Någon gång i livet ska väl alla lyckas missa sin avgång.
I ett anfall av grav tröghet läste jag bara ankomstdatumet för min flight Paris-Nagoya och tänkte inte på att den uppåtgående solens rike ligger, uhm, mot soluppgången till, och det därför blir morgon tidigare där. En sisådär 7-8 timmar tidigare. Så min flight lämnade alltså Paris den tjugotredje september. Inte tjugofjärde.
Tips från coachen: "Non refundable" betyder precis det. När planet har lämnat aerogaren så är biljetten inte ens värd papperet den tryckts på. Jag fick hosta upp för en ny biljett till den billiga destinationen Japan, en operation som gjorde plasten i mitt VISA-kort alldeles sladdrig. Nåja, man får väl se det som en terminsavgift i livets skola. Exakt vilken praktisk erfarenhet jag bibringades, som inte skulle vara möjlig att abstrahera från allmänna lagar står inte helt klart, men det är ju inte helt ovanligt att studenter inte förstår med vilken vishet kursplanen fastlagts.
Men Fontainbleau/Paris var fantastiskt bra. Fördelen med att resa solo till Font är att man slipper misslyckas övertyga snåla klättrare om att det kan vara värt pengarna att gå in på Louvre och beundra stöldgods och krigsbyten.
