolad och kan därför alla kan hålla en ton.

När Wonder-san rev av sina 80-tals hit så började jag tänka på hur mycket produktionen på de singlarna stört mig. Jag har aldrig gillat varken »I Just Called« eller »Part Time Lover«, speciellt den senare har varit riktigt irriterande. Med ett liveband så upptäckte jag vilka fina sånger det egentligen är. Särskilt »Part Time Lover« där bandet drog ner på tempot en aning vilket ökade svänget mångfalt.

Annars var väl »I Just Called« konsertens komiska höjdpunkt då Wonder råkade ta upp den för lågt och hans band inte kunde hålla sig och började skratta in i mikrofonerna.

För övrigt har jag aldrig varit på en sådan välarrangerad konsert med populärmusik tidigare. Och då har jag ändå vart på några. Allting följde tidsschemat jag hade fått i bekräftelse-mailet in i minsta detalj, förutom själva konserten som startade 7 minuter efter utsatt tid.

Pausmusik

Komeda - Cul de Sac, från albumet »What Makes It Go«

Gott nytt mån-år

新年快樂!

Idag är det nyår enligt den kinesiska månkalendern. Nu startar alltså grisens år för kineser, mongoler, vietnameser, koreaner och möjligtvis några fler. I Japan har man helt övergivit den kinesiska kalendern och här har det varit grisens år sedan 1 januari.

Om ni inte tycker det riktigt räcker med västerländskt skrock så kan jag berätta att det är väldigt tursamt att föda barn under grisens år, barnen kommer nämligen att bli glada och ärliga.

Peter Parker, ja det är jag

Your results:
You are Spider-Man

Spider-Man 80% Iron Man 70% Green Lantern 65% Robin 55% Supergirl 55% Hulk 50% The Flash 50% Superman 50% Catwoman 35% Wonder Woman 30% Batman 25%

You are intelligent, witty, a bit geeky and have great power and responsibility.

Klicka här för att testa vilken superhjälte-personlighet ni har


Det gläder mig naturligtvis att jag till 70% liknar den anti-kommunistiske superhjälten, ingenjören och industrimannen »Iron Man«. Att »Iron Man« senare i livet kom att brottas med en eskalerande alkoholism kanske kan ge anledning till oro.

Mest liknar jag dock en annan av författaren Stan Lees figurer, Peter Parker, eller Spindelmannen. Jag gillar naturligtvis Spindelmannens nördighet, klätterfärdighet och allmäna atletism, men det bekymrar mig att jag till 80% liknar Marvel-universumets mest självupptagne tonåring.

Till 65% liknar jag den rätt ointressanta ingenjören Gröna Lyktan.

Via David Nessle

Plommonblom-blom-blom-blom-blom

Ume, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

HUMLEKÖREN

Humlorna har haft det
ganska jobbigt just i år
Getingarna latar sig
och bina är för få.
Klöverblom och mandelblom
och allt ska vi ta hand om
Äppelblom och päronblom
och hallonblom och plommonblom
blom, blom, blom, blom

Text & musik
James Hollingworth
Karin Liungman

Hösnuva

I några dagar har jag kännt mig hängig och helt obeskrivlig trött. Snuvig. Seg. Ont i kroppen.

Igår gick jag förbi några cederträd som redan börjat knoppa. Så trevligt, redan vår tänkte jag.

Pling! Vänta nu. Jag är ju pollenallergiker. Rätt så mycket också.

Aha.

Dagens glosa:

花粉症 [kafunshõ] hösnuva. Består av morfemen 花 [hana] blomma, 粉 [kona, ko] puder, mjöl, och 症 [shõ] symptom, sjukdom.

Idrottskador

Ja, det senaste året har varit motigt för team Wiklund-Yamada i bloggrollen. Först gjorde stukade jag foten sedan Yamada detsamma.

Det verkar farligt det där med att klättra på stenblock.

Sånger i livets tonart

Den 20 Februari blir det att dra till regnbågshallen i Nagoya för att se Stevie Wonder spela och sjunga. Jag äger förvisso inte någon han spelat in efter »Songs in the Key Of Life«, men jag tror det blir bra ändå.

Är det någon som har lyssnat på hans senaste studioalbum »A Time to Love«? Är det något att ha?

Vill ni förresten hänga på kan ni köpa biljetter på TANK! the WEB

ひれ酒

ひれ酒, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Hire-sake smakar bissart. Hetta upp ett glas sake till lagom temperatur, släng i två blåsfiskfenor, bränn av och servera.

Faktum är att jag helt saknar referensram för att rätt beskriva hur det smakar. Jag kan inte säga att det smakar lite som något annat.

ダイヤモンドスラブ

ダイヤモンドスラブ, ursprungligen uppladdat av Jonas Wiklund.

Diamantsvat i Toyota. Någon gång ska jag göra den rakt upp.

Synd att det inte finns några grepp.

Eller steg.

Alkoholproblem

Det är då för besvärligt med de samvetsgranna postanställda häröver.

Bryggerikoncernen Nikka Whisky skapades av Taketsuru Masataka (竹鶴政孝) som lärde sig whiskybryggandets konst i Glasgow på tidigt 1900-tal, och tog hem tekniken till Japan. Taketsuru satte upp sitt bryggeri i Yoichi (余市) på nordön Hokkaido. Nikka producerar än i dag en single malt whisky med namnet Yoichi. Denna dryck finns att få lagrad i 10, 12 eller 15 år, och den 15-åriga smakar alldeles utmärkt vet jag att berätta. Så har den också vunnit många internationella priser också.

Jag blev tipsad om denna dryck av mina föräldrars granne hemma från byn, så jag måste naturligtvis skicka hem denna förnämliga dryck till byn. Den 15-åriga är lite halvexklusiv så jag fick beställa den från min lokala spritmånglare.

Idag skulle jag glad i hågen skicka två flaskor hem till byn, och gick in på postkontoret med flaskorna i högsta hugg. Flickan i kassan slog raskt upp någon sida på sin datamaskin, blev konfunderad och kallade på någon sorts chefsperson som med djupa bugningar och tusen ursäkter berättade att det var olagligt att skicka drycker som innehåller mer än 1.8% alkohol som gåva till Sverige. Som om det vore deras fel och inte det svenska folkets.

Jag blev så paff över deras datasystem så att jag inte kom på att säga att det var lättöl i flaskorna. Fast det hade varit en lögn.

Så här mycket sprithaltiga drycker får man skicka som gåva till vänner och familj i Sverige från ett land utanför EU:

Spritdrycker: 0 liter eller 0 buteljer
Vindrycker: 0 liter eller 0 flaskor
Öl: 0 liter eller 0 buteljer

Svenskt statsbesök

I slutet av mars blir det svenskt statsbesök till Japan läser jag på svenske utrikesministerns blogg.

Till dess kan man ju lära sig några glosor

公式訪問 [Koushikihoumon] officiellt besök/statsbesök. Det tycks inte finnas något särskilt ord för att särskilja statsbesök från officiellt besök.
外務大臣 [Gaimudaijin] utrikesminister, eller lite slappare: 外相 [gaishou/gaisou]
厚生大臣 [Kouseidaijin] socialminister, eller lite slappare: 厚相 [koushou/kosou]
国王 [Kokuou] kung, eller mer slappt: 王様 [ousama] (bokstavligen herr Kung)

大臣 [daijin] betyder tecken för tecken stor/viktig subjekt, alltså i den betydelse en brittisk medborgare är »subject of the Queen«. En minister är alltså en viktig undersåte till Kejsaren, ordet lär vara mer än 1000 år gammalt.