Jag är ohövlig

En av de mest användbara japanska fraserna, kanske den fras man oftast säger i de sammanhang man bör använda artig umgängeston, är 「失礼します」[shitsure shimasu]. Ordagrant betyder det "gör ohövligheter", (att det är jag som gör ohövligheter är förstås underförstått). Frasen används som "adjö" och "ursäkta mig" bland annat. Men det är roligare att alltid översätta det till "gör ohövligheter" i så fall skulle detta kunna vara en typisk konversation.

Student: (Knackar) Ursäkta, är jag välkommen?
Lärare: Ja, varsågod.
Student: (Kommer in i rummet) Det jag gör är ohövligt.
Lärare: (Pekar på stol) Varsågod, slå dig ner.
Student: Det jag gör är ohövligt. (Slår sig ner). Jag skulle vilja...

och när studenten lämnar rummet:

Student: Jag önskar dig gott. Det jag gör är ohövligt.

varpå läraren kan svara

Lärare: Det jag gör är ohövligt.

om läraren önskar.

Mobil poesi

På lördagskvällar sänder NHK, det den statliga radion i allmänhetens tjänst, programmet 土曜の夜は携帯短歌 [doyou no yoru wa keitai tanka] ungefär »mobil poesi på lördag kväll«.

Att tala i mobiltelefon i offentliga miljöer är fullständigt tabu. Pendlarna sitter aningen och läser eller, oftare, pillar med mobiltelefonen (keitai denwa). De flesta messar eller spelar dataspel förstås, men en hel del sitter och läser följetonger eller tecknade serier på mobilen, och några sitter faktiskt och skriver poesi.

Den klassiska koncentrerade formen med 31 stavelser långa kortdikter passar bra för det begränsade mediet. Tillräckligt många pendlare skriver tydligen kortdikter för NHK att köra ett program i veckan.

Hittills har jag inte direkt sett något exempel som tyder på att dessa pendlare berikar världslitteraturen, men jag väntar spänt på att en rimligt bra antologi ges ut. Till dess får jag väl nöja mig med de tiotusen bladen.

------------
Länkar och källor:
http://www.timesonline.co.uk/article/0,,3-1598010,00.html
http://www.bandai-net.com/english/
The Daily Yomiuri, Sep. 23 2006

Sugadaira

Från tisdags till i dag lördag var jag på konferens i komplex geometri i Sugadaira, strax utanför Nagano i Nagano-prefekturen. Konferensen var väl så där måttligt intressant egentligen, men de har hemskt bra soba i Sugadaira. Nagano är berömd för sin soba, som japanerna säger. Inhemsk matturism är en stor affär.

Vi bodde alla på »Petite Hotel Sonntag« i en av skidbackarna som omsluter högplatån Sugadaira klamrar sig fast vid. Löven har blitt röda i fjällen. Det var fagert.

Dit eldfågeln kommer

Fenghuang (鳳凰, hōō i japansk läsning), den kinesiska eldfågeln, finns tydligen både i en manlig variant, feng (鳳, hō i japansk läsning), och i kvinnlig, huang (凰, ō i japansk läsning). Tydligen har fågel fenix någon gång behagat dyka upp i bergen i östra Aichi prefekturen, två och en halv timma från Nagoya. 鳳来, eller Hōrai, bokstavligen »eldfågeln kommer«, torde ju heta så för att han kommer dit i bland. Mer sällan än ofta, kanske.

I lördags åkte jag med min racerbil till Horai. Med tre personer, klätterutrustning och full tank (25 liter), höll motorn på brinna upp när jag plågade upp den i den svindlande hastigheten av fyrtio kilometer i timmen bland bergspassen öst om Toyota.

I söndags var jag upp med tuppen.

Tyvärr steg tuppen upp kvart i fyra. Ungefär en och en halv timme innan dagningen. Tuppen bodde 10 meter från mitt tält.

Men campingen låg i alla fall svindlande vackert till, längst upp vid Horai-sjön, en kraftverksdamm i Ure-älven.


Det tar drygt en timma för att gå upp till de intressantaste klipporna från parkeringen. Promenaden är väl intressant på sitt sätt, men att efter en brant vandring genom japansk urskog klättra upp för Horais vulkaniska klippor tär på krafterna. Därför höll jag mig till jättestora grepp.

Det hjälpte väl högst måttligt.

Jag och Crystal hade klätterkurs med vår vapendragare Wataru Yamada på lördagen. Han hade aldrig knutit in sig i ett rep förut, men lärde sig raskt. Om varje grepp är en jug behöver man ju inte vara rädd att falla ner. På söndagen ville han klättra något lite svårare. 5.13a kanske. Jag lurade honom att försöka onsighta en 5.12c i stället, men då föll han.

Cool Biz!

I mitt inlägg Tid för plommon noterade jag storögt att

...sommarvärmen gör att klädkoden håller helt på urarta. Runt lunchtid kan man se en uppsluppen parad kontorsarbetande trashankar, utan kavaj, enbart iförd kostymbyxor och skjorta, ibland utan slips!, slasa runt på jakt efter något att äta.

För att följa upp denna not så kan jag berätta att detta inte alls var en slump. Miljödepartementet började sin kampanj Cool Biz år 2005. För att spara energi föreslår man en höjning av temperaturen i kontorslokaler till 28 grader under sommaren.

Cool Biz är också namnet på den klädkod de föreslår, som en anpassning till temperaturen: stärkta skjortkragar, så att slips blir onödigt, och byxor av material som »andas«. På kampanjhemsidan kan man se ett gäng gubbar med makt som visar hur elegant le Cool Biz kan vara.

Vad mannen på gatan tycker kan ni läsa i Japan Today. På hörsägen* har jag att parlamentet har antagit en lag som gör att anställda har rätt att arbeta utan kavaj och slips under sommaren om de vill.

Enligt en smula överentusiastiska beräkningar från ministeriet så minskar Cool Biz koldioxidutsläppen med 460'000 ton koldioxid per år.

Nu hotar en vinterkampanj: Varm Biz, som går ut på att hålla temperaturen på högst 20 grader och föreslå en klädkod med polotröjor. Usch! Det vill vi inte vara med om.

Överhuvudtaget verkar fröken Yuriko Koike, som med sina två och halv år som minister är den som suttit längst som miljöminister någonsin, styra sitt departement på ett annorlunda och progressivt sätt. Hon har bland annat själv designat och producerat en slags bärtyg, ett "Mottainai Furoshiki" som man kan slå in saker i och använda istället för plastpåsar.

---------
Not: * Jag har inte lyckats bekräfta detta rykte, så det är nog inte sant. Det hindrar inte att jag glatt sprider det vidare.

Min bil har fyra hjul

Numer är jag en, ehh, stolt ägare till en Mitsubishi minica av 1994 års modell. Jag skulle bli hemskt förvånad om den finns importerad till Sverige. Med en motor på stolta sex och en halv deciliter så klagar den högljutt redan vid 80 km/h. Eller ägare och ägare; huruvida jag verkligen har gjort det nödvändiga pappersarbetet vet jag inte. Jag är skeptisk. Men bilen står på min parkering och jag har ett papper som verkar säga att jag är ägare till bilen, och ett annat papper som tycks säga att den är försäkrad.

Begagnade bilar kostar ungefär som en korg med frukt. Det är dagens sanning. Förvisso är frukt helt absurt dyrt. Jag hostade upp överpriset 70.000 Yen för minican, (knappt 4.500 SKR) men då är skrotningsavgiften redan betald, så jag behöver inte betala de 6000 Yen det kostar att skicka bilen på tippen.

Varför begagnade bilar är så billiga i Japan vet jag inte, möjligtvis beror det på att det kostar så mycket att reparera de om de inte går i genom shaken, besiktningen. Hursomhelst utnyttjas naturligtvis asymmetrin av flera företag vilka har som affärsidé att köpa begagnat i Japan, shippa dem utomlands, och sälja dem där.

En kalv med eken stångades

Mina drabbningar med japansk byråkrati fortsätter. Strax efter jag flyttat till Japan, för ungefär ett år sedan, skaffade jag mig en personlig stämpel, en inkan. En inkan används istället för signatur i Japan, men viftar man med sitt utlänningskort och sitt bleka ansikte så brukar det gå bra att göra en namnteckning istället. Den enda gången jag använt min stämpel var när jag undertecknade hyreskontraktet.

Enligt uppgift behövs dock en registrerad stämpel när man överför ägandet för en bil. Sagt och gjort. Jag pallrar mig i väg till mitt gårdskontor för att officiellt registrera min inkan hos min stadsdel, fyller i relevanta blanketter, och blir upplyst om att min stämpel inte godkänns som officiell stämpel.

Min stämpel bestod av mina initialer. Det gick inte. Hela namnet skulle de vara. Med »engelska bokstäver« eller katakana. Så nu har jag låtit beställa en ny stämpel. 4-6 dagar ska det ta att tillverka.

Asölkjdzjköv!

Förresten. Har ni kallt än? Det har inte vi. Igår åkte jag wake board.

------
Not: En kalv med eken stångades är också titeln på Alexander Solsjenitsyns memoarbok. Läs den!

Anna Ternheim—Separation Road

Girl Laying Down

Anna Ternheims nya skiva Separation Road är ju alldeles fantastisk. Se nu till att släpa er till iTunes store där ni kan köpa den för 149 SKR. Tjugotvå spår, varav femton är fullt lyssningsbara och hela åtta bra spår, det är ju som hittat i dessa dagar!

Fast nu ska jag vara så där besserwisseraktig och jobbig också. Det skulle inte skada om texterna hade genomgått en korrekturläsning innan de presenterades som färdiga. I några textrader används mycket udda grammatik, antingen på grund av ignorans eller någon sorts licentia poetica som i alla fall inte är utfärdad av mig.

Tidräkning

I år har hans kejserliga höghet Akihito med himmelskt mandat regerat i aderton fridfulla år. Den nuvarande eran, den era vi lever under hans kjeserliga höghet kallas 平成 (Hesei), och därför skriver vi 平成18, Hesei 18, i våra almanackor.

Även om hans majestät Kejsaren sägs härstamma från Solgudinnans linje så får man nog räkna med att han är dödlig. Vid ett sådant eventuellt frånfälle kommer japans kabinett ge Kejsaren det postuma namnet Hesei Tennō, så att det blir någon ordning. Det är nämligen ofint att kalla högättade med deras givna namn; och skulle man behöva referera till en bortgången kejsare kan man knappast kalla honom (eller henne—vilket var fullt möjligt innan Meijo-resturationen) Tennō Heika, hans majestät Kejsaren, eller det lite mera högtidliga, Kinjō Heika. Därför kallas gamla Kejsare efter sin era.

Själv är jag född 昭和48, alltså under det fyrtioåttonde året av Shōwa Tennōs inte fullt lika fridfulla styre. Shōwa Tennōs gavs namnet Hirohito, och kallas väl fortfarande Kejsar Hirohito i västerländska historieböcker. Shōwa Tennōs regerade från 1926 till 1989, den längsta tiden någon varit kejsare under historisk tid, och fick se många betydande förändringar av det Japanska samhället som internetencyclopedin en.wikipedia.org torrt konstaterar.

Övningsuppgift:Från informationen som ges i texten, bestäm vilket år författaren är född enligt vår tideräkning. Lösningen ska presenteras på ett sådant sätt att räkningar och resonemang är enkla att följa.

Japanskt körkort, Körkort del 3

För Google att finna:

Information för andra svenskspråkiga som vill byta in sitt svenska körkort till ett japanskt i Aichi-prefekturen.

Dansk kørekort, norsk førekort/kørekort, samt svenskt och finskt körkort går alla att byta in till japanskt/japansk körkort/kørekort/førekort.

Följande dokument måste du ha:

1) Officiell översättning av ditt körkort (untenmenkyo) i original (genpon). Ambassaden (enbashii (katakana-ord)) kan göra detta.

2) Ditt pass och en kopia av passet. Observera att du måste kopiera alla sidor som innehåller viseringar in och ut ur Japan.

3) Ditt utlänningskort (gaijkokujintourokushoumeishou). Kopia av utlänningskortet, fram och baksida.

4) Ett nytaget porträttfoto av dig. 2,4 x 3 cm.

För att ta dig till Aichi Driving Test Center (unten- menkyou shiken jou) åk till Nagoya, ta tunnelbanan till Hirabari på Tsurumai-linjen. Ta buss 11 till Hirabari Jutaku. Hoppa av i Jutaku och gå upp för backen i bussens färdriktning. Det finns ett center i Toyokawa också. Dit har jag inte varit.

Jag skulle inte åka till testcentret utan att i alla fall kunna en smula japanska. Du kan inte räkna med att någon där talar varken engelska eller portugisiska. Du måste känna till de relevanta glosorna jag givit i parantes och kunna följa hänvisningar från byråkraten i första luckan för att hitta byråkraten i nästa lucka.

De flesta åker dit med tolk. Vi nordbor fegar inte ut på det sättet, visa lite viking-anda! Gambarimasu yo!

Efter de gjort en smula pappersarbete beordras du att köpa en blankett och frimärken för 2600 Yen i en annan kassa, sedan följer lite mer relevant pappersarbete och sedan så gör du ett syntest, sedan blir du dirigerad till ett väntrum där du får vänta på ditt "testresultat". Oroa dig inte, har du kommit till denna nivå i spelet är du är godkänd. Sedan måste du springa tillbaka till kassan och köpa något ytterligare papper för typ 1600 Yen, fylla i mer papper och slutligen tar de ett kort av dig. Några minuter senare får du körkortet i handen.

----------
Som dagsboksinlägg är det väl inget bevänt med detta, men av någon anledning så scoras denna sida jättehögt av några sökmotorer, varför jag känner mig tvingad att komma med någon konkret information för de stackare som blir hitpekade av google.
----------
Andra bloggar om: Japan, körkort

やったー！ Körkort del 2

Nu är jag en stolt innehavare av ett japanskt körkort. En av följderna borde vara att när jag flyttar tillbaka till Europa kan jag köra så fort jag vill och parkera hursomhelst utanför Sverige. I alla fall när jag har hyrbil. Vad kan de göra? Dra in mitt japanska körkort? Försöka få tag i mig via japanska myndigheter? (Lycka till, säger jag bara, lycka till).

Planerade lagbrott åsido.

Efter att återigen tagit mig ut till Nagoyas södra ände, denna gång med ett giltigt utlänningskort sökte jag ånyo byta in mitt körkort mot ett japanskt. Fyra timmar senare kunde jag lämna centret några erfarenheter rikare och med alldeles färskt japanskt körkort. Byråkraten i första luckan ägnade nästan en halvtimme åt att nagelfara mina dokument. Byråkraten i andra luckans enda uppgift var att kontrollera att byråkraten i förra luckan gjort rätt.

Min vän Anders har erfarenheter av att införskaffa körkort i Singapore, så känner ni en obändig lust om att läsa ännu mer om förfarande rörande förarbevis i den fjärran öster så rekommenderar jag med varm hand hans blogg, Uppdrag Singapore

Deeppresso

Deppresso
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Känner du dig så där hysteriskt, käkkrampande glad? Kanske vill du hitta tillbaka till ett mer tryggt svårmod, eller i alla fall en lättare melankoli? Då har vi produkten för dig som försöker hitta tillbaks till bluesen: deeppresso kaffe på burk!

Seriöst. Ibland vet jag att de bara narras med oss.

Körkort del 1

Man måste beundra den japanska kamikaze-attityden, en särskilt kavaljer attityd, för att använda en annan krigsmetafor. På centret för körkortsprov i Aichi-prefekturen är allt förstås otroligt välordnat och de har till och med en särskilt lucka, lucka nummer 12, för ärenden rörande byte av utländska körkort mot japanska. Naturligtvis kan den byråkrat som bemannar luckan inte tala det världsomspännande (tydligen inte) umgängesspråket engelska, varför skulle det vara nödvändigt? Med gott humör, positiv inställning, och utlänningar som säkert talar flytande i japanska löser det sig säkert.

Denna attityd genomsyrar hela den japanska byråkratin. Jag kan klart föreställa mig vilka frustrationer dessa tjänstemänn måste ha på daglig basis. Därför brukar de flesta utlänningar släpa med någon snäll infödd som tolk närhelst kontakt med byråkratin tarvas. Själv har jag beslutat mig för att inte sänka mig till sådana lösningar, har de en kavaljer attityd kan jag också ha det, jag kör på med mitt begränsade vokabulär. (Jag överdriver lite här, byråkraten på testcentret kunde nog inte engelska men han kände till relevant vokabulär för sitt yrke, som t.ex. orignal document så han var osedvanligt lätt att tala pidgin med.)

Vilka regler som gäller för innehavare av svenskt körkort är inte helt lätt att ta reda på. Det är nämligen så att regler för att byta in körkort skiljer mellan land och land och styrs av bilaterala avtal. Den allra största majoriteten med utländska körkort måste skriva ett (löjligt lätt) teoriprov, göra en synundersökning, samt göra ett körprov för att byta in sitt körkort mot ett japanskt. På den japanska webbsidan för Aichi-prefekturens trafiksäkerhetsverk fastställs det att "utlänningar" måste genomföra dessa tester. Längs ner på sidan finns det en not om att det kan hända att utlänningar som innehar körkort från vissa, ospecificerade, länder kanske inte behöver göra alla tester. När jag frågat andra utlänningar vad som gäller har jag fått diverse tvärsäkra svar; allt från att man måste gå till körskola (amerikaner, både nord- och syd), via att man måste skriva teoriprov och göra en uppkörning (östeuroper), till att det bara är att byta in (tyskspråkiga). Tyvärr finns det inga svenskar att fråga här i Nagoya. Ja utom mig själv då.

Jag lyckades till slut hitta en webbsida som försäkrade att det skulle gå bra att byta in ett svenskt körkort givet att jag tog med mitt svenska körkort och en officiell översättning av det, pass, och utlänningskort. Webbsidan kunde till och med ge information om hur man fann Aichi Driver's License Examination Center (愛知運転免許試験場).

Sagt och gjort. Glad i hågen införskaffade jag nödvändiga dokument. I morse åkte tunnelbana och buss i en halv evighet långt ut till de södra stadsdelarna. Den vänlige byråkraten i lucka 12 tittade nogrannt genom mina papper en och kom med den slutliga domen: ditt utlänningskort är inte giltigt. Du måste åka till gårdskontoret och skriva in dig för ytterligare ett år. Ridå.

Wroom!

Suzuka Grand Prix
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Med ett öronbedövande dån rusar racerbilarna genom "spoon curve" på Suzukaringen. Formel-1 cirkusen är på besök i Suzuka tvärs över bukten.

Suzuka ligger i Mie-prefekturen, ungefär tre kvart med pendeln från Nagoya centralstation. För 557 SKR kan man köpa en biljett för allmänt tillträde till banan: för den biljetten får man ingen sittplats utan får ordna sig en egen sittplats längs någon av sluttningarna runt ringen. För att hitta en bra sittplats till söndagen då Japans Grand Prix avgörs rekommenderar jag att skicka ut en racingentusiast med lokalkännedom redan till fredagens träning. En som känner till att man kan "boka" en plats utanför läktarsektionerna genom att tejpa och nagla fast en liten plast-pressening mot den yta man reserverar. Detta enkla bokningsystem fungerar utmärkt. Ligger en sittdyna utplacerad på gräset, på en betongsugga, eller fastklistrad på godtyckligt högre föremål håller man sig undan och finner en annan plats.

Sitter man utanför de dyrare läktarna och deras storbildskärmar rekommenderar jag gärna att samma racingentusiast simultantolkar vad speakern säger i högtalarna.

I fredags kom jag hastigt och lustigt på att jag skulle åka och se formel-1 på söndag, och utan Dari, en tjeckisk bekant till en bekant, skulle jag knappast ha fått ut mycket av tillställningen. Jag har inte följt cirkusen sedan Schumacher och Häkkinens dueller, så alldeles förutom att Dari kände till bokningsystemet och pratar flytande japanska, med specialkunskap i japanska racingtermer, så kunde han uppdatera mig på hur bilarna såg ut och vem som körde vad; men Suzukaringens sträckning kom jag ihåg överraskande mycket av från Häkkinens och Schumachers dueller.

Årets grand prix kan vara det sista som körs på den Hondaägda Suzukaringen, nästa år avgörs Japans grand prix på den Toyotaägda Fujiringen, mer lättilgänglig från Tokyo. Eftersom Suzukaringen är så populär bland förare och fans spekuleras det om ett nytt »Pacific Grand Prix«. Det verkar som rent önsketänkande. Innan loppet så paraderade de några klassiska formelbilar från tidigare dueller, för att påminna publiken om vilken historia som utspelas på denna bit asfalt.

När man sitter utanför de dyrare läktarna så får man inte se resten av loppet på storbildstv, men det löste flera i min närhet genom att de såg loppet på tv i sina mobiler. Bra idé, för att det dånar rätt högt i närheten av en racingbana när formel-1 bilar kör runt den, som andra säkert redan upplyst er om.

Jämför man med att se lopp på TV så förstår man mycket mindre av vad som händer i loppet i stort, men det är mycket lättare att se hur bra bilarna går, och vilka som har problem med väghålningen. Varför Schumacher bröt förstod vi aldrig, vi hörde bara något om »pitto«, pit-stop. Att Schumacher bröt innebar väl att Fernando Alonso, loppets vinnare nästan säkert vinner världsmästerskapen.

För övrigt bör Finlands regering ge någon form av garantipension till de finländska formel-1 förarna, ja inte så att de skulle lida någon ekonomisk nöd, men jisses vad det vajade finska flaggor runt banan. Det är rättvist att säga att de vanligaste flaggorna runt ringen var, i ordning, Ferraris standard, Renaults standard, och Finlands flagga. Japans flagga då, Nisshōki – självaste symbolen för solgudinnan Amaterasus ättling och kjejsaren över den uppåtgående solens rike, frågar sig kanske vän av ordning. Eh, den är nog inget man viftar med så där till vardags, såtillvida man inte har spännande syn på samhället.

Ibland påpekar bekanta att de noterat att japanska turister i alla fall är välutrustade på kamerafronten och undrar om hur det är med foto-intresset i Japan. Så här såg det ut snett bakom oss.

Glas
Ursprungligen postad av Jonas Wiklund.

Den som är intresserad av fotoutrustning kan ju roa sig med att räkna ut hur mycket det skulle kosta att köpa de linser som fins på bild. (De på bilden är alltså alla oackrediterade hobbyfotografer.) Själv hade jag en 80-200 telezoom med mig, och räknar man bort pocketkamerer såg jag ingen som hade så kort lins som jag.

Carmina mathematica

När jag som student läste kursen i reell analys på lilla Rudin hade jag förmånen att studera för den mycket skicklige läraren Torgny Domar, Yngve Domars yngre bror. Torgny visade mig ett tummat exemplar av Carmina mathematica und andere poetische Jugendsünden skrivna av en viss Dr. h. c. N.2. Det visar sig att Dr. h. c. N.2 var en pseudonym för Hubert Cremer som på tidigt 60-tal gav ut en samling vimsiga och underbara små dikter från matematikens värld.

Carmina mathematica i goda exemplar säljs för skyhöga belopp, men misströsta inte, Stefan Liebscher har på sin webbplats lagt ut, vad jag tror är, hela Carmina mathematica

Min favorit är den underfundiga Zahlenliebe som jag någon regnig dag i framtiden kommer att försöka ge svensk språkdräkt med rim och meter.

Die Zwei und ihr Logarithmus,
Die liebten einander so sehr;
Ein rationales Verhältnis
schien ihnen das höchste Begehr.

Sie gingen zum strengen Gelehrten -
der sprach: ,,Ja, was fällt Euch denn ein!
Ein rationales Verhältnis
Zwischen Euch kann nimmermehr sein.

Du bist so ein Transzendenter
Vom Zahlenproletariat,
Sie ist im Primzahlenstaate
Die Beste, denn sie nur ist grad.“

Da rang sie verzweifelt die Hände,
er aber faßte sich schnell:
,,Ist's rational auch nicht möglich,
so geht es zumindest reell!“

Und preßte auf ihre Lippen
sogleich einen herzhaften Kuß.
Das ist dieser kleinen Geschichte
so gar nicht moralischer Schluß.

Slarvig prosaöversättning, ungefär:

Två och hennes logaritm
älskade varandra så starkt
att ett rationellt förhållande
tycktes vara deras högsta begär.

De gick till de drakoniska lärda
som sa: »Vad faller er in!
ett rationellt förhållande
mellan er kan aldrig förekomma.

Du är ju en Trancendent
från talproletariatet
Hon är i Primtalsstaten
den bästa då enbart hon är jämn.«

Då vred hon förtvivlat händerna
men han fattade sig fort:
»Är ett rationellt inte möjligt
så är det åtminstone reellt!«

Och tryckte på hennes läppar
strax en innerlig kyss.
Med det är denna historia
helt utan moral slut.

------------
I Zahlenliebe leker Cremer med ord som i vardagsspråket har en vid betydelse, medan de i matematisk vokabulär har en exakt definition och betydelse. Betydelsen kan också vara fjärmad från betydelsen i vardagspråket, eftersom »språk dör, matematiska idéer gör det inte.«

Poängen är naturligtvis att log(2), 10-logarimen av 2, ungefär 0,301..., inte går att skriva som kvoten av två heltal. Därför går kvoten mellan 2 och log(2) inte skriva som ett rationellt tal, och vi säger att de inte har ett rationellt förhållande: däremot är ju både 2 och log(2) exempel på reella tal, och därför är kvoten mellan dem reellt så vi kan säga att de har ett reellt förhållande.

Nästa gång: Mina äventyr med att skaffa japanskt körkort.

Andra bloggar om: matematik, lyrik, nörd-o-rama

Bompeng

Så sent som i lördags lamenterade jag Sveriges och huvudstadens styres flathet för de som giddes lyssna, eftersom de inte begriper att man måste dra en ordentlig betalväg rakt genom staden, som man lätt kan finansiera genom att låta de som har bråttom betala sin väg fram.

Idag nås jag av den glada nyheten att vi bönder har lyckas utverka av nouveau bourgeoisi-regimen att sjösätta just en sådan plan.

Jag föreslår motorvägar på pelare resta över de vanliga vägarna. På det sättet kan man antingen åka gratis, med ständiga rödljus, trafikstockningar, och annat obehagligt, eller dyrt och fort upphöjd över lidande och glittrande buddistiska likvagnar:


Andra bloggar om: politik, trängselskatt, trafik, Japan